IFK Kristianstad och H65 Höör svenska mästare

Bild från Bildbyrån

IFK Kristianstad och H65 Höör svenska mästare

Vi har en händelserik vecka att titta tillbaka på, först med SM-finalen förra helgen och du denna helgen då final four i Champions League avgjordes. Det har varit dålig aktivitet här i bloggen, mycket på grund av tentaplugg, men nu är tentorna skrivna så då kommer nu, om än lite försenat, först ett inlägg om SM-finalen och även senare ett om Champions League.

Vi börjar med det som hände allra först, dvs SM-finalerna i Malmö arena. Helgen för lite mer än en vecka sedan bjöd på en favorit som höll för trycket och en som inte gjorde det. IFK Kristianstad var laget som inför matchen siktade på att ta sin tredje raka finalseger, något man också gjorde på ett väldigt övertygande vis när Alingsås, som ni säkert alla vet, besegrades med 31-25. I damernas final var Sävehof, likt Kristianstad, kraftigt favorittippade efter att ha vunnit SM hela åtta gånger i rad. Det kom därför som en smärre chock när H65 Höör redan från start lade in högsta växel och körde gasen i botten. Sävehof såg samtidigt ut som de redan hade räknat hem vinsten på förhand och hade det därför svårt att på riktigt komma in i matchen. Man kom aldrig närmare än 24-26 med två minuters speltid kvar, och där och då var en av tidernas största skräll inom svensk handboll ett faktum.

Någon skräll blev det som sagt aldrig i herrarnas SM-final utan där kunde IFK Kristianstad rätt så bekvämt besegra Alingsås. Det tog mer än åtta minuter innan Alingsås kunde få hål på IFKs målvakt Simic som var en gigant matchen igenom. Efter den dåliga inledningen kunde aldrig Alingsås hämta sig förens under en period i början på andra halvlek, men då hade tåget redan gått och Kristianstad kunde lägga in en ytterligare växel och gå ifrån till en större ledning som höll hela vägen till slutsignalen.

Det var alltså tredje raka guldet för dominanten från Skåne, ett guld som spelarna Nebosja Simic, med sitt storspel matchen igenom, och Jerry Tollbring, med sina 10 mål, ledde laget till. Två spelare som nu gjort sin sista match för denna gången i Handbollsligan, då spel i bundesliga väntar för de båda profilerna. Det verkar som att IFK, precis som efter förra säsongen, än en gång står inför en säsongstart där de största profilerna lämnar och ett nytt lagbygge behöver ta form. Inför årets säsong tog det ett bra tag innan de nya spelarna hann acklimatisera sig och i stora delar såg det faktiskt ut som IFK kunde störas på riktigt och till och med kanske inte vara favorit till titeln. Till slut fick man dock spelet att stämma och kunde då klättra upp i tabellen och sluta serien som nummer 1. Därefter har man varit storfavorit att gå hela vägen och än en gång ta hem titeln som Sveriges bästa handbollslag. Till nästa säsong blir inte jobbet med återuppbyggnad av laget i närheten lika stor jämfört med föregående säsong, men visst kommer det kännas att spelare som Nebosja Simic, Jerry Tollbring och Richard Hanisch lämnar. Spelare som dock mer eller mindre redan har ersatts; niometersspelaren Helge Freiman blev i dagarna klar för en comeback till Handbollsligan och IFK, Richard Kappelin värvades för flera månader sen in som ersättare till Simic och Viktor Hallén tar klivit upp från att ha spelat andrafiol bakom Tollbring till att ta en startplats. IFK ser alltså redan en vecka efter SM-finalen ut att ha ersatt spelarna som lämnar och med ytterligare någon värvning som kompletterar nuvarande trupp så ser det ut som att Kristianstad även nästa säsong kommer vara favoriter till att bli svenska mästare.

I dagarna blev det även bestämt att finalformatet med en avgörande final för både damer och herrar kommer gälla även nästa säsong. Majoriteten av lagen röstade för att behålla formatet som det är trots att det fanns visst motstånd från främst Kristianstad och Sävehof, som skulle gynnas om det inte avgjordes över endast en match. Något Sävehof föll på i år, om det istället hade spelats över fem matcher så hade Göteborgslaget med allra största sannolikhet tagit hem SM guldet även detta året.

Jag är dock beredd att hålla med majoriteten av lagen och tycker det var ett bra beslut att ha kvar formatet som det är idag. Det genererar mer spänning och drag runt sporten handboll än om det skulle avgöras över ett långt utdraget finalspel likt hockeyn. En avgörande match känns som det absolut bästa skyltfönstret för handbollen och gör nog mer för sporten jämfört med om förbundet hade beslutat att göra en förändring.

Helgen efter att SM-slutspelet avgjorde var det dags för ett avgörande i Champions League, vilket jag kommer skriva mer ingående om i ett inlägg här på sportbloggare.com.