Även detta år gör jag en överanalys av Luleå hockey. Jag kallar texten för en överanalys eftersom det naturligtvis är nästintill omöjligt att förutspå individuella spelares prestationer över en hel säsong. I fjol hade jag mer än rätt än fel och det känns intressant att göra ett nytt försök och se om lyckan håller i sig. Tankarna baseras på fjolårets säsong, försäsongen, andra kloka personers analyser och en god portion magkänsla. Efter säsongen tänker jag utvärdera hur rätt/fel jag hade.
Frédéric Allard- kommer att vara bra i år och göra 34 poäng. Hans svaga skott hindrar honom från att göra mer än 4 mål. Mängden assist kommer däremot att ramla in i relativt strid ström via mycket powerplay-spel. Allard har en mycket bra kemi med Anton Levtchi och det samarbetet kommer resultera i många mål.
Joel Lassinantti- kommer även fortsatt ha svårt att prestera på en hög och jämn nivå. Han kommer, tyvärr, att återigen att hamna under 90 i räddningsprocent. Efter säsongen avslöjas skadeproblematik och sviter av körtelfeber, trots att ledningen under säsongen hävdar att han är fullt frisk.
Anton Levtchi- får vara skadefri och kommer producera 44 poäng totalt. Han kommer vara Luleås klart lysande stjärna offensivt.
Eetu Koivistoinen – kommer även fortsatt jobba hem på ett bra sätt, men fortsätter vara hopplöst trubbig. 4 mål och 9 assist kommer han sluta på och kontraktet förlängs inte.
David Granberg- får sitt definitiva genombrott. Under fjolårssäsongen var han bra före jul, men efter jul drabbades han av en långvarig mjölksyra i benen som satt i under resterande del av säsongen. I år får han en tydlig roll som center i fjärdekedjan, till följd av Berglunds olyckliga skada, och han kommer att växa under säsongen.
William Håkansson- kommer att växa ut till en stabil SHL-back. Han kommer att bidra med tacklingar och habila förstapass.
Oscar Engsund- kommer att ha en rätt kämpig säsong. Visst, han kommer att sätta ett antal tunga tacklingar, men han kommer ha uppenbara problem med att hitta ett bra förstapass. Hans sargade självförtroende kommer prägla säsongen.
Jesper Sellgren- kommer vara Luleås bästa back. Han reder upp många problem i defensiven tack vara sin vassa skridskoåkning och kanske kan han även få möjlighet att spela i powerplay under denna säsong?
Matteus Ward kommer vara bra i år igen och ligga på 91,5% i räddningsprocent.
Brian O’Neill- kommer fortsätta att vara en viktig faktor i laget. Han gör 34 poäng och fortsätter vara en härförare och ta för sig i det fysiska spelet.
Kasper Kotkansalo- kommer ha problem med tempot och blir snabbt sjundeback. Senare under säsongen blir han på sin höjd en komplementspelare när Leskinen åter är i spel.
Otto Leskinen- kommer inte komma in i spelet på det sätt han själv och fansen önskar. Här kommer det bli ett Allard-scenario. Dålig säsong ett, skicklig säsong två.
Filip Eriksson- får sitt definitiva genombrott. Han kommer att trivas i Luleås trygga grundspel och dessutom få chansen tillsammans med O’Neill.
Jakob Ihs-Wozniak- kommer även i år ha svårt att övertyga Bulan om att han ska istid i en produktiv kedja. Han kommer att få hoppa in här och där, men det riktiga lyftet kommer inte. Ihs-Wozniak kommer därför omges av flytt-rykten runt jul.
Markus Nurmi- kommer vara rätt blek. Poängproduktionen kommer att vara i svagaste laget och han landar på blott 20 poäng (7 + 13) i grundserien. Nurmi försöker spela fysiskt, men missar ofta tacklingarna och lägger en oproportionerligt stor del av sin tid på isen på att stå och puttas och bjäbbas bakom en linjeman.
Erik Gustafsson- kommer att vara stabil och trygg under grundserien. I slutspelet växlar han upp och är återigen Luleås självklara ledargestalt.
