Allsvenskan tuffar på och med omgång 14 färdigspelad kan vi konstatera att fjolårsmästarna fortsatt har det tufft, hur mycket påverkar ett rött kort och varningslamporna lyser starkt hos en nykomling.

Följ gärna allt vi gör om Allsvenskan!

Ja, vi kan börja i Göteborg där Gais tog emot Malmö FF i en match som åtminstone jag såg mycket fram emot och även om vi inte fick se några mål var det en sevärd historia där Gais körde på med sitt gamla vanliga spel och det fungerade emellanåt riktigt bra. Tråkigt dock för de grönsvarta att skärpan inte fanns i sista passen eller skottet, vilket gjorde att det aldrig blev något mål. MFF hade faktiskt den bästa chansen när Emmanuel Ekong avslutade från nära håll. Defensivt ser det rätt bra ut för MFF men offensivt känns det väldigt sparsmakat och om man hade sagt för två-tre år sedan när Gais var i division 1 att de skulle matcha MFF och i princip vara bättre än dem hade nog många skrattat. Det går dock fort i fotboll, det har vi fått lära oss.

Någon timme senare skulle Hammarby ta emot jumbon IFK Värnamo och när Mohammed åkte ut efter en dåligt tajmad tackling var det nog många som utgick ifrån att Hammarby skulle få en enkel resa. Men det kanske är lätt att hamna i motståndarens tempo och det dröjde ända fram till stopptid i den andra halvleken där supersub Kaboré avgjorde med en fin nick och det målet gör att Hammarby tog chansen att hänga på Mjällby som också vann med uddamålet i deras match mot Öster. Kanske är de precis sådana här segrar som gör att supportrarna kan börja drömma om guldet.

Djurgården tog emot Degerfors, ett lag som verkar befinna sig i en total kris efter att man sparkade tränare William Lundin och man har fortfarande ingen permanent ersättare. Det var konstiga situationer från Degerfors spelarna och Djurgården bjöds på målchanser som man med enkelhet kunde förvalta. Det måste vara skönt för Djurgården att få den här ketchupeffekten och få vinna med 5-1 efter att inför matchen ha gjort nio (!) mål ligger man betydligt bättre till i den statistiken. Degerfors måste dock skärpa till spelet och det snarast för just nu rusar man åt fel håll, nämligen rakt mot Superettan. I nästa match väntar återigen en Stockholmsklubb på bortaplan, vilket blir en tuff uppgift. Kanske att nyförvärvet Daniel Sundgren kan gjuta mod i värmlänningarna för det kan inte se ut på samma sätt igen då blir det en ny förlust och risk att man ligger under strecket.

Laget man möter då är AIK som den här omgången reste ned till Halmstad och gick rakt in i fällan som HBK hade gillrat. Den polske ytterbacken Pawel Chrupalla som varit petad under våren fick nu chansen då Friberg är långtidsskadad och som han tog den, elegant gick han inåt i planen och borrade upp bollen i krysset otagbart för Kristoffer Nordfeldt. Av bara farten gjorde sedan Naem Moahmmed 2-0 på en kontring där ingen AIK back hann med och där kändes matchen redan avgjord. AIK hade inte mycket att ge och kanske var det sista chansen som Kakoullis fick i AIK, ett nyförvärv som inte har varit lyckat.

Ett lag som även får titta sig i spegeln är Elfsborg. Vad hände med formen från i våras? Nollat i bägge matcherna efter uppehållet är inte gott nog om man vill slåss om SM-guldet, framförallt inte när man spelat mot Värnamo och ett skadeskjutet Häcken.

Kampen om just SM-guldet ser ut att handla om två lag för tillfället Mjällby och Hammarby. Jag har svårt att se de övriga lagen kan resa sig och vara med som det ser ut just nu. AIK kommer att spela Europa och är i behov av offensiva förstärkningar, Elfsborg ser inte ut att kunna hitta rätt stabilitet och Malmö FF behöver i princip vinna resterande matcher vilket blir väldigt svårt.

Mjällby som har förlorat sin stjärna Nicklas Röjkjaer kan bli ett tufft tapp, samtidigt har Hammarby också de Europaspel som hägrar vilket kan göra att det blir svårt att fokusera på två fronter samtidigt.

Den match jag ser mest fram emot nästa omgång är återigen en Gais match, den här gången tar de emot Hammarby på hemmaplan. Fjolårets möten lagen emellan slutade båda 0-0 så frågan är dock om det blir några mål den här gången.

ERIK ÖHRNER

Petad hela vårsäsongen men när han väl fick chansen tog han den. Ett riktigt snyggt skott och han var även stabil defensivt under hela matchen.

Lundgren var planens elegant och stod för flertalet kreativa passningar.

Efter att ha missat många chanser under våren satt plötsligt lägena för Nguen som lyckades göra tre mål mot Degerfors och är rättmätigt omgångens anfallare.

Ett väldigt fint mål där skicklige Irandust visserligen får vandra lite väl fritt men avslutet håller högsta klass. Se målet här!

Ikväll spelar IFK Norrköping hemma mot Brommapojkarna. Och nu när Norrköping släppt truppen står det klart att Jesper Ceesay inte finns med i truppen. Betyder detta att spelaren är överens med Bolton?

I den senaste matchen mot Djurgården fanns inte Jesper Ceesay med överhuvudtaget i IFK Norrköpings trupp. Statusen nu? Han är inte med i truppen till kvällens match mot Brommapojkarna.

Betyder detta att Jesper Ceesay är överens med Bolton om det personliga avtalet? Ja, så kan det vara. Det kan också vara så att klubben valt att ställa honom utanför efter senaste tidens händelser.

Det vi vet är att Ceesay tränade med Norrköping så sent som i fredags. Och sedan innan har klubbens sportchef bekräftat för Aftonbladet att man accepterat ett bud på Ceesay. Fortsättning följer.

Andreas Höglund

Det blir per automatik en stor spelaromsättning när ett lag som Djurgården kliver upp i SHL. Därför är det svårt att jämföra styrkan mellan truppen som tillhörde Hockeyallsvenskan fram till sista matchen för säsongen, och SHL under denna silly-season.

Målvaktssidan:

Värvningen av Magnus Hellberg ger Djurgården precis den rutinerade förstamålvakt som laget behöver. Hugo Hävelid är talang som kan avlasta Hellberg. Målvaktssidan är betydligt starkare än i den trupp som tog laget till SHL i våras.

Backsidan:

Djurgården har förlorat bra backar för Hockeyallsvenskan, men värvar desto mer namnkunnigt. Jesper Pettersson, Joey LaLeggia och Valtteri Pulli bör ge laget en vassare backsida till sin SHL-återkomst.

Forwardssidan:

Djurgården tappar Dick Axelsson, Fredrick Weigel och Tyler Kelleher. Om Patrick Thoresen spelar vidare är ännu inte bestämt. Men de har kvar rutinerade trollkarlen Linus Klasen, samtidigt som de har två av Sveriges mest lovande spelare i Anton Frondell och Viktor Eklund. Från Nordamerika kommer Jesse Ylönen in.

Att Djurgården förlängde med Ludvig Rensfeldt och Albin Grewe gör även att klubben behåller två viktiga stomspelare på forwardssidan, som ger spelargruppen en bra balans mellan äldre rutinerade spelare och lovande unga spelare även i SHL.

Djurgårdens forwardssida är något bättre än den som avancerade från Hockeyallsvenskan, inte minst för att talangerna kommer att växa i sitt spel ytterligare nivåer, och det finns anledning att tro att både en eller två spetsspelare ska in på forwardssidan.

Team- och ledarstab:

Niklas Wikegård är kvar som General Manager. Robert Kimby blir kvar som huvudtränare, och Christian Due-Boje går från scout till assisterande tränare. En assisterande tränare till får man förmoda ska komma till laget innan seriestarten.

Totalt sett är Djurgården lite bättre rustade på papperet, framförallt på backsidan och målvaktssidan. Och med tanke på att det finns pengar för Wikegård att värva spetsspelare offensivt.

MoDo Hockey meddelar idag att de har skrivit seniorkontrakt med två spelare. Det handlar om backen Hugo Hallin, 18, och målvakten Ebbe Lundberg, 18. Båda avtalen sträcker sig över de två kommande säsongerna.

Två 18-åringar får seniorkontrakt med MoDo Hockey som under den kommande säsongen spelar i HockeyAllsvenskan. Det handlar om backen Hugo Hallin som noterades för tre SHL-matcher under förra säsongen och målvakten Ebbe Lundberg som noterades för två SHL-matcher förra säsongen.

– Båda två har visat framfötterna under försäsongsträningen och det är två killar vi tror mycket på för framtiden. Det känns bra att få fortsätta jobba tillsammans med dem och att de känner att MoDo Hockey är en bra plats för deras utveckling, säger sportchef Henrik Gradin, till klubbens hemsida.

Båda avtalen sträcker sig till våren 2027.

Kristoffer Olsson har skrivit på för IK Sleipner. Men tränar fortfarande en del med IFK Norrköping. En klubb som han öppnar upp för i framtiden.

- Just nu är det absolut IFK Norrköping, säger han i en intervju med Parken Södra.

Kristoffer Olsson har tränat med IFK Norrköping sedan han flyttade hem till Norrköping tidigare i år. Men för inte så länge sedan skrev han på för IK Sleipner som håller till i Division 2.

Men detta kommer inte hindra honom från att fortsätta träna med IFK Norrköping även framåt. Så sent som i fredags deltog han i träning med den allsvenska klubben.

Aldrig spelat i Allsvenskan med IFK Norrköping

Men några allsvenska matcher med IFK Norrköping har det aldrig blivit. Däremot med AIK som han spelade för under 2017 och 2018. Kanske blir det ändring på det i framtiden?

I en intervju med Parken Södra, får han en fråga om valet mellan IFK Norrköping och AIK. Och hans svar blir:

- Just nu är det absolut IFK Norrköping. Det är ju dem som varit mest, alltså jag har fått otroligt bra hjälp från dem med egentligen främst med att jag fått vara med och träna fullt ut och även fått hjälp av fystränaren, säger han i den TIKTok-video som Parken Södra lagt ut.

Andreas Höglund

På torsdag börjar cupmästarna BK Häckens Europaspel där de i första kvalrundan i Europa League ställs mot slovakiska Spartak Trnava. Klubben som grundades 1923 är från staden Trnava som har cirka 63 000 invånare. Klubben har gjort flest säsonger av alla lag i den Slovakiska högstaligan.

Klubben har en rik historia och är en av landets mest framgångsrika klubbar där man har vunnit sex ligaguld och nio cuptitlar. Mest framgångsrika var man under 1960 och 1970-talet då man deltog i den Tjeckoslovakiska ligan då länderna Tjeckien och Slovakien hörde ihop, detta gällde fram till säsongen 1993-94 då länderna splittrades och därmed skapades den nya slovakiska ligan.

I Europasammanhang gick det även bra, man vann Mitropa cup 1967 och två år senare var man faktiskt i semifinal i den gamla Europacupen (dåtidens Champions League) och 1973 samt 1974 gick man till kvartsfinal. Så långt framme har inget annat lag varit i Slovakisk fotbollshistoria.

Man spelar sina matcher på Anton Malatinsky Stadium, uppkallad efter en gammal spelare som dog 1992. Arenan tar 18, 200 åskådare och landslaget spelar ibland på arenan.

Tränare är Michal Scasny som är en gammal försvarsspelare och mittfältare. Han har precis skrivit på för klubben men har varit i klubben tidigare och var med och vann en cuptitel med laget 2018-19. Sportchef i klubben är den gamle storbacken Martin Skrtel som bland annat spelade i Liverpool och även en kortare sejour i just Spartak Trnava innan han lade skorna på hyllan.

Lagets rivaler är Slovan Bratislava och klubben spelar i rött och svart. Laget har även haft en rad olika namn genom åren dock har alltid stadsnamnet Trnava varit med och sedan 1993 heter man alltså FC Spartak Trnava.

I klubben finns svenska Patrick Nwadike som nyligen lämnade Sirius och skrev på för klubben. Han spelade 90 minuter mot Petrolul i en träningsmatch för några dagar sedan, återstår att se om han är med mot Häcken. Stjärnspelare är anfallaren Michal Duris som är 37 år gammal och har 59 landskamper för Slovakien och sju mål. Han har varit runt och spelat i många klubbar, framförallt på Cypern och Viktoria Pilzen och kom till klubben 2023. Han gjorde 15 mål på 43 matcher under fjolåret och är en spelare Häcken behöver se upp med.

ERIK ÖHRNER

Källor: Transfermarkt, Wikipedia