Rutinerade Hannes Johansson återvände till Tingsryd inför den gångna säsongen och gjorde succé. Den 32-årige forwarden stod för sin poängbästa säsong i karriären och var viktig för Taif i alla avseenden.

Det kommer bli en fortsättning i Hockeyettan även den kommande säsongen.

Detta i form av en kontraktsförlängning med Tingsryd.

"Hannes bidrar med ett fint målsinne, bra teknik och ett starkt flyt i skridskoåkningen. Det är dessutom en Tingsrydskille som brinner för föreningen och vill vara med och hjälpa klubben framåt", skriver Taif på hemsidan.

En intressant notering är att Tingsrydsprodukten har gjort flera bra säsonger i HockeyAllsvenskan. Det handlar - utöver Taif - om Nybro och Karlskrona på den serienivån.

Oskarshamn förstärker forwardsbesättningen med Matt Brown, som bokfördes för 17 AHL-matcher så sent som den gångna säsongen.

Avtalet gäller i en säsong.

Den 26-årige amerikanen har goda förutsättningar att prestera i IKO-tröjan.

- Matt är en spelskicklig spetsforward i bra ålder. Han kan spela både forward och center vilket ger oss bra möjligheter. Han och Danny Dzhaniyev känner varandra sen tidigare också vilket kommer att underlätta för de båda när det kommer till att anpassa sig till svensk hockey och Oskarshamn, säger sportchefen Arsi Piispanen till Oskarshamns hemsida.

Brown har framför allt lirat i ECHL de senaste åren och där har han varit mycket framträdande. Det har blivit 133 poäng och +10 på 153 matcher (inklusive slutspelet).

Smålänningarna har därmed 13 forwards med kontrakt inför den kommande säsongen och en spännande forwardsbesättning i allmänhet.

Nyss landade landslaget i USA. De har haft ett par mysiga förberedelsedagar på svensk mark. Men nu går de in i den riktiga VM-bubblan på allvar och då förändras allt.

Jag minns gärna tillbaka på mitt VM i Ryssland 2018. Då var det mycket som skulle ordnas innan man skulle iväg. Man provade kostym, olika kläder, träffade media och sponsorer och spelade träningsmatcher utan så mycket nerv. Det var mycket praktiskt fix innan själva avresan.

Vi samlades först i Stockholm, sedan var vi ofta i Båstad. Någon gång inför ett mästerskap var det Gotland.

Jag och andra spelare kom till samlingarna med väldigt mycket positiv energi. Man står ju inför någonting väldigt kul. Men när sista genrepet är klart och man sätter sig på planet en vecka innan VM-premiären - då riktas fokuset helt på uppgiften och premiärmatchen. Smekmånaden är över. All avslappnad glädje förbyts sakta mot allvar och fotbollsmässigt fokus.

Premiärmatchen i ett VM är någonting man kunde ha i bakhuvudet i flera månader. Någonting som skrevs upp enormt i media.

Ändå minns jag att det var ganska avslappnat när vi väl landat i värdlandet (Ryssland). Först när man kommer till hotellet och träningsanläggningen - då börjar det att kittla. VM är ju det största man kan spela. Så naturligtvis börjar det smyga sig in en viss nervositet för varje dag som premiärmatchen närmar sig.

Personligen var jag alltid nervös inför varje match. Den dagen man inte känner fjärilar i magen eller inte känner inte samma attityd och kärlek för att vinna – då är man nog snett på det. Nervositet är någonting bra! Det visar att man tar uppgiften på högsta allvar. Ibland sitter det kvar lite längre, men normalt sett släpper det när domaren blåser igång matchen.

Själva boendet under mästerskapet är också speciellt.

När jag var en del av landslaget kunde vi ibland ha hela mindre hotell för oss själva. Eller så var det som i Ryssland – att vi delade ett större hotell med övriga gäster och hade vår del avspärrad. Allting var väldigt kontrollerat. Vi var isolerade och hade bra förutsättningar för egentid.

Oftast bodde spelarna i singelrum. Jag vill helst bo själv. Även om det fanns vissa spelare som gärna bodde tillsammans.

För egen del var nämligen rutiner inför matchdagar viktiga. Inför VM 2018 så hade vi varje dag en kvällsfika runt 22, sedan gick man och lade sig i sitt eget rum. Jag försökte alltid sova så länge som möjligt, för att sedan ta en sen frukost eller rentav en tidig lunch. Sedan var jag vaken resten av dagen. Många väljer att gå upp lite tidigare för att sedan ta en powernap mitt på dagen. Jag blev seg av det alla är ju olika. Jag och några andra spelare satt hellre upp och tog en kaffe, spelade kort eller såg på film.

Men det var matchdagar. Vanliga träningsdagar var det tidigare frukostar.

Vad landslagsspelarna kommer att upptäcka snart är att det är tacksamt att en dag under mästerskapet kunna träffa familjen. Normalt sett får man en dag under gruppspelet då man umgås med familjen på spelarhotellet. Åtminstone var det så med landslaget på min tid. Jag vet att andra länder haft det väldigt annorlunda på olika sätt.

I VM i Ryssland 2018 var det väldigt speciellt för mig. Min fru stannade hemma eftersom hon skulle föda barn - vår andra dotter. Vi hade kommit överens om att det inte skulle fungera för mig att åka fram och tillbaka.

Dagen innan kvartsfinalen mot England blev jag pappa för andra gången och det var faktiskt min frus beslut att jag skulle stanna kvar med landslaget. ”Du ska spela matchen” sa hon bestämt.

Jag var mest glad och lättad att födseln gick bra och hade inga problem att ställa om för match direkt efteråt. Det snurrade i huvudet. Jag var på toppen av karriären, skulle spela en gigantisk stor match och när jag skulle lägga mig hade jag precis fått en dotter. Ändå kunde jag sova gott den natten. De var mer efteråt, när vi åkte ut mot England, som man ville hem så snabbt som möjligt.

Med en vecka till premiären kommer Graham Potter nu sakta men säkert rikta allt fokus på premiärmatchen. Så fort allt runtomkring med boende och rutiner satt sig lär intensiteten på träningarna skruvas upp. Det största fokuset lär hamna på detaljer i spelet och de börjar tidigt prata om Tunisiens styrkor och svagheter. De kommer då in i en väldigt speciell bubbla som jag hoppas att de kan njuta av att vara i - trots att det är så mycket på spel.

Almtuna har haft det kämpigt rent ekonomiskt i flera år och gjort underskott ett antal säsonger i följd. Nu har det emellertid skett ett trendbrott.

Det blev en vinst på 1,8 miljoner kronor för säsongen 2025/2026.

Uppsala-klubben har därmed ett eget kapital på 2,7 miljoner kronor och elitlicensen är tryggad.

Ulf Rosén (vice ordförande) om vändningen.

- Det är hårt arbete som ligger bakom. Man kan slänga sig med siffror, men tittar på man det senaste året har vi ökat antalet sponsorer med 185 procent, vi har ökat merchandiseförsäljningen (tröjor, halsdukar etc) med 400 procent och till dags dato har vi sålt fler årskort än vad har gjort tidigare, säger han till UNT.

Almtuna sålde inte någon spelare den gångna säsongen, vilket också var ett trendbrott, och en följd av att ekonomin blivit mer stabil.

- Nu har vi har inga problem med att gå in i samtal med licensnämnden och för första gången på många år slapp vi sälja spelare under säsongen. Vi har fått ordning på ekonomin under Tobias Pehrssons ledning, men det är många som äras bör och som har jobbat hårt för att komma dit vi är idag, säger Ulf Rosén.

Magnus Eriksson blir inte kvar som tränare i Strömsbro i Hockeyettan.

Nu har Gävle-klubben en intressant ersättare på gång.

Det är Niclas Andersén som är klubbens huvudspår, avslöjar Gefle Dagblad.

Sportchefen Johan Wennberg om uppgifterna.

- Nej, det vet jag inte. Vi har ett par namn som vi har diskuterats. Eller fan, jag är inte jättebra på att hålla masken. Han är ett namn av några till. Det vore såklart jätteroligt att få in en sådan etablerad person. Det har diskuterats. Förhoppningsvis ska vi ha tränare på plats inom en vecka, säger Strömsbros sportchef till tidningen.

Andersén gjorde sin sista hockeymatch säsongen 2023/2024. Den gången med moderklubbens Grums i Division 3.

Niclas Andersén är mest känd för den framgångsrika sejouren i Brynäs, där han var en toppback i SHL och fick chansen i Tre Kronor vid flera tillfällen.

Strömsbro har ett intressant lagbygge på gång och har bland annat värvat Georgs Golovkovs, som blev utsedd till det det näst vassaste nyförvärvet inför Hockeyettan 2026/2027 i rankingen här på Sportbloggare.

Den svenska VM-truppen är på väg till Dallas.

När förbundskapten Graham Potter presenterade sina 26 spelare, gick det som vanligt – det blev mest diskussion om spelare 23-26 och om vilka som inte kom med (exempelvis Roony Bardghji, Hugo Larsson och Williot Svedberg).

Eller ”diskussion”… Det blev ju faktiskt rent ramaskri och det känns som att det fortfarande inte riktigt lagt sig, så här med bara en vecka kvar till första matchen.

Saken är att de spelare, vars vara eller icke-vara brukar debatteras mest i samband med trupputtagningen, sällan kan räkna med speltid i mästerskapet.

Deras viktigaste uppgift är att sprida (positiv) energi och då väger personliga egenskaper tungt.

2004 kom min gamle lagkamrat i Helsingborgs IF Erik Wahlstedt med i EM-truppen som siste spelare. Han var nog inte i närheten av att få spela en minut, men han gjorde knappast landslaget sämre.

När jag var med i EM 2012 som uttalad tredjemålvakt, visste jag vad som gällde: Att dricka kaffe och vara glad.

Jag överdriver, men det är faktiskt inte långt ifrån sanningen.

Sedan ska man så klart alltid vara redo om något skulle hända. Andreas Isaksson och Johan Wiland hade kunnat skalla ihop eller något liknande – och då hade det blivit min tur.

Var och en måste hur som helst inse sin roll i en mästerskapstrupp. Därför blev jag inte så förvånad över hur Potter tog ut sin trupp.

Christian ”Chippen” Wilhelmsson är förebilden för hur man ska vara. Han var alltid lättsam och sprallig i landslaget – en glädjespridare (sedan hade han bonusen att han spelade ganska mycket och bra också).

Det var viktigt för mig att vara sådan också – att ha en lite gladare tredjemålvakt kan ge lite mer energi. Förstemålvaktens fokus är på matcherna på ett helt annat sätt och det gäller att hjälpa honom så mycket man kan.

Det man också ska tänka på är att det är mycket ”dötid” under ett mästerskap. Många timmar spenderas på hotell och på resor. Det är tufft att vara iväg så lång tid och då är det extra viktigt att man har rätt karaktärer på personerna i gruppen.

Som tredjemålvakt får man offra sig. Under förlägret på Gotland inför EM 2012 hade vi en del skador och då fick jag spela mittback i reservlaget på träningarna.

Det som gör landslaget bättre, får man acceptera.

Det var jag och Jonas Olsson som bildade mittbackspar.

Dreamteam.

Hur det gick för mig och Jonas?

Vi var som Maldini och Baresi.

Kanske inte i mitt fall, men jag är ganska nöjd ändå – jag fick i alla fall in några bra glidtacklingar.