Jag har ofta fått frågan om vem som är den bäste tränaren som jag haft i Sverige.
Då har jag ofta svarat Åge Hareide, som ju tyvärr lämnade oss i vintras.
Det är inte för att han pratade om löpvägar och spelmönster på ett sätt som ingen annan kunde, utan på grund av ledarskapet och tydligheten – budskapet han skickade till oss spelare inför matcher och träningar (i HIF 2012).
Där var han suverän.
Varför nämner jag det nu?
Jo, det handlar om Karl Marius Aksum.
Norrmannen var geniförklarad i vintras, men nu får han sparken från tränaruppdraget i Mjällby.
Det var ett ofrånkomligt beslut.
Jag är verkligen inte för att sparka tränare, framför allt inte under säsong.
Men efter så många nederlag och med så stort tryck både inifrån och utifrån, blir det just ofrånkomligt. Även om många i spelargruppen fortsatt hade stort förtroende för Aksum, så behövdes en förändring och klubben behövde visa handlingskraft.
Men poängen är att det är skillnad på ledarskap och taktisk kompetens.
Förra året var Aksum assisterande tränare och byggde om Mjällbys profil – det defensiva och slitstarka kompletterades med ett vägvinnande anfallsspel.
Aksum var hjärnan bakom SM-guldet.
Efter säsongen blev han huvudtränare efter Anders Torstensson, men det har inte gått särskilt bra. Regerande mästarna är en poäng ovanför kvalstrecket.
Att vara huvudtränare ställer andra krav på en ledare.
Sedan handlar det sällan bara om tränaren.
I vintras imponerade Aksums Mjällby stort i cupen. Jag tror att de red mycket på vågen från förra året. Avsaknaden av spelare som Røjkjær, Kiilerich, Törnqvist och Johansson blev förskjuten. När det började gå dåligt, blev saknaden av de starka spelarna större och större.
Samtidigt bytte Aksum mycket i sina startelvor, vilket gjorde att han inte fick kontinuitet, vilket i sin tur skapade osäkerhet i spelartruppen. Osäkerhet leder till dåligt självförtroende, vilket leder till sämre prestationer och sämre resultat.
Där gick Aksum bort sig.
Mjällbys beslut underlättades av att Andreas Brännström fanns tillgänglig. Det är en tränare som de vet vad de får ifrån, efter att han coachade dem med framgång i Allsvenskan 2022.
Brännström ser jag som en duktig tränare. Han är prestigelös och har skaffat sig mycket erfarenhet genom att vara i olika större klubbar i både Sverige och Europa.
Överlag anser jag att det är bra när klubbar redan har klart med en ersättare när man gör sig av med sin tränare. Där gjorde Mjällby det bra.
******
Finns det då någon risk att Mjällby åker ur?
Nja, jag tror inte det.
Men jag gillar att Tom Pettersson gick ut och sa just att man kan ramla ur. Det är lätt att fastna i fällan att man tänker att ”det kommer inte hända oss”.
Men MAIF löser det – de har insett allvaret i tid.
Nu väntar två tuffa bortamatcher kommande vecka – mot Häcken och AIK.
Man behöver nog få med sig åtminstone tre poäng från de matcherna.
Häcken, som de möter på fredag kväll, såg extremt bra ut mot Sirius tredje senast – men sedan har det blivit förlust mot Västerås och oavgjort med GAIS. De blandar och ger – ingen omöjlighet för Mjällby.
******
Det har pratats mycket om Elfsborgs 1–1-mål mot Brommapojkarna i helgen, då målvakt Leo Cavallius låg utslagen med huvudskada och spelet fortgick.
Jag vill återkomma till det här ämnet, skadade målvakter, framöver.
Målvakter har ju sedan en tid satt taktiska timeouter i system – helt enkelt fejkade skador för att vinna taktiska fördelar.
Om man börjar simulera huvudskador även för att stoppa spelet vid exempelvis ett farligt anfall för motståndarlaget (vilket inte var fallet med Cavallius, för att vara tydlig), kan vi vara på en farlig väg.
Men det är en stor fråga för en senare blogg.
Foto: Christoffer Borg Mattisson / Bildbyrån
