Helgen har bjudit på ett avgörande i damernas Champions League, ett Sverige som har besegrat Ryssland två gånger om och därmed kvalificerat sig till EM i Kroatien i Januari nästa år.
Efter att det var dags för landslagsuppehåll mitt i slutspelet så drar första semifinalen igång idag när Alingsås tar emot Sävehof på hemmaplan medans första mötet mellan Kristianstad och Ystad spelas imorgon. Pausen mitt i stundande slutspel har dock bjudit på mycket annan handboll då det har spelats EM-kval för herrar och final four i Champions League för damer.
********
Damernas Champions skulle i helgen avgöras och snackisen på förhand var om CSM Bukarest, med Isabelle Gulldén, Linnea Torstenson och tränare Per Johansson i laget, skulle försvara sin titel från förra året. Det blev ingen titel detta året för svensklaget då man redan i semifinalen fick se sig besegrade av Vardar som redan från start körde gasen i botten och kunde gå ifrån till en ganska stor ledning. Bukarest fick efter underläge i halvtid med 21-13 kämpa rejält för att gå ikapp i andra halvlek. Gapet var för stort och makedonierna kunde till slut vinna med hela 38-33.
Även den andra semifinalen representerades av lag från östeuropa, vilka nu är den klart dominerande kraften inom damhandboll efter att de norska och danska lagen de senaste åren har halkat efter. Mycket beroende på de höga löner lag som Bukarest, Vardar, Györ och Budocnost betalar sina spelare. Löner som andra lag inte kan konkurrera med, vilket naturligt resulterar i att de bästa spelarna väljer att spela i dessa lag i östeuropa.
Från semifinal två blev det ungerska Györ som gick vidare efter vinsten mot Budocnost. Det blev sedan i finalen en oerhört spännande historia då lagen inte gick att skiljas åt efter ordinarie tid. Men det var till slut ungrarna som kunde ta hem segern med uddamålet efter förlängningen avgjorts. Fjolårets Mästare Bukarest fick till slut nöja sig med en tredje plats efter att Gulldén varit bäst på plan med sina 9 mål i matchen om tredje pris.
**********
Sverige blev alltså efter förra veckans dubbla segrar mot Ryssland klart för EM. Efter en rätt så komfortabel seger på bortaplan med 8 mål där Ryssland väldigt mycket svagare ut än vad man gjort på flera år förväntades Sverige ta en enkel seger på hemmaplan i lördags. En seger blev det, men den satt betydligt mer långt inne än vad många trodde på förhand. Efter storspel av Rysslands målvakt i första halvlek gick Sverige till pausvila med ett måls underläge. I andra halvlek lade Sverige in ytterligare en växel och kunde då till slut gå ifrån och vinna med 25-21 efter att högersidan med Zachrisson och Ekberg lett målskyttet och laget.
Sverige kom till de dubbla landskamperna med ett ganska så stukat lag. Johan Jakobsson känner fortsatt av smällen i huvudet han ådrog sig förra mästerskapet, Simon Jeppsson skadade knät i sista slutspelsmatchen mot IFK, Albin Lagergren har problem med en axel och Lukas Nilsson fick avstå båda matcher på grund av magsjuka. Det var minst sagt ett gäng tongivande spelare som Sverige fick klara sig utan men till slut lyckades man lösa det ändå och klara av Ryssland relativt enkelt. Med Jakobsson och Lagergren utanför truppen hade Andreas Cederholm kallats in som ensam högernia, han behövde dock aldrig riktigt användas då Andrésson istället valde att spela med Zachrisson vars naturliga position egentligen är på högerkanten. Efter många år i Guif med mycket spel på högernio och dessutom med Andrésson som tränare så var Zachrisson inte helt ny på positionen utan kunde kliva in och prestera direkt. Kanske var han tillsammans med Ekberg Sveriges bästa spelare i de båda matcher.
Med Zachrisson i truppen tycker Sverige har ett fullt dugligt och väldigt spännande alternativ på högernio, kanske är detta bara början för Zachrisson då jag tror Andrésson har fått mersmak på att använda honom i positionen. Zachrisson skulle kunna bilda en mycket spännande duo med en skytt likt Jakobsson och kunna komplettera med sitt fina halvdistans och genombrottsspel. Vi har trots allt ingen mer naturlig målskytt i laget och jag kan inte komma på värst många som är bättre på att göra mål eller älskar det lika mycket som Zachrisson gör.
Vi fick också lite av ett kvitto på att Lukas Nilsson och Simon Jeppsson är de två spelarna som bör dela på sysslan på vänsternio. Stenmalm imponerade inte alls och tog inte vara på möjligheten nu när han plötsligt fick starta i anfallsspelet. Istället såg han väldigt tveksam ut och utgjorde inte något riktigt hot, nej Stenmalms landslagskarriär kommer nog tyvärr inte bli mer än endast försvarsspel. Markus Olsson är å andra sidan en spelare som jag tycker har behandlats lite orättvist i landslaget. Efter att ha varit en av Handbollsligans absolut bästa spelare i många år har han fortsatt att prestera i danska Skjern. Ändå tycker jag att chanserna i landslaget har uteblivit lite väl mycket. Jag tror att Olsson, som med sitt skott och sin explosivitet, är en spelare som skulle kunna göra väldigt mycket nytta i ett svenskt landslag men tyvärr har han inte testats riktigt ännu.
*********
Nu är det dags att bänka sig för semifinal nummer 1 och jag kommer senare i veckan återkomma med ytterligare ett inlägg här i handbollsbloggen.
