SHL har cirka 120 importspelare. Det motsvarar ungefär en fjärdedel av ligans spelare. Flera av dem tillhör de absoluta främsta på sin position.

Här är de 15 bästa, såsom trupperna ser ut mitt under silly-season.

Plats 11-15

**

11. Patrik Puistola

En spelare med skyhög potential. I och med klubbytet till Frölunda får han chansen att spela i topplag. Där kan han säkert göra det minst lika bra som han gjorde det i Örebro, och leda sin kedja offensivt.

12. Max Véronneau

Max Véronneau har trots Leksands stapplande steg gjort tre säsonger med bra poängsnitt. Får han vara skadefri och i ett bra lag med bra kedjekamrater kan det mycket väl lossna ordentligt för honom.

**

13. Marian Studenic

Marian Studenic gjorde en klart godkänd säsong i Färjestad. Även han gjorde 27 poäng. Klart mindre än de 44 han gjorde säsongen innan dess. Men trots att poängen minskade finns mer att hämta hos en spelare som inte ens fyllt 30 år.

**

14. Radim Zohorna

Radim Zohorna var bra under sin första säsong i Färjestad med 27 poäng. Men det finns sannolikt ännu mer att få av honom som är en pålitlig tvåvägscenter. Med nästan två meter och en bit över hundra kilo är han svårstoppad och jobbig att möta.

**

15. Marek Langhammer

Marek Langhammer kommer från två stabila säsonger Ii Malmö. Han har sett till att Malmö hotat topplagen istället för att hotas av bottenlagen. Han avslutade säsongen med två playoffmatcher där han totalt sett var alldeles lysande.

Välmeriterade Patrik Zackrisson lämnade Leksand våren 2025, varpå han hamnade i allsvenska Södertälje.

Nu är det klart med spel i HockeyAllsvenskan även den kommande säsongen. Det blir nämligen en comeback i Leksand, enligt uppgifter till Expressen.

Den rutinerade allroundcentern inledde den gångna säsongen trögt, men var riktigt bra under säsongens andra halva och bevisade att han fortfarande håller hög allsvensk klass.

Zackrisson stod för 36 poäng och +5 på 64 matcher (inklusive HockeyAllsvenskan-slutspelet) nu senast.

Skå IK-produkten gjorde sex raka säsonger i SHL med Leksand innan sejouren i Södertälje och har i övrigt bland annat lirat i den schweiziska högstaligan.

Lägg därtill massvis med Tre Kronor-erfarenhet - bland annat i OS-sammanhang.

Masarnas forwardsbesättning blir därmed ännu starkare. LIF har sedan tidigare vassa namn som Tyler Kelleher, Oskar Lang och Åke Stakkestad att tillgå.

Sverige 1. Nederländerna 5.
Vi mötte visserligen ett av världens bästa offensiva lag.
Men nej, det finns inga förmildrande omständigheter efter en sådan här överkörning.

Den här kvällen förstördes fort.
Redan efter fem minuter sprack den svenska nollan och sedan rullade det på.

Nederländerna har individuellt skickliga spelare, särskilt på kanterna. Det gällde för svenskarna att hjälpa varandra i försvarsspelet och inte hamna i en-mot-en-dueller där ute. Att förlora så få dueller som möjligt och skydda varandras ryggar.
Men de svenska spelarna utsatte varandra för en-mot-en-lägen på kanterna gång på gång.

Att det blev fem insläppta handlade inte om målvakt Kristoffer Nordfeldt. Ur mitt målvaktsperspektiv ser jag inte att han skulle kunna göra något åt något av målen.

Det här handlar inte heller så mycket om något taktiskt.
Sverige visste vad som krävdes. De hade en defensiv grundinställning. Ändå var utförandet av försvarsspelet för dåligt.

Framför allt handlar det om hur mittbackarna agerade.
Man kan visa hur många klipp som helst och planera hur mycket som helst inför en match, men…
När inspelen kom in mot mål misslyckades förste försvararen med att täcka första ytan vid alla de tre första målen.
Det gäller att ta sig ned så långt man kan, så att man kan bryta det långa inspelet (från Cody Gakpo på 1–0 och Denzel Dumfries på 2–0 och 3–0).
Gör man inte det, blir det så här.

Bör förbundskapten Graham Potter nu peta någon eller några till matchen mot Japan?
Isak Hien är en spelare som jag trott mycket på som blivande försvarsgeneral. Han har fått goda recensioner i Atalanta också.
Men han har tyvärr stora problem i landslaget.
Han förlorade dueller och han hamnade på efterkälken mot Brian Brobbey.
Sedan är frågan hur status är på de möjliga ersättarna, som exempelvis Carl Starfelt – blir det verkligen bättre med någon annan?

***

Många spelare i Nederländerna imponerade på mig.
Brobbey längst fram var bra. Han är inte jättelång och -stor, men han agerar som om han vore det.
Cody Gakpo är vass, men det förväntade jag mig efter att ha sett honom mycket i Liverpool.
Crysencio Summerville kom in i paus och var inblandad i alla tre mål i andra halvlek.
Dumfries låg bakom de två första – en spelare som vi för övrigt mötte när jag spelade i Feyenoord och han i Sparta Rotterdam.
Frenkie de Jong – enorm klass.
Målvakt Bart Verbrüggen stod för flera bra räddningar.

Däremot tror jag inte att Nederländerna kommer att gå särskilt långt i turneringen – deras försvarsspel är inte tillräckligt bra.

***

Ska vi avsluta med något positivt, trots allt?
Som jag nyss nämnde, tvingades Verbrüggen att visa sina kvaliteter några gånger. Anthony Elanga kom in med sin fart och gjorde ett vackert mål.
Sverige har fortsatt kvaliteten att skapa sig en biljett in i nästan alla matcher – så pass bra är Viktor Gyökeres, Alexander Isak, Benjamin Nygren och Amir Ayari.

Men det gäller att vi ger oss själva chansen.
När försvarsspelet ser ut som idag, spelar det ingen roll vilken potential våra offensiva stjärnor har. Tyvärr.

I början av april meddelade Linköping att Nick Shore inte kommer bli kvar i klubben.

Nu överväger LHC att ångra sig, avslöjar Expressen.

Östgötarna har hamnat i en prekär situation - inte minst med tanke på att Eskild Bakke Olsen har skrivit på ett NHL-avtal.

Det finns många fördelar med Shore. Inte minst att han har bevisat en hel del i SHL de senaste åren, känner till klubben mycket väl och på så sätt har en relativt låg "risknivå".

Amerikanen anslöt till HV71 under pågående säsong (2021/2022) och har lirat i den svenska högstaligan sedan dess.

Det blev 28 poäng - varav elva mål - på 50 matcher den gångna säsongen. En poängskörd som endast tre andra Linköpingsspelare (Robin Kovacs, Eskild Bakke Olsen och Markus Ljungh) överträffade.

Nick Shore är i första hand känd för tiden i NHL, där han har gjort totalt 304 bataljer (inklusive Stanley Cup-slutspelet).

Det har varit en "snackis" i allsvenska kretsar en längre tid. Nu är det officiellt att Kim Johansson förstärker Kalmar.

Antalet gäller i två säsonger.

En synnerligen välkommen förstärkning för KHC, som har åkt på en del väldigt tunga avbräck inför den kommande säsongen - inte minst på backsidan.

Den 28-årige backen med rötterna i Luleå har meriter från spel i SHL.

Det har framför allt blivit spel i HockeyAllsvenskan, där han gjort många bra säsonger.

Lägg därtill en tvåårig - och framgångsrik - sejour i den finska högstaligan, där backklippan lirade så sent som i fjol.

General managern Daniel Stolt om prestigetillskottet.

- Kim kommer bli en viktig spelare hos oss med sin erfarenhet och rutin. Det är en stark skridskoåkare med offensiv uppsida som säkerligen kommer leverera en hel del poäng för oss. Att Kim väljer att skriva två år med oss känns riktigt bra, säger Kalmars general manager till klubbens hemsida.

Johansson lockades av klubbens höga ambitioner.

- Känns grymt kul att få komma till Kalmar. En förening som vill framåt och har ambitioner, vilket var det som lockade mest! När Daniel ringde kände jag direkt att det skulle passa bra för mig och familjen, säger han.

Victor Gagic har varit en vass center i Hockeyettan i många säsonger i följd.

Det kommer inte bli något mer spel i den svenska tredjeligan och inte något lir överhuvudtaget.

"Det här är ett tungt avbräck. Mycket tungt. Men samtidigt vet vi också att det finns något större än en enskild spelare. Kraften som byggt Halmstad Hammers genom generationer. Kraften som fostrat Victor Gagic sedan barnsben. Den kraften sitter kvar i väggarna, i omklädningsrummet, på isen och i människorna runt föreningen. Och den ska föras vidare. Dina gamla lagkamrater kommer att knyta näven ännu hårdare och tillsammans se till att det du varit med och byggt fortsätter att leva vidare. Du lämnar med flaggan i topp. Precis som en lagkapten ska göra", skriver Halmstad på klubbens hemsida.

Gagic blev moderklubben Hammers trogen hela karriären (bortsett från en säsong i Troja/Ljungby), vilket sannerligen inger respekt.

En intressant notering i övrigt är att det blev hela 49 (!) poäng på 43 matcher den gångna säsongen, vilket var 27-åringens poängbästa säsong i Hockeyettan någonsin.