Luleås spel har verkligen hackat efter en kort rivstart bestående av två pigga matcher. Direkt då spelet kärvar och nyförvärven Liedes och Kotkansalo mer liknar ingenting än någonting kommer snacket som ett brev på posten.

”Värva Omark”

Jag säger: Nej, absolut inte.

Jag gillar Omark skarpt och just därför vill jag inte se honom i Luleå hockey som spelare igen. Här vill jag hålla en liten dörrglipa öppen för en framtida sportchefsroll, men det är en annan historia.

Omark fick det perfekta slutet i våras. Han fick bli hjälten, han fick stå där på isen med LeMat. Fotot på honom på isen, med bucklan i skyn och en hord av fans som hyllar honom är episka. Slutet kan inte bli vackrare för Omark. Det kan omöjligen bli bättre än vad det blev. Det som kändes omöjligt att få uppleva som Luleå hockey-supporter inträffade och Omark kunde tryggt och lugnt deklarera att nu har jag spelat klart i Luleå hockey.

Det finns bara potentiella nedsidor med att ta in Omark i laget i detta skede. Faktum är att Omark är gammal i hockeysammanhang och hans karriär befinner sig i en nedförsbacke. Han blir inte bättre och risken är betydande att hans eftermäle kommer att svärtas ner av ytterligare en come-back. Låt det vackra förbli oförstört. På samma sätt som att Sundin lät OS-guldet 2006 bli en vacker slutpunkt för hans landslagskarriär bör Omark inte spela mer i Luleå hockey.

Omark själv är en härlig profil som gillar att stå i centrum. Detta blev åter tydligt när han ville skapa uppmärksamhet kring sin person genom att deklarera att Luleå hockey minsann inte kontaktat honom efter guldet. Det lät som en tydlig kontaktannons från någon som inte vill bli bortglömd. Omark drömmer troligen om att återigen kunna bli frälsaren, på samma sätt som när han vände semifinalserien mot Frölunda, tack vare sin briljans och tjurskallighet.

Men riskerna för ett misslyckande bedömer jag som större än möjligheterna till succé. Dessutom vill jag att Omarks historia inte ska skrivas om. Det går nämligen inte att skriva ett bättre avslutningskapitel i boken om hans fantastiska karriär.

Fotnot: Ja, jag vet att Omark spelar i Lugano. Det får han gärna göra, men hans saga i Luleå ska vara avslutad.

Skribent: Johan Barkestam

Djurgården – Örebro

Speltips: 1

Djurgården har, något förvånande, ett tydligt bättre powerplay än Örebro. Överraskande då Örebro har otroligt vassa spelare i den spelformen, men dessa har helt klart blivit överglänsta av Djurgårdens motsvarigheter i form av LaLeggia och Hudon. Ett starkt PP och god form leder till en hemmaseger.

Frölunda – HV71

Speltips: 1

Lasse Johansson i Frölundas mål har extremt starka siffror, 95,65 i räddningsprocent. Med de siffrorna förlorar laget få, eller inga matcher. HV71 har det jobbigare på målvaktspositionen. Tilltänkte ettan Lehtinen levererar inte och ligger på 83,23%. Det håller inte.

Luleå – Linköping

Speltips: 1

OM O’Neill är borta på grund av skada har Luleå riktigt stora problem på centersidan. Andreasson har varit sådär, Koivistoinen trubbig och Liedes direkt dålig. Om O’Neill spelar bör laget kunna vinna på hemmaplan via en vettig defensiv insats. Linköping hade en rad med segrar, men kommer närmast från två raka förluster. Ehn kanske hänger en puck och Rissanen fortsätter vara solid i defensiven, men det kommer inte räcka till poäng.

Rögle – Malmö

Speltips: 1

Rögle vinner då det är klasskillnad mellan lagen. Malmö släpper i 3.64 mål per match i snitt och det håller naturligtvis inte. Addera en avstängd Kuokkanen och en usel formkurva blir det uppenbart att rödhökarna får det tufft i Ängelholm.

Timrå – Leksand

Speltips: 1

Didrik Strömberg är hel och spelar relativt tunga minuter i Timrå. Det är bra för Didrik och Timrå båda behöver kontinuitet och trygghet. Leksand är en förening som för närvarande signalerar panik. Lagkaptenen Cehlárik fungerar inte i Hedbergs spelsystem, Tomas Johansson klantar till situationen med lokalmedia och en tunn trupp tvingar laget att förlita sig för mycket på ynglingar.

Växjö – Brynäs

Speltips: 1

Växjös backsida är riktigt stark och senast var Joel Persson och Elias Rosén ett av backparen som var solida. Brynäs har problem just nu och hamnar då i det eviga dilemmat. Ha tålamod med kedjorna eller stuva om? Det är många offensiva spelare som inte presterat och kanske är den största besvikelsen Axel Jonsson Fjällby som numera huserar i fjärdekedjan och som inte bidrar nämnvärt.

Färjestad – Skellefteå

Speltips: 1

I årets SHL slutar få matcher oavgjort, här är en match där ett X annars hade känts högst rimligt. Spanar man in vilket lag som brukar vinna matcherna lagen emellan varierar detta friskt. Tipset får baseras på hemmaplansfördel, Färjestads bredd på forwardssidan och att reservmålvakten Thelin har övertygat då han fått chansen.

Eric Granrud spelade i Grums så sent som förra säsongen.

Nu återvänder den 20-årige backen till Värmlandsklubben.

Detta efter en kortare sejour i Mariestad.

Skillnaden i jämförelse med tidigare Grums-sejour är att GIK numera har Hockeyettan-status.

I fjol handlade det om Division 2-spel och då stod Granrud för hela 37 poäng på lika många tävlingsmatcher.

Jättetalangen Jakob Ihs-Wozniak är i stort behov av mer speltid på seniornivå.

Lösningen blir en utlåning till HockeyAllsvenskan-laget Björklöven.

Utlåningen är tills vidare och 18-åringen kommer kunna gå fritt mellan klubbarna under säsongens gång.

Ulf Engman (vice general manager) om utlåningen.

- Jakob är en stor talang som behöver mer istid än vad vi kan erbjuda honom i Luleå Hockey i nuläget, därför känns det som ett jättebra alternativ att han ges den här möjligheten att få spel tillsammans med Björklöven i HockeyAllsvenskan, säger Ulf Engman till LHF:s hemsida och fortsätter:
- Det kommer ge honom väldigt viktiga erfarenheter av spel på seniornivå och att han därigenom förbättrar sina möjligheter att komma tillbaka och slå sig in i en bra roll tillsammans med oss i Luleå Hockey.

Luleå-fostrade Ihs-Wozniak draftades av Vegas Golden Knights redan i andrarundan tidigare i år.

Den skicklige forwarden har svarat för två baljor på 13 SHL-matcher den här säsongen. Det har i övrigt blivit spel med LHF:s J20-lag och juniorlandslaget.

I måndagskväll vann Mjällby ett historiskt första SM-guld. Ett sensationellt guld som har gett eko ute i Fotbollseuropa och som även fick mig att fundera på vilken klubb Mjällby en gång i tiden var, och kanske fortfarande är trots allt.

Jag är AIK-supporter och i början av 2010-talet kändes det som att vi blev lottade att möta Mjällby på hemmaplan varje hemmapremiär på gamla Råsunda. Det vi ofta fick se var två lag på en halvdan gräsmatta, inför cirka 15 000 åskådare och ett resultat som antingen var 0-0 eller möjligen 1-1. I bortalaget var det sällan något som gjorde intryck på mig, det var en anonym massa av spelare, eller "bönder" som de ofta fick höra från läktarna. Det fanns dock ett undantag i form av Tobias Grahn, denne fotbollsvagabond var visserligen en duktig spelare men hans attityd och kaxighet var något som retade gallfeber på publiken men även om jag också hade svårt med hans attityd, kände jag innerst inne att det är nog i AIK du borde spela och inte i Mjällby.

Sedan gick åren och Grahn försvann från Mjällby och laget blev allt mer anonymt men behöll sin stämpel om att vara tuffa att möta, framförallt på deras hemmaplan Strandvallen som visserligen ligger fint vid vattnet men kan vara jobbigt att åka till under de mörka höstmånaderna. Snabbspolar vi lite i tiden hamnar vi dock vid pandemisäsongen 2020 och med hjälp av en Moses Ogbu som sprutade in mål lyckades man komma på femteplats i tabellen. Imponerande, men det var ju också just en pandemi som gjorde att de flesta större lagen underpresterade grovt, endast Malmö FF höll stilen och vann guldet den säsongen och det var även svårt som utomstående att se att Mjällby skulle kunna bygga vidare på det spel men visade upp då.

Mjällby fortsatte i liknande stil de efterföljande säsongerna med ett fysiskt tungt lag med en bra defensiv. Det ledde inte till några topplaceringar utan man fick nöja sig med att komma nia, nia och tia. Kanske var det just dessa placeringar som gjorde att klubben kände ett behov av att tänka om. För inför säsongen 2024 började något hända, plötsligt kollade jag Mjällbys matcher med allt större entusiasm. Jag som hade sett mitt AIK vinna SM-guld 2018 med "shape-fotboll" där wingbackar var stabila och skötte det defensiva primärt fick istället se både Herman Johansson och Elliot Stroud flyga fram längs kanten som reaplan snarare än traditionella ytterbackar som gjorts om till wingbackar.

Där och då kände jag att detta var något annat än den fina säsongen man gjorde under pandemin. Plötsligt fanns det något att bygga vidare kring, jag hade dock bryderier om vem som skulle kunna göra alla mål som krävdes för att bli ett topplag på riktigt. Längst fram i laget finns den gemytlige Jacob Bergström som redan lämnat Mjällby några gånger under åren, men som alltid snabbt insett att det kanske är i Mjällby som han egentligen hör hemma. Han är en stark spelare men har kanske inte den tekniska flärden för att kunna vinna någon skytteliga, eller ens vara nära.

Målen fick alltså komma från annat håll, på mitten finns det båda "Gustavsson: arna" som har varit med Mjällby hela resan från division 2 upp till Allsvenskan. En genomsnittlig fotbollssupporter hade nog kallat dem för begränsade och vissa hade nog inte ens känt till dem. Alla bra lag behöver dock vattenbärare, och det skulle visa sig att de gick att lära gamla hundar att sitta, eller i det här fallet passa och driva boll.

Målvaktsposten innehades av Noel Törnqvist som förmodligen stack ut mest på grund av den hjälm som han har på sig under matcherna. Innan årets säsong hade jag beskrivit honom som en lovande målvakt med bra fötter, men kanske lite opålitlig emellanåt. Så fel jag hade.

Framför honom fanns också den gamle Tom Pettersson som varit med Östersund på sin resa och hade man sagt att den skulle överträffas av Mjällby när han skrev på undrar jag om han hade skrattat eller skakat på huvudet. Det går egentligen att fortsätta såhär kring varje spelare i truppen.

Den ständiga förbättringen

Sedan ungefär tio år tillbaka har klubben arbetat efter den kända "Toyota-modellen" som bygger på japansk kaizen - den ständiga förbättringen. Enkelt handlar det om att se till att alla som arbetar inom föreningen har de bästa förutsättningarna de behöver för att kunna utföra sitt arbete på bästa sätt. Det kan handla om att vaktmästaren behöver en borrmaskin eller att materialaren behöver ett större nät för att samla in alla bollar. Men det kan också innebära att en Jesper Gustavsson utvecklas från en klassisk brunkartyp till att bli en mittfältsmotor av rang som alltid visar sig som ett passningsalternativ.

Det innebär att att bonnagäng med en norsk akademiker som assisterande tränare kan tillsammans med en gammal rektor bygga ett spel som imponerar inte bara på allsvenska konkurrenter men som också ger genomslag internationellt. När chefsscouten dessutom jobbar som brevbärare vid sidan av börjar man undra om det här en dröm eller om det faktiskt är en verklighet.

Säsongen 2024 kom Mjällby återigen på femteplats, den här gången med 15 poäng bakom Malmö FF. Ett problem var att man släppte in lite för mycket mål, totalt blev det 35 insläppta mål vilket var tio fler än MFF. Detta har korrigerats den här säsongen då man hittills släppt in 17 mål och trots att man tagit stora risker i
sitt uppbyggnadsspel har man med mod och vilja kunnat blåsa Fotbollssverige av banan med sitt spel.

Det är lätt att som supporter önska sig stjärnvärvningar, heta tränare och hoppas att den där talangen ska slå igenom men Mjällby har visat att det som räknas allra mest är att kunna kräma ut maximalt av varje individ för att tillsammans bli ett lag som är svårt att slå.

I en tid där ekonomi betyder allt mer inom fotbollsvärlden är det både friskt och sunt att få se ett mindre lag kunna ta sig an alla dessa utmaningar och ändå tro på sin egen idé och att det är den som gäller.

För AIK - och alla andra storklubbar i Sverige - finns inte längre några ursäkter.

ERIK ÖHRNER

Växjö har etablerat sig i SHL på allvar och hockeyintresset är relativt stort i residensstaden i Kronobergs län, trots att det finns kritiker som påstår att det borde vara ännu större med tanke på att Lakers har varit framgångsrika i högstaligan över tid.

Noterbart är att intresset har varit uppåtgående de senaste åren. Faktum är att förra säsongens publiksnitt i SHL:s grundserie var det högsta på väldigt många år. Det var det bästa publiksnittet sedan debutsäsongen (2011/2012) i högstaligan.

Växjös arena (Vida Arena)