Skellefteå- målvaktssidan är ett uppenbart problem, men då detta faktum redan avhandlats mer än en gång väljer jag att lyfta fram bröderna Johns(s)on. Förutom att stavningen på deras efternamn varierar friskt i olika hockeyforum, varierar även deras prestationer kraftigt. Egentligen otroligt att man inom en familj inte kan hitta en enhetlig stavning. Enligt Elite Prospects heter Jonathan Johnson och Andreas Johnsson (?!). Jonathan har under en lång period byggt upp ett förtroende och ett rykte som en passningsskicklig toppcenter i ligan. Så var inte fallet under fjolåret, utan han såg snarare ut som en något begränsad tredjecenter med kladdtejp på bladet. 28 poäng på 48 matcher är för svagt med tanke på lön, roll och gott om tid i powerplay. Än värre var det med brodern Andreas som var en skugga av sitt forna jag. Den retsamma och energiska Andreas var som bortblåst och i stället bjöds fansen i Skellefteå Kraft Arena på trög skridskoåkning och frustration. Bröderna J tjänar för bra för att åka runt och vara mediokra. För att Skellefteås hierarki bland forwards ska fungera måste bröderna steppa upp i vinter. Om inte känns det inte helt otänkbart att flyttlasset går söderut för minst en av bröderna framemot våren.
Timrå- bredden i truppen är tunn. En riktigt vass förstakedja går det att relativt enkelt att knåpa ihop, men det är betydligt svårare att hitta en vettig andrakedja i den här truppen. Spelarna som kan fylla en självklar roll i förstakedja består av Lander, Dahlén och Wedin. Pettersson kan väl ta en plats i andrakedjan, trots att han är kroniskt ojämn, men därefter blir det snabbt tunt i laguppställningen. Lilja, Heikkinen, Hartmann, Genborg eller bubblaren Pääjärvi? Nä, det kommer krävas en hel del för att Timrå ska få sk. ”secondary scoring” i vinter.
Växjö- här återfinns finns SHL:s tröttaste tränarduo. Hellqvist är ofta osympatisk i intervjuerna med massmedia, vilket man eventuellt får lov att stå ut med om han levererar grymma resultat. Problemet är bara att resultaten de senaste säsongerna långt ifrån har imponerat. Dessutom verkar få eller inga lag orka med Hellqvist mer än en säsong. Säsong ett brukar han med sin noggrannhet lyckas skapa stabilitet i sina lagbyggen, men säsong två och framåt påbörjas nedgången. När Hellqvist får sparken efter en konflikt med Evertsson kommer andretränaren Fagervall ta över. Fagervall kan tala för sig och är extremt ödmjuk och förnuftig i samtal med media. Problemet är bara att han av någon oförklarlig anledning tillskrivs alltför goda vitsord av många experter, trots att de flesta faktiska resultaten tyder på något annat. Fagervall har svårt att skapa ett bra grundspel och degraderingar och sparkningar har varit betydligt mer förekommande än framgångar för Norrlands svar på Buddha.
