Nyss landade landslaget i USA. De har haft ett par mysiga förberedelsedagar på svensk mark. Men nu går de in i den riktiga VM-bubblan på allvar och då förändras allt.
Jag minns gärna tillbaka på mitt VM i Ryssland 2018. Då var det mycket som skulle ordnas innan man skulle iväg. Man provade kostym, olika kläder, träffade media och sponsorer och spelade träningsmatcher utan så mycket nerv. Det var mycket praktiskt fix innan själva avresan.
Vi samlades först i Stockholm, sedan var vi ofta i Båstad. Någon gång inför ett mästerskap var det Gotland.
Jag och andra spelare kom till samlingarna med väldigt mycket positiv energi. Man står ju inför någonting väldigt kul. Men när sista genrepet är klart och man sätter sig på planet en vecka innan VM-premiären - då riktas fokuset helt på uppgiften och premiärmatchen. Smekmånaden är över. All avslappnad glädje förbyts sakta mot allvar och fotbollsmässigt fokus.
Premiärmatchen i ett VM är någonting man kunde ha i bakhuvudet i flera månader. Någonting som skrevs upp enormt i media.
Ändå minns jag att det var ganska avslappnat när vi väl landat i värdlandet (Ryssland). Först när man kommer till hotellet och träningsanläggningen - då börjar det att kittla. VM är ju det största man kan spela. Så naturligtvis börjar det smyga sig in en viss nervositet för varje dag som premiärmatchen närmar sig.
Personligen var jag alltid nervös inför varje match. Den dagen man inte känner fjärilar i magen eller inte känner inte samma attityd och kärlek för att vinna – då är man nog snett på det. Nervositet är någonting bra! Det visar att man tar uppgiften på högsta allvar. Ibland sitter det kvar lite längre, men normalt sett släpper det när domaren blåser igång matchen.
Själva boendet under mästerskapet är också speciellt.
När jag var en del av landslaget kunde vi ibland ha hela mindre hotell för oss själva. Eller så var det som i Ryssland – att vi delade ett större hotell med övriga gäster och hade vår del avspärrad. Allting var väldigt kontrollerat. Vi var isolerade och hade bra förutsättningar för egentid.
Oftast bodde spelarna i singelrum. Jag vill helst bo själv. Även om det fanns vissa spelare som gärna bodde tillsammans.
För egen del var nämligen rutiner inför matchdagar viktiga. Inför VM 2018 så hade vi varje dag en kvällsfika runt 22, sedan gick man och lade sig i sitt eget rum. Jag försökte alltid sova så länge som möjligt, för att sedan ta en sen frukost eller rentav en tidig lunch. Sedan var jag vaken resten av dagen. Många väljer att gå upp lite tidigare för att sedan ta en powernap mitt på dagen. Jag blev seg av det alla är ju olika. Jag och några andra spelare satt hellre upp och tog en kaffe, spelade kort eller såg på film.
Men det var matchdagar. Vanliga träningsdagar var det tidigare frukostar.
Vad landslagsspelarna kommer att upptäcka snart är att det är tacksamt att en dag under mästerskapet kunna träffa familjen. Normalt sett får man en dag under gruppspelet då man umgås med familjen på spelarhotellet. Åtminstone var det så med landslaget på min tid. Jag vet att andra länder haft det väldigt annorlunda på olika sätt.
I VM i Ryssland 2018 var det väldigt speciellt för mig. Min fru stannade hemma eftersom hon skulle föda barn - vår andra dotter. Vi hade kommit överens om att det inte skulle fungera för mig att åka fram och tillbaka.
Dagen innan kvartsfinalen mot England blev jag pappa för andra gången och det var faktiskt min frus beslut att jag skulle stanna kvar med landslaget. ”Du ska spela matchen” sa hon bestämt.
Jag var mest glad och lättad att födseln gick bra och hade inga problem att ställa om för match direkt efteråt. Det snurrade i huvudet. Jag var på toppen av karriären, skulle spela en gigantisk stor match och när jag skulle lägga mig hade jag precis fått en dotter. Ändå kunde jag sova gott den natten. De var mer efteråt, när vi åkte ut mot England, som man ville hem så snabbt som möjligt.
Med en vecka till premiären kommer Graham Potter nu sakta men säkert rikta allt fokus på premiärmatchen. Så fort allt runtomkring med boende och rutiner satt sig lär intensiteten på träningarna skruvas upp. Det största fokuset lär hamna på detaljer i spelet och de börjar tidigt prata om Tunisiens styrkor och svagheter. De kommer då in i en väldigt speciell bubbla som jag hoppas att de kan njuta av att vara i - trots att det är så mycket på spel.
