Connor McDavid vann Art Ross Trophy. Utanför det fanns det inte mycket att glädja sig åt för Edmonton-fansen förra säsongen. Oilers har ett talangfullt lag som har mycket att bevisa säsongen 18/19.

Förra säsongen:

Efter tio raka slutspelsmissar gjorde Oilers äntligen sin comeback 16/17. Det blev nästan en Conference-final för Edmonton. Med tanke på detta var förra säsongen en stor besvikelse. Laget missade slutspel med en stor marginal trots Connor McDavids bästa försök. Det finns många spelare som måste komma upp i nivå, annars blir det en till dyster säsong.

Förmodad laguppställning:

Nugent-Hopkins-McDavid-Yamamoto

Lucic-Draisaitl-Puljujärvi

Khaira-Strome-Rieder

Caggiula-Brodziak-Kassian

Klefbom-Larsson

Nurse-Russell

Sekera-Benning

Talbot

Koskinen

Truppen:

Cam Talbot var en ledande anledning till varför 16/17 gick så bra, men förra året kom han inte upp i samma nivå. Om laget ska nå framgång så räcker det inte att Talbot är helt okej, han måste vara lysande. Koskinen har varit en av KHL:s bästa målvakter flera år i sträck, nu får han chansen i NHL.

Klefbom och Larsson ska vara Oilers bästa backar men båda hade svaga säsonger. De visade dock stunder av briljans och är båda en stor del av lagbygget. Darnell Nurse är en bra back som fortfarande är ung nog att fortsätta utvecklas. Jag förväntar mig att tränare Todd McLellan kommer luta sig mer och mer på honom, framförallt eftersom Sekera är borta med ännu en skada i inledningen av säsongen.

På forwardsen har vi Oilers största styrka. Connor McDavid har gjort mest poäng i ligan två år i rad och är en fantastisk spelare. Han släpade ett trött Edmonton för mycket av förra säsongen och kommer förmodligen vara tvungen att fortsätta göra det. Dock saknas det inte talang på forwardsidan. Draisaitl och Nugent-Hopkins är också duktiga spelare. Dessutom finns det sparkapital i Jesse Puljujärvi.

Svenskar:

Oscar Klefbom och Adam Larsson är lagets enda svenskar tillsammans med Pontus Åberg som dock inte är garanterad en plats. Klefbom blev draftad av Oilers för sju år sen och har sedan stigit i hierarkin till att bli den bästa backen i organisationen. Den förre Färjestadsspelaren är en duktig offensiv back som kan styra ett powerplay.

Larsson blev trejdad för den senaste Hart Trophy-vinnaren Taylor Hall från New Jersey. Han är inte lika bra som Taylor Hall, faktiskt ganska långt ifrån men det är fortfarande en duktig back Oilers kan luta sig mot framförallt defensivt. 25-åringen spelade utstrålande för Sverige VM-guldet bärgades.

Offseason:

Edmonton gjorde inte mycket för att förbättra laget under sommaren. Tobias Rieder och Mikko Koskinen blev sajnade på korta kontrakt. GM Peter Chiarelli tycker att laget är bra som det är.

Förutsägelse:

Edmonton är precis som sina rivaler Calgary ett lag som ligger på gränsen mellan slutspel och icke-slutspel. Jag tycker att Edmonton har tillräckligt bra spelare för att komma dit men det kommer bero på vissa saker. Powerplayet var ligans allra sämsta förra året på 14.8%. Med spelare som McDavid och Draisaitl är det oacceptabelt.

Jag ser Edmonton i slutspelet om powerplayet går upp till snittet kring 20% samtidigt som Talbot börjar spela på den nivån han kan. Vilket jag tror är kommer hända.

Calgary var efter en snabb sorti ur 16/17 slutspelet redo för att ta nästa steg. Istället slutade säsongen med uppgivenhet och en sparkad tränare.

Förra säsongen:

Målet innan säsongen låg på slutspel men efter en besvikande säsong var de elva poäng kort för att nå målet. Både Johnny Gaudreau och Sean Monahan stod för sina bästa säsonger i karriären men problemen var ändå många. Tränaren Glen Gulutzan fick sparken efter säsongen och blev ersatt av Carolinas sparkade tränare Bill Peters.

Förmodad startuppställning:

Gaudreau-Monahan-Lindholm

Tkachuk-Backlund-Neal

Bennett-Ryan-Frolik

Lazar-Jankowski-Czarnik

Giordano-Brodie

Hanifin-Hamonic

Kulak-Stone

Smith

Rittich

Truppen:

Mike Smith blev sajnad som en free-agent till Flames inför förra säsongen. 36-åringen hade en helt okej säsong men var skadad en del vilket tvingade Calgary att spela med ett målvaktspar med två matchers total NHL-erfarenhet under en del av säsongen. Frågan är om Smith kan hålla formen in i nästa säsong och om han kan hålla sig frisk. Annars är risken stor att man hamnar utanför slutspel igen.

Backarna ser starka ut även fast det är på papperet en sämre trupp än förra året. Flames vill gärna få tillbaka Giordano-Brodie backparet som fungerade så bra för några år sen. Hanifin är det stora frågetecknet på backsidan. Om den förre Carolina-spelaren kan utvecklas till den backen man trodde att han skulle bli när han draftades kan det här bli en av ligans bästa backuppsättningar, men just nu är det tveksamt om han är den spelaren eller om han ens någonsin kommer kunna bli det.

Calgary ser ut att ha två riktigt bra kedjor till början av säsongen. Gaudreau och Monahan bildar en stark duo och med Elias Lindholm på andra kanten istället för brunkaren Michael Ferland är det en kedja motståndarna kommer vara rädda för. Även andrakedjan ser väldigt bra ut som en mer defensiv kedja med Backlund som center. Matthew Tkachuk tillsammans med James Neal skapar en blandning av skicklighet och elakhet som sällan skådats.

Svenskar:

Elias Lindholm får som sagt troligen börja året på förstakedjan men han måste producera bättre än vad han har gjort hittills i sin karriär om han vill stanna där. Han har legat omkring 0.5 päng per match de senaste tre åren, det är i år som han ska visa att han kan åstadkomma mer än det.

Mikael Backlund var kapten på Sveriges VM-guld lag i våras och när man ser honom spela förstår man varför. Han är Calgarys andracenter och är den man litar på mot motståndarnas bästa spelare på grund av hans skickliga tvåvägsspel.

Offseason:

Calgary stod för sommarens trejd när man skickade iväg stjärnbacken Dougie Hamilton och Michael Ferland till Carolina i utbyte för Noah Hanifin och Elias Lindholm. Det har ryktats om att Hamilton hade svårt att passa in i gruppen i Calgary och att det var därför GM Brad Treliving kände att han behövde skicka iväg honom. Flames ser ut att ha dragit det kortaste strået i utbytet.

På Free Agency sajnades James Neal från finallaget Vegas Golden Knights. Calgary hoppas att han ska bidra med mer offensiv till laget. 30-åringen kommer bli betald 5.75 miljoner dollar de nästa fem åren.

Förutsägelse:

Det är svårt att säga ifall Calgary kommer ta sig till slutspel eller inte för att de ligger precis på gränsen. Mycket kommer hänga på hur Mike Smith spelar i målet. Om han kan hålla en hög nivå ser jag inte slutspel som en omöjlighet. Dock ser jag Giordano och gänget spelandes golf i maj.

Oliver Ekman-Larssons Arizona hade en tråkig fjolårssäsong, men nu gör sig ökenlaget redo för en slutspelspush för nästa säsong. Frågan är om ändringarna är tillräckliga för att få spela mer än 82 matcher 18/19.

Förra säsongen:

Säsongen 17/18 är en säsong som Coyotes helst bara vill glömma. Allting var på plats för en slutspelspush. Ny tränare, ny stjärncenter och förstamålvakt från New York Rangers i Stepan och Raanta, unga spelare som Strome, Keller och Chychrun var redo att göra en stor inverkan på laget. Så kom en förlust och sen en till och sen en till, 21 matcher tog det innan Arizona kunde ta sin första vinst efter 60 minuter och då var säsongen förlorad. Det var inte en säsong utan sina ljuspunkter dock. Rantaa var skadad en del men när han spelade såg han ut som den målvakt Arizona behöver, 19-årige Clayton Keller kom in och ledde laget i poäng.

Förmodad startuppställning:

Panik-Stepan-Keller

Grabner-Dvorak-Galchenyuk

Perlini-Strome-Fischer

Crouse-Richardson-Hinostroza

Ekman-Larsson-Demers

Chychrun-Hjalmarsson

Connauton-Goligoski

Raanta

Kuemper

Truppen:

Målvakter för Arizona ser optimistiskt ut. Antti Raanta fick sin första chans som startmålvakt ifjol och när 29-åringen var frisk såg han strålande ut. 93% av skotten blev räddade med honom i kassen över 47 matcher. Om han håller den formen kan Rantta bli en målvakt Arizona kan bygga kring. Målvakter kan vara luriga dock, det är i år som han ska visa att han är en keeper man kan lita på. Darcy Kuemper kom i en trejd mitt i säsongen från L.A och är en bra back-up.

På försvaret har Arizona såklart Oliver Ekman-Larsson som ska leda laget men utöver honom finns det ingen som verkligen kan ändra en matchbild. Chychrun kanske kan utvecklas till det. Hjalmarsson, Demers och Goligoski är också skickliga backar i sin egen rätt men det saknas någonting. Det finns ett bra djup men frågan är om spetsen räcker.

Anfallet är ungefär på samma tema. Mycket djup men det saknas spets. Keller är enastående och kommer bara bli bättre men efter honom känns det lite tomt. Derek Stepan är duktig men med 600 matcher i ligan börjar det bli tydligt att han ska inte är en förstacenter man vinner Stanley Cup med. Strome, Perlini och Dvorak är fortfarande unga men de måste börja visa att de kan spela på en högre nivå. Just nu verkar de vara spelare som passar bäst på lagets andra/tredjekedja. Det ska bli intressant att se om Alex Galchenyuk kan frodas i ett nytt system där han slipper bli konstant granskad under en lupp som i Montréal.

Svenskar:

Oliver Ekman-Larsson studsade tillbaka riktigt bra ifjol efter tumultet säsongen innan när modern avled mitt under säsongen efter en tids sjukdom. Med brorsan nära också i Coyotes farmarlag i Tucson blev det enklare att fokusera på hockeyn för den spelskicklige backen. Om allt stämmer för OEL kommande säsong ser det inte omöjligt ut att han kan nå formen han hade 2015/16 säsongen när han blev röstad som en av ligans tio bästa backar.

Niklas Hjalmarsson blev trejdad från Chicago till Arizona inför förra säsongen med tanken att han och OEL skulle bilda ett superbackpar. Det blev inte riktigt så, till en början fick de chansen att spela tillsammans men kemin fanns inte där. Ekman-Larsson spelade istället med Jason Demers och Hjalmarsson fick spela mest med Alex Goligoski eller Jakob Chychrun. När han väl spelade såg det heller inte lika bra ut som det gjorde under tiden i Chicago. Dock kan mycket av hans problem med spelet skyllas på skadebekymmer.

Offseason:

Arizona har gjort ett par olika förändringar inför säsongen, vilket har blivit normen med efter att Chayka tog över som GM. Michael Grabner sajnade med laget på första juli, den snabbe ytterforwarden har gjort sig känd för att hitta frilägen genom sin fart. Han är också duktig på att spela boxplay där Arizona behöver hjälp.

Max Domi som blev draftad högt av Coyotes 2013 och har spelat med laget i tre år blev tidigt i somras trejdad till Montréal i utbyte för Alex Galchenyuk. Galchenyuk har blivit konstigt behandlad under hela sin karriär i Montréal av både media och coacher. Trots namnet är han amerikan och det är inte konstigt att tro att han ser fram emot att få en nystart under en ny tränare och utan media som följer allting han gör.

Slovaken Marian Hossa pensionerade sig med Chicago Blackhawks efter säsongen 16/17 på grund av en underlig hudåkomma. Dock hade han flera år kvar på sitt kontrakt som Blackhawks var tvungna att få plats med under cap-taket. Arizona valde att ta sig an kontraktet precis som de även gjorde med Chris Pronger och Pavel Datsyuk. Av spelarna Coyotes fick i utbyte för detta är Vinnie Hinostroza mest trolig att spela med laget. Det är en liten forward med mycket skicklighet som aldrig riktigt kunde göra sig förtjänt av en plats i Chicago.

Prospects:

Dylan Strome

Mar 07, 1997

Center

Dylan Strome blev vald som spelaren efter superstjärnorna Connor McDavid och Jack Eichel. Med det kommer mycket press, han har inte levt upp till den än men dominerade i AHL förra året och kommer få chansen från start i NHL 18/19. Frågan är om hans skridskoåkning är stark nog för att producera i världens bästa liga.

Barrett Hayton

Jun 09, 2000

Center

Arizona stod för årets chock i årets draft när de valde Barrett Hayton som den femte spelaren med Filip Zadina och Quinn Hughes fortfarande tillgängliga. Hayton spenderade säsongen i OHL och kommer göra det även nästa säsong. GM John Chayka tog en stor risk, vi får se om den kan betala av sig.

Nick Merkley

Mar 23, 1997

Högerforward/center

Nick Merkley kom från WHL och in i AHL inför säsongen ganska ifrågasatt efter en svag säsong. Dock kunde 20-åringen bevisa många fel med sitt spel i AHL där han gick poäng-per-match. Vad han kan åstadkomma i NHL vet man inte men han har alla verktyg för att bli en produktiv spelare.

Förutsägelse:

Jag tror att Arizona får vänta med sin comeback in i slutspelet. Det är bredden på spetsen som jag tycker fäller dem. Utöver Oliver Ekman-Larsson och Clayton Keller ser jag inga ledare i laget spelmässigt.

Om vi får se några yngre spelare blomma ut samtidigt som divisionsrivaler som Calgary och Edmonton fortsätter brottas med sig själva kan Coyotes vara med i striden om en tredje plats i Pacific Division. Dock ser jag det som osannolikt.

Anaheim Ducks vann Stanley Cup för 11 år sen. Samma stomme är kvar men har de fortfarande vad som krävs för att gå hela vägen? Skadebekymmer präglade fjolåret men nu går vi in i en ny spännande säsong och ser vad vi kan vänta oss av Ducks säsongen 18/19.

Förra säsongen:

Säsongen 17/18 för Anaheim gick inte som tänkt för de regerande Pacific Division-mästarna. Början av säsongen blev söndersliten av skador där många nyckelspelare missade signifikant tid. Getzlaf, Kesler, Eaves och i mindre utsträckning backarna Fowler och Lindholm led alla av skada under en del av säsongen. Som resultat av detta var ankorna från Kalifornien tvungna att ställa upp en mindre än optimal laguppställning för mycket av säsongen. Derek Grant centrade förstakedjan under en period. Vem är Derek Grant frågar ni, precis.

En sen push räddade dock säsongen tack vare att Getzlaf och Kesler gjorde sina comebacker och att Adam Henrique kom in efter en trejd med New Jersey som skickade Sami Vatanen åt andra hållet. Det gjorde att Anaheim till slut kunde skrapa ihop väldigt respektabla 101 poäng i grundserien som räckte till en andra plats i Pacific Division. Desto mindre nämnt om slutspelet är nog desto bättre för Ducks del dock. Laget åkte ut i fyra raka i första rundan mot rivalerna San Jose Sharks på ett sällsynt pinsamt manér.

Förmodad startuppställning:

Rakell-Getzlaf-Perry

Cogliano-Henrique-Silfverberg

Kase-Gibbons-Eaves

Ritchie-Rowney-Terry

Lindholm-Manson

Fowler-Montour

Pettersson-Schenn

Gibson

Miller

Truppen:

Truppen ser ungefär likadan ut som förra året och ser relativt stark ut på papperet. De har två väldigt bra backpar. Lindholm och Manson som drar det största lasset defensivt och var faktiskt ett av ligans bästa backpar på att tygla motståndarnas bästa offensiva spelare under säsongen som gick. Samtidigt som Fowler och Montour kan dra ett större lass offensivt.

Även målvakterna ser bra ut. Gibson har utvecklats till en väldigt bra målvakt och med tanke på hans ålder ska man nog inte vara förvånad om han har en eller annan Vezina Trophy som ligans bästa målvakt när han avrundar karriären. På back-up platsen har Anaheim den 38 år unge Ryan Miller som imponerade som väntat i sin nedskurna roll förra säsongen.

Forwardssidan ser tunnare ut än normalt inför säsongen. De har spetsen i Getzlaf och Rakell men djupet saknas på centerpositionen efter att det blev klart att Ryan Kesler förmodligen missar hela säsongen på grund av skada. Brian Gibbons och Carter Rowney känns snålt som centrar på tredje- och fjärdekedjan.

Svenskar:

Anaheim har klivit fram och blivit ett av de största svensklagen i ligan. Rickard Rakell och Jakob Silfverberg är båda självklara på de två toppkedjorna. Rakell har funnit bra kemi tillsammans med stjärncentern Ryan Getzlaf, tillsammans är det meningen att de två ska leda lagets offensiv. Framförallt efter att tiden hann ikapp Corey Perry. Silfverberg som ledde sitt Brynäs till SM-guld 2012 har utvecklats till en väldigt fin tvåvägsforward och har spelat mest på Keslers kant tidigare. Nu kommer han få hitta nya kedjekamrater men han kommer säkerligen att göra bra ifrån sig ändå.

Hampus Lindholm är ganska okänd i skuggan av större svenska backnamn som Erik Karlsson, Victor Hedman, John Klingberg och Oliver Ekman-Larsson men även Lindholm hör till det högsta skiktet av backar i NHL. Han lägger inte upp särskilt mycket poäng men är extremt trygg i defensiven. Marcus Pettersson spelade regelbundet för Skellefteå i SHL i två år före han tog klivet över Atlanten för att spela i San Diego och Anaheims AHL-lag innan den föregående säsongen. Han fick känna på NHL-spel förra säsongen och nu är det meningen att han ska det stora klivet upp.

Offseason:

Bargain Bin Bob kallas GM Bob Murray kärleksfullt av Ducks-fansen på grund av hans förkärlek till att sajna spelare som helt enkelt inte är så bra. Han har levt upp till namnet även i år med flera ospektakulära free-agent sajningar. Av dem har Brian Gibbons, Carter Rowney och Luke Schenn störst chans att vara med när Randy Carlyle isar sitt lag i höst. Intressant är också att Anaheim väljer att lägga en chansning på Anton Rödin. Den före detta Brynäs-forwarden har försökt att slå sig in i Vancouver de senaste två åren men knäbekymmer har satt stopp. Vi får se om Anton äntligen kan hitta lyckan i Nordamerika.

Prospects:

Sam Steel

Feb 03, 1998

Center

Sam Steel har utvecklats till lagets största talang efter att han draftades som sista spelare i förstarundan 2016. I vintras var han med i JVM och var kanske Kanadas bästa forward på guldlaget. Planen är att han ska börja i AHL men med tanke på Anaheims brist av centrar är NHL inte en omöjlighet för Steel redan den här säsongen.

Isac Lundeström

Nov 06, 1999

Center/vänsterforward

Isac Lundeström blev tingad i årets draft i Dallas som spelare nummer 23. Centern spenderade fjolåret i Luleå under sin andra säsong i SHL och gör sig nu redo för en tredje. På JVM i Vancouver i vid årsskiftet lär han få en större roll än förra året och få en chans att verkligen visa sig för allmänheten.

Jacob Larsson

Apr 29, 1997

Back

Jacob Larsson, född 1997 är en stor back som spenderade fjolåret i San Diego i AHL. Till en början lär han också få fortsätta där men kommer att vara den första upp om det inträffar en skada på vänstra sidan av försvaret.

Förutsägelse:

Anaheim bör vara ett slutspelslag när grundsäsongen är färdig men det hänger på vissa saker. Stjärnspelarna måste vara friska, om Ducks råkar ut för skador på spelare som Getzlaf, Lindholm, Fowler igen så kommer de få det tufft att komma igen. Vidare måste Ryan Getzlaf fortsätta spela på högsta nivå. Vi har sett Corey Perry långsamt försvinna från sitt forna jag, samma sak får inte hända den tunnhårige kaptenen. Ännu har han inte visat några tecken på att sakta ner men man vet hur snabbt det kan gå utför i Getzlafs ålder.

Med tanke på det här tror jag att Anaheim klarar slutspel i år igen. Pacific Division är väldigt jämn, men med Ducks starka backtrupp och duktiga målvakt tror jag att de kommer vara en av de tre topplagen i divisionen i april.