Vinterspelen har nyss börjat, men redan har Hallam hunnit fylla en bingobricka med dryga kommentarer avsedda för sportjournalisterna.
”Det visar att du underskattar motståndet” (SVT:s intervju)
”I den här matchen hade till och med du kunnat stå i mål” (SVT:s intervju)
Jag förstår inte varför Hallam är så näbbig gentemot journalisterna. Jag tänker att det är det ingår i hans jobb som förbundskapten för Tre Kronor att svara på frågor. Då resultaten dessutom varit direkt svaga under Hallams förbundskaptenstid är det fullt rimligt att kritiska röster höjs både framfor TV-apparaterna och av journalisterna.
Hallam känns grinig och bitter. Han har hög svansföring trots att resultaten inte riktigt stödjer det. Hallam har en framtoning som liknar Zlatans, men det är få personer i svensk idrottshistoria som kommer undan med det förhållningssättet. Hallam tycks tro att han sett ljuset och att han vet bättre än alla andra. Problemet är bara att han sysslar med elitidrott där bara de faktiska resultaten räknas.
Gamle Växjö-Hallam var både framgångsrik och vettig.
Förbundskapten-Hallam förlorar ofta och är gubbgrinig.
Än är det inte för sent att bli trevlig, det kan Hallam med säkerhet uppnå om viljan finns. Framgång på isen är jag ytterst tveksam till att vi kommer få uppleva med Hallam i båset.
