”Dubbla drömmål”.
Exakt så skrev såväl Aftonbladet som SVT och Fotbollskanalen i sina rubriker efter IFK Göteborgs 2–1-vinst mot Halmstads BK i helgen.
Jo, visst var Sam Larssons frispark och Felix Erikssons rökare bra skott – men själv satt jag vid bägge målen i soffan och tänkte att ”den där ska målvakten ta”.
Målvakten Tim Rönning har varit en av HBK:s bästa spelare den här säsongen, men här bjöd han Blåvitt på två mål.
Så enkelt är det.
Sam Larsson-frisparken var bra. Bollen vobblade lite grand, vilket alltid gör det svårt för målvakten. Men den gick också in i målvaktens hörna och det är Rönnings uppgift att ta skotten som kommer dit. Det var Rönning som styrde upp bollen i krysset med ena handen – bollen gick på mål ungefär en meter in mot mitten av målet.
När jag tränar målvakterna i Vejby IF:s olika ungdomslag trycker jag alltid på vikten att få med sig två händer. Det gör att chansen att träffa bollen är större.
Farten på bollen var så hög att Rönning försökte rädda med en hand, men hade han fått upp två händer, hade det kanske inte blivit något ”drömmål”
På Erikssons skott fick Rönning däremot upp båda händerna, men bollen fladdarade och han behövde korrigera placeringen av händerna. Jag har inte sett någon repris på skottet bakifrån, men det såg ut som att den gick mellan händerna. Ett exempel på hur dagens vobblande bollar kan ställa till det för målvakterna.
Jag gillade dock det faktum att Felix Eriksson sköt det där skottet.
På senare år har ju andelen distansskott i Allsvenskan minskat och det har gått inflation i idén att man ska passa sig från egen målvakt hela vägen till motståndarens mål.
När jag var ung (det börjar bli länge sedan) talade man istället om att man måste skjuta i tid, om inte annat för att döda anfallen och inte skapa läge för kontringar. Tankesättet må vara omodernt, men inte fel och distansskotten kommer dessutom med ”synergieffekter”.
Mot Göteborg spelade Halmstad ett lågt försvarsspel. Distansskotten kan då bli ett verktyg för ett lag som Blåvitt att locka upp motståndarna. När de där skotten börjar komma, säger nämligen målvakten till sina backar att ”ni måste kliva tidigare, de där skotten från distans vill jag inte behöva ta hand om”. Då går backarna upp lite tidigare, vilket gör att det anfallande laget får chansen att sticka in bollar bakom backlinjen.
Är distansskotten på väg tillbaka?
Jag vet inte, men jag hoppas i alla fall att det blir så snart.
******
Som jag var inne på i förra bloggen, blev det svårt för Örgryte borta mot MFF (4–1 till hemmalaget).
Det var kanske inte tidernas mest djärva förutsägelse, men man såg hur ÖIS saknade den sålde Noah Christoffersson och hans djupledsspel.
Att ersättaren Viktor Ekblom tvingades utgå skadad gjorde inte saken bättre, men det påverkade samtidigt inte matchutgången.
******
AIK. 1–4 hemma mot Västerås. Vad hände där?
Jag tycker att AIK gjort en hel del bra prestationer efter sommaren. Men också en del kämpainsatser som lett till seger, men där både statistiken och ögat sagt att laget varit sämre än motståndarna. Då har de ofta räddats av Kristoffer Nordfeldt, som jag tycker varit Allsvenskans bäste målvakt.
Nu blev det lite ketchupeffekt åt andra hållet mot VSK. De fick tillbaka lite av det flyt de haft i en del andra matcher.
Samtidigt är det bara att lyfta på hatten för VSK, som fortsätter att övertyga.
I det laget gillade jag framför allt Jens Magnusson (ängelholmare, det gillar vi!), som gjorde ett av målen, och långe mittbacken Philip Bonde.
******
Till sist.
Christoffer ”Totte” Nyman – vilken hjälte.
Han blev nyligen IFK Norrköpings bäste målskytt i seriespel någonsin – han passerade Henry ”Putte” Källgren, som öste in mål på 50-talet.
Jag har både mött Nyman och spelat tillsammans med honom i landslaget. Alla kan se att han är en mycket bra avslutare och så, men jag vill även hålla fram att han är en härlig människa.
Han kan vara sur och arg på planen som alla andra, men han uppträder alltid med stor respekt. Han är en gentleman.
Det säger en del att trots att han är både bra och en profil för sin klubb, så är han ingen spelare som ogillas av motståndarfans. Alla har gott att säga om Christoffer Nyman och det är det bästa betyg man kan få.
I helgen blev det ingen vinst för Norrköping. Ett defensivt Oddevold lyckades hålla 0–0 på PlatinumCars Arena.
Men sådant får man räkna med ibland. Peking har nu tio raka utan förlust och mer än allt annat imponerar stabiliteten bakåt.
Sex omgångar återstår, men med en gigantisk serieledning vågar jag redan nu slå fast:
Välkommen tillbaka till Allsvenskan, Totte Nyman.
Välkomna tillbaka, IFK Norrköping.
Christoffer Nyman. Foto: Magnus Andersson / Bildbyrån
