Värdnationerna har inlett starkt i VM.
Samtliga borde kunna gå vidare från respektive grupp och det är sådant som kan öka intresset för sporten, inte minst i Kanada och USA.
Det som förvånade mig mest var kanske hur rappt och explosivt anfallsspel som Kanada bjöd på mot Bosnien & Hercegovina. Matchen slutade 1-1, men det var Kanada som skapade mest och låg närmast segern. De spelade med mycket intensitet och fart och hade en otrolig hastighet i många moment.
USA är väldigt framåtlutat och hade allting under kontroll mot Paraguay. Flera spelare visade riktigt hög individuell klass. Men jag vill inte dra allt för stora växlar ännu. Jag vill fortfarande se att man klarar av att försvara sig mot lag som Turkiet och starkare lag (och även Australien som är en del av gruppen).
Det är intressant att se vad ett VM kan göra för intresset i ett arrangörsland. Jag levde och spelade i Ryssland mellan 2013 och 2018 såg på nära håll hur landet byggde upp arenor och infrastruktur kring fotbollen för att bli proffsigare.
I USA började intresset för fotboll att öka i samband med vårt för svensk del klassiska VM 1994. Två år efter det drog MLS igång och nu har fotbollen sakta men säkert växt under 30 års tid.
Nu borde fotbollen få ytterligare en skjuts - inte minst om USA:s landslag kan gå långt. Visst är det långt kvar till sporter som hockey, basket och baseball i USA - men det är en intressant marknad för framtiden. Kan MLS bli en liga som lockar världsspelare inte bara när de är i slutet av sin karriär, som Messi och Zlatan, kan det nog bli riktigt bra.
Personligen hade jag aldrig några konkreta möjligheter att avsluta min proffskarriär i USA. När jag bestämde mig för att sluta cirkeln i Helsingborgs IF fanns det ett par möjligheter i Europa.
Då var jag först och främst inställd på att avsluta snyggt som spelare. Det var några år senare som jag insåg att tränaryrket skulle kunna vara någonting för mig och just nu går det ganska hyfsat. Mitt Trelleborgs FF leder Ettan Södra och jag hoppas kunna ta upp laget till Superettan igen. Under söndagen möter vi Hässleholm borta, det blir något att bita i.
Natten mellan söndag och morgon kommer jag att ställa klockan på 03.30. Eller nej... 03.45 får räcka. Avspark mot Tunisien är nämligen 04.00.
Tunisien är nog bättre än vad man tror.
Det blir otroligt viktigt med en bra start. En trepoängare innebär ju att laget mer eller mindre är klart för avancemang som en av de åtta bästa treorna.
Holland har haft lite halvtaskiga resultat på sistone och har en del småskavanker som stör – men det här är ett riktigt mästerskapslag med mängder av spelare som vet vad som krävs. Jag har själv spelat i Nederländerna och jag kan nästan garantera att de ser sig själva som stora favoriter i den här gruppen. Något jag verkligen kan köpa.
Japan är också vassa, men har nog en större ödmjukhet inför uppgiften. Kom ihåg att de besegrat länder som England och Frankrike i VM tidigare och säkert kan ta fina skalper även detta mästerskap.
I gårdagens blogg tog Pär Hansson upp 1-2-matchen mot Ukraina i EM 2012. Den svider fortfarande. Jag har spelat fyra EM och bara vunnit en öppningsmatch.
2016 i Frankrike blev det 1-1 mot Irland, 2020 slutade det 0-0 mot Slovenien. 2008 var jag en del av gruppen som vann öppningsmatchen mot Grekland med 2-0, men ändå inte gick vidare från gruppen.
Den här matchen måste Sverige vinna. Dels för att ha en rimlig chans på avancemang. Dels för att bygga någonting långsiktigt positivt i detta VM.
