Förra veckan blev det klart att Erik Karlsson har spelat färdigt med Ottawa Senators och tillhör nu istället San Jose Sharks. Vad betyder detta för Ottawa som en organisation då. Karlsson har varit kapten och fixstjärnan i den kanadensiska huvudstaden länge, nu gäller det att hitta en ny identitet.

Efter att ha varit ett mål ifrån Stanley Cup-finalen 2017 gick allting åt skogen för Ottawa. Ägare Eugene Melnyk som redan var känd för sin snålhet bestämde sig för att han inte ville spendera några mer pengar på sitt hockeylag, samtidigt som han vägrar att sälja det. Det här blandat med annat kaos som Mike Hoffman och hans flickvän har lett till att Senators ses som den överlägset sämst skötta klubben i NHL, möjligtvis med lite konkurrens från Edmonton Oilers.

Med Karlsson borta läggs större press på de stjärnor som finns kvar, Mark Stone och Matt Duchene kommer vara tvungna att leda laget nästan ensamma kommande säsongen.

Frågan är hur länge de två vill stanna kvar med Erik borta, framtiden ser dyster ut med en snål ägare och inte många framtidshopp. Både Stone och Duchene är obundna free-agents efter säsongen.

Stone skrev på ett ett-årskontrakt tidigare i sommar, endast tillräckligt långt för att ta honom till free-agency. Chansen att han vill stanna kvar längre än vad han behöver under ägare Eugene Melnyk är försvinnande liten.

Matt Duchene sa tidigare att hans beslut beror på vad som händer med Karlsson och Stone. Om även Stone lämnar kan man vara säker på att Duchene kommer göra detsamma.

Ottawa har några talanger men kommande säsongen får ses som en utan hopp om slutspel, vilket är extra katastrofalt eftersom det inte har kvar sin första-rundare för 2019. Det blev bortskickat i Duchene-trejden med Colorado. Om Ottawa är så dåliga de förväntas vara kan Avalanche skatta sig lyckliga, medan Ottawa-fansen troligtvis råds att hitta ett nytt lag att heja på.

När ett lag i NHL är dåligt kan man oftast ändå se ljuset i tunneln, man kan samla på sig höga draftval och komma tillbaka starkare. Lag som Winnipeg och Toronto ser den taktiken bära frukt just nu. För Ottawa ser det dock mest bara mörkt ut. Med en snål ägare som Melnyk är det väldigt svårt att lyckas. Lägg till det faktum att GM Pierre Dorion har glömt bort hur man gör en lyckad trejd och ett förlorat förmodat topp-5 val i nästa års draft verkar det som att Ottawa-fansen har mycket lidande att se fram emot.

Efter ryktena har omringat hela sommaren har en trejd varit oundviklig. Äntligen har den gått igenom och vi kan se fram emot att se Max Pacioretty i Vegas Golden Knights färger.

Den före detta Montréal-kaptenen blev till slut ivägskickad till Vegas i utbyte för Tomas Tatar, Nick Suzuki och ett andra-rundans val i nästa års draft. På papperet tycker jag att det ser ut som en vinst för Montréal.

Pacioretty är en 30-åring med ett bra sinne för målet. Ända sedan säsongen 2011/12 har han varit en pålitlig målskytt och gjort minst 30 mål varje förutom ifjol, även med undantag för 2012/13 lockoutsäsongen. Dock blev det bara 17 mål i säsongen som gick vilket man kan ställa frågor kring. Förmodligen handlar det bara om en jobbig säsong och jag förväntar mig en tillbakastuds för Pacioretty nästa säsong. Nyförvärvet från free-agency Paul Stastny lär vara hans center vilket kan bli en vass duo på Vegas andrakedja.

Frågor kan ställas kring Paciorettys kontrakt. De senaste åren har han haft ett av de lagvänligaste kontrakten i ligan med en cap-hit på endast 4.5 miljoner. Det kontraktet tar slut efter den kommande säsongen vilket gör att Pacioretty har full frihet. Han kanske vill testa den öppna marknaden efter nästa säsong, för att tjäna upp de pengar han har tappat på sitt förra kontrakt. Då blir det en dyr betalning av Vegas för bara ett år.

Tomas Tatar kom till Vegas genom en trejd med Detroit vid förra årets trade-deadline. Han passade inte in i Gerard Gallants system och levde inte upp till förväntningarna. I slutspelet satt han till och med petad vid flera tillfällen. Om Tatar kan hitta sitt spel igen i Montréal kan han dock vara en viktig kugge för Canadiens offensiv. Han är 28 år och har producerat kring 0.5 poäng per match de senaste tre åren.

Nick Suzuki är en talang som blev draftad 13:e overall i 2017-års draft. Det är en relativt liten speluppläggande center med mycket skicklighet. Jag förväntar mig att han kommer gå in i ligan inför 2019/20 säsongen.

Jag tycker att den här trejden ser väldigt bra ut för framförallt Montréal som får några bra pjäser att bygga på ut av trejden. Vegas blir bättre för stunden men kontraktsfrågan är oroande.

I skrivande stund är det sju lag i NHL som saknar en lagkapten. Vare sig den forna kaptenen nu spelar för ett annat lag eller om laget bara har valt att gå utan en kapten i jakt på en tydligare kandidat finns det frågor att ställa kring ledarrollen. Jag tar en titt på vem som kan komma att ta över.

Arizona Coyotes

I Arizona känns valet ganska självklart, många förväntade sig beslutet efter att Shane Doan blev tvångspensionerad men coach Rick Tocchet har valt att vänta. Dock är det bara en tidsfråga innan Oliver Ekman-Larsson blir presenterad som lagkapten. Det är spelaren som har spelat i Arizona längst, han är den bästa spelaren och har visat upp en mogenhet på och utanför isen. Kanske det enklaste valet på listan.

Buffalo Sabres

Jack Eichel är en ung stjärncenter, det brukar inte ta särskilt lång tid för den typen av spelare att bli vald som kapten och ansikte utåt, även vid ung ålder. T. ex McDavid, Crosby, Tavares, Stamkos. Eichel faller in i den kategorin även fast han kanske inte är riktigt på samma nivå som nämnda spelare är han inte långt ifrån.

New York Islanders

John Tavares tog sina talanger till Toronto och lämnade New York-laget utan en kapten. Johnny Boychuk, Cal Clutterbuck och Andrew Ladd är alla tunga veteraner som kan axla en större ledarroll. Ladd var till och med kapten i Winnipeg innan han blev borttrejdad. Antingen väljer Islanders någon av dem som kapten eller så får de leda laget tillsammans medan Mathew Barzal gör sig redo att ta över som kapten. En till ung stjärncenter.

New York Rangers

Ännu ett New York-lag som saknar en lagkapten, Ryan McDonagh blev trejdad till Tampa vid trade-deadline vilket gör att Rangers sökande efter en ny kapten har börjat. Marc Staal har länge varit assisterande kapten, även Mats Zuccarello har varit med länge och kan vara ett alternativ. Förmodligen kommer Rangers vänta med att utse en kapten dock. Brady Skjei, Mika Zibanejad och även Lias Andersson som var kapten för Sverige vid JVM ifjol är alla kandidater när Rangers är redo att utse ett långtidsalternativ.

Toronto Maple Leafs

Auston Matthews såg ut som det självklara valet i Toronto som den första kapten efter Dion Phaneuf lämnade. Med John Tavares i laget är det inte lika säkert längre. Matthews är fortfarande favoriten men var inte förvånad om Maple Leafs väljer att vänta ett år till med att utse en kapten. Det är inte enkelt att vara lagkapten i hockeyns huvudstad, framförallt inte om det skulle gå dåligt.

Vancouver Canucks

Sedinarna har pensionerat sig och lämnat kvar ett stort hål i Canucks-organisation. Alexander Edler och Brandon Sutter är veteraner som kan ta på sig ett större ansvar men “C”et är nog ändå Bo Horvats. En till ung center som har visat på bra ledaregenskaper i sin ännu korta karriär och fick även bära ett “A” på bröstet under några matcher ifjol. Antingen blir Horvat kapten nu eller så väntar man för att ge det till honom nästa säsong.

Vegas Golden Knights

Vegas spelade utan en kapten under hela förra säsongen och det gick ju bra ändå. Förmodligen kommer inte en kapten utses i år heller, men om en kapten skulle utses kommer det nog gå till Deryk Engelland. Han är bofast i Vegas under sommaren sedan många år tillbaka och det var även Deryk som fick ta emot trofén som vinnaren av Western Conference tidigare i våras.

Detroit, Montréal, Ottawa

Tre lag i ligan har kaptener som förmodligen kommer vara tvungna att säga upp den rollen inom kort. Detroits Henrik Zetterberg har kanske spelat sin sista match i NHL, Dylan Larkin är det klara valet att ta över kaptensrollen efter honom. Montréals Max Pacioretty har varit i trejdrykten länge och nu känns en trejd oundviklig. Shea Weber är ett rutinerat alternativ att ta över efter honom. I Ottawa är även en Erik Karlsson trejd också oundviklig, forwarden Mark Stone är en tydlig kandidat att ta över om han vill stanna kvar i Ottawa överhuvudtaget.

September närmar sig och de flesta lagen har klart för sig hur truppen ska se ut för matchdag ett. De hetaste Free-Agent namnen har försvunnit sedan länge sedan men det finns fortfarande några spelare kvar som kan komma att förtjäna en PTO (Try-outkontrakt). Brandon Davidson, Emerson Etem och Scottie Upshall har bland andra gjort sig förtjänt av ett. Vi tar en titt på fem spelare som ännu har hopp om att få spela i NHL i höst.

5. Logan Shaw

25-åringen Shaw debuterade med Florida Panthers 15/16 efter ett par år i AHL, efter det har han åkt upp och ner men framförallt spelat i NHL för Anaheim och nu senast Montréal. Det är en spelare som inte borde spela en stor roll på något lag men för en fjärdekedjare/13:e forward kan man ha sämre. En till fördel med Shaw är att han kan spela både på kanten och som center vilket erbjuder flexibilitet, han är dessutom så pass ung att han kan fortsätta utvecklas även fast man inte borde räkna med det.

4. Alexei Emelin

Emelin blev tagen av Vegas från Montréal i expansionsdraften förra sommaren. Innan säsongen började blev han dock trejdad till Nashville och det var där han spenderade fjolåret. 32-åringen spelade en stor roll på Montréals blålinje förut och har vissa egenskaper som ett lag kan uppskatta på ett tredje backpar. Han tacklas väldigt hårt och har levererat många härliga proppar under sin karriär. Det har spekulerats om att han vill tillbaka till Ryssland och KHL vilket kan förklara varför han inte har fått ett kontrakt än.

3. Daniel Winnik

Winnik var en free-agent även ifjol innan han valde att skriva på ett kontrakt med Minnesota. Veteranen med nästan 800 matcher på CV:et hade en respektabel säsong på Wilds fjärdekedja men intresset för Winnik verkar vara bortblåst. Han har hunnit komma upp i åldern men det är fortfarande en bra rollspelare som kan erbjuda rutin.

2. Antoine Vermette

I Vermette hittar vi en riktig veteran, han har spelat i NHL sedan säsongen 03/04 och har samlat på sig över ett tusen matcher sedan dess. Han är nu 35 år och är inte längre lika åtråvärd som han en gång var. Dock är han fortfarande ansvarsfull defensivt och en av hela ligans bästa tekare. Om ett lag behöver en rutinerad spelare som kan spela jobbiga defensiva minuter och boxplay samt dominera i tekningscirkeln kan Vermette vara ett hett alternativ. Innan Free-Agency gick det mycket rykten om 35-åringen, kanske problemet ligger i Vermettes krav.

1.Nick Shore

Shore började spela i NHL på L.A Kings för tre år sedan efter starkt spel i AHL. I vintras blev han trejdad till Ottawa men fick bara spela sex matcher innan han blev trejdad igen till Calgary. 25-åringen har inte blivit den spelare han spåddes att bli en gång i tiden kan man fastställa efter flera år i ligan. Dock är det en duktig spelare som kan har visat att han hör hemma på den högsta nivån. Shore är dessutom fortfarande relativt ung och har spelat väldigt bra i både college och AHL. Om ett lag kan lista ut hur man ska effektivisera Shores kompetens på bästa sätt kan det bli en viktig kugge i framtiden.

Henrik Zetterberg har spelat i NHL sedan säsongen 02-03. Nu kan karriären vara färdigspelad. Enligt Detroits tränare Jeff Blashill har “Zäta” inte haft möjlighet till att träna på hela sommaren och att han ska kunna spela nästa säsong är så gott som omöjligt.

Zetterberg är född 1980 i Njurunda nära Sundsvall och spelade ungdomshockey i Timrå. Som tonåring var han en ledande spelare för att flytta upp Timrå från division 1 ända upp till svensk hockeys finrum i Elitserien på bara två år. I NHL-draften 1999 valdes han av Detroit Red Wings som spelare nummer 210. Han har sedan dess varit trogen Red Wings under hela NHL-karriären. En spelare drafted 210:e har sällan en påverkan i NHL men faktum är att om det inte var för ett visst identiskt tvillingpar från Örnsköldsvik skulle “Zäta” vara den bästa spelaren från den draften.

Säsongen 02-03 gjorde han sin rookiesäsong i Detroit. På de regerande mästarna med ett lag bestående av inte mindre än sju Hockey Hall of Fame medlemmar och ett par blivande klev han in och blev en 20-målsskytt direkt. Efter ett år till i skuggan av andra spelare och ett år i Timrå under NHL-lockouten var det Zetterberg och ryssen Pavel Datsyuk som fick leda lagets offensiv. 2008 var det också Njurunda-sonens tur att vinna Stanley Cup. Efter grundsäsongen slutade han som sexa i poängligan och femma i skytteligan men det var i slutspelet som han verkligen sken. Mest mål och mest poäng ledde till att han också fick Conn Smythe Trophy som slutspelets mest värdefulla spelare. I och med det blev Zetterberg medlem i “Triple Gold Club” eftersom han var med och vann både OS och VM 2006.

När Nicklas Lidström pensionerade sig var det “Zäta” som fick ta sig an rollen som kapten för Detroit. Trots kroniska ryggproblem har han alltid producerat på en hög nivå. 68 poäng för två år sen och 56 poäng ifjol och utan en enda match missad på tre år verkade det som att det fortfarande fanns mycket kvar i tanken. Dock verkar ryggskadorna slutligen ha tagit slut på en av svensk hockeys bästa spelare genom tiderna.

Han avslutar karriären med 1082 matcher, 960 poäng, en Conn Smythe Trophy, en King Clancy Trophy, OS-guld, VM-guld och en Stanley Cup. En fantastisk karriär verkar ha tagit slut men vi fortsätter hoppas att vi ska få se “Zäta” ute på isen igen.

Kings tog sig tillbaka in i slutspelet förra året men frågan är om de kan göra det igen. Det är gamlingarna som ska få det gjort för Kalifornienlaget, frågan är om de fortfarande har det i sig.

Förra säsongen:

Säsongen 17/18 var ett steg framåt för Kings. Efter missat slutspel 16/17 gjorde både Jonathan Quick och Anze Kopitar stora förbättringar från året innan. På grund av det gjorde de en comeback in i slutspelet där de dock tog slut snabbt efter att Marc-Andre Fleury var omutlig och bara släppte tre mål på fyra matcher mot L.A.

Förmodad laguppställning:

Kovalchuk-Kopitar-Brown

Pearson-Carter-Toffoli

Iafallo-Kempe-Vilardi

Clifford-Thompson-Lewis

Forbort-Doughty

Muzzin-Fantenberg

Phaneuf-Martinez

Quick

Budaj

Truppen:

Jonathan Quick kom tillbaka från skadan han fick 16/17 och såg lika bra ut som han någonsin har gjort. Den atletiske målvakten vann Jennings Trophy som målvakten med lägst insläppta mål per match. Om inte Fleury hade varit ännu bättre hade han släpat Kings genom förstarundan i slutspelet också. Peter Budaj är tillbaka i L.A som back-up efter ett år i Tampa Bay.

Drew Doughty kommer leda L.A:s backtrupp med ett nytt fett kontrakt sajnat lär han också vara extra motiverad. Muzzin, Martinez och Forbort fyller ut uppställningen för att ge ett ganska starkt helhetsintryck.

Kings har en spännande offensiv uppställning i år. De har lyckats locka tillbaka Ilya Kovalchuk från KHL. Det är förvisso väldigt osäkert hur han kommer producera men han kommer få alla chanser på förstakedjan tillsammans med Kopitar. Just Kopitar som hade en enastående säsong ifjol. Slovenen vann Selke Trophy som ligans bästa defensiva forward och kom trea i Hart Trophy omröstningen som utdelas till ligans viktigaste spelare för sitt lag.

Svenskar:

Adrian Kempe fick ta en större roll förra säsongen och frodades. Den förre detta Modospelaren gjorde dessutom bra ifrån sig under VM i våras. Jag förväntar mig att han kommer få ta en större roll för att bära laget nästa år. Oscar Fantenberg delade säsongen mellan NHL och AHL ifjol. I år har han möjligheten att skaffa en ordinarie plats bland Kings backar.

Förutsägelse:

L.A är ännu ett lag i Pacific Division som ligger på gränsen till slutspelet. Med en kärna bestående av Quick, Kopitar och Doughty borde de vara bra nog för att knipa en av Wild Carden i väst. Vilket jag också tror att de gör.

Det som kommer avgöra är om åldern kan komma ikapp dem nästa säsong. Med Kopitar, Quick, Brown, Carter och Kovalchuk alla på fel sida av 30 väntar ett oundvikligt fall någon gång i framtiden, frågan är hur länge det kan vänta.