Det kan te sig som att ta vatten över huvudet, men de faktum att Tobias Enström nu återvänder till Sverige och Modo kan inte överdrivas. För föreningen Modo betyder det förstås otroligt mycket rent sportsligt, men jag skulle våga påstå att det betyder ännu mer för den forna hockeystaden Örnsköldsvik.

Jag unnar Ö-viksborna det här så otorligt mycket och hoppas att detta kan tända hockeyelden i staden igen. Får det går inte att komma undan att Modo somnat in både som varumärke och som attraktionspunkt på hockeykartan.

Jag erkänner. Jag är färgad. Jag har följt Tobias Enström med milimeterprecision sedan han var junior i Modo och har vi något enstaka tillfälle gjort någon intervju med honom. Framför allt har jag spenderat tid i den hockeylada i Nordingrå där familjen Enström producerade den ena talangfulla hockeyungen efter den andra där Tina, Tommy, Thomas och Tobias alla spelat på högsta nivå, och där pappa Ulf gjort allt mellan att vara tränare, utvecklingsansvarig till att köra bussen på bortamatcherna.

Kommer Modo att nå hela vägen till SHL tack vare Tobias Enström?

Nej, givetvis inte bara till följd av det. Däremot har man nu en stomme som göra att man kan börja bygga något som kan bli riktigt bra. Tobias Enström är 33 år och har 11 säsonger i NHL bakom sig. Förutsatt att han nu stannar för gott i Örnsköldsvik så har man nu någonstans mellan tre till fem år på sig att bygga sitt lag kring en spelare som vet hur man vinner nationellt - och internationellt.

På förhand kändes det som en ganska medioker match som på alla sätt ringade in försäsongen, men bitvis fanns det ändå en hel del att ta med.

Klart är att Mattias Bäckman kommer att leda LHC offensivt från de bakre leden. Lägg därtill Chad Billins som inte spelade idag, och helt plötsligt kan man ha ett power play som fungerar från start, och i varje match. Lägg därtill Lukas Bengtsson som verkar trivas med hockeylivet igen, så visst kan det bli kul. Det borde i praktiken betyda att Eddie Larsson kan fokusera på det defensina arbetet, vilket borde gynna alla inblandade. Larssons match går nog till historien som en av de mindre bra.

James Wright går från klarhet till klarhet med en enorm fart under rören. Man önskar att man kunde säga detsamma om Joe Whitney. Antingen är formen långt ifrån "där" eller så har man en Patrick Muller-värvning i hasorna – igen.

En spelare som var så dålig i fjol att man undrade hur LHC hade tänkt var Fredrik Karlström. Redan i år har han presterat flera divisioner bättre. Han verkar inte bara bra tränad utan också ha hittat en smidighet som han helt saknade ifjol.

En spelare som däremot lever med risken att bli säsongens flopp tillsammans med Whitney är Adam Brodecki. Man ska förstås inte dra för stora växlar i slutet av augusti men jämför man med många av de andra spelarnas form just nu så ligger Brodecki illa till. Idag hade han inte ett rätt och när han väl lyckades stå ivgen för någon så var det alltsom oftast sina medspelare.

Alla som sett Nick Sörensen i LHC tidigare vet att han kan vara alldeles gudomligt bra. Han är långt ifrån den spelare som åkte över till NHL för att prova lyckan just nu och fortsätter hans skadehelvete så luktar det Rhett Rakshani om Sörensen den här säsongen. Det har LHC inte råd med.

Vinst mot Djurgården är alltid en vinst mot Djurgården. Lägg därtill några heta transatlanter till, och visst kan det lukta slutspel om LHC - till att börja med.

Häromdagen meddelade Tommy Jonsson sin kvartett av kaptener för säsongen i LHC. Det var ett besked som många väntat på och namnen stod klara så var det direkt ingen reaktion som drog åt något håll, utan snarare en axelryckning.

Valet föll på Eddie Larsson, till sin hjälp fick han tre assisterande kaptener i form av Sebastian Karlsson, Broc Little och Jonas Gustavsson. Noterbart är att Gustavsson endast väljs som en intern assisterande kapten eftersom ligans regelverk inte tillåter målvakter att ha en kaptensroll.

Redan där, med det sistnämnda, känner man att man tappar greppet om hur LHC tänker. Måste man ge spelare informella titlar för att de ska få komma till tals? Jonas Gustavsson är en rutinerad spelare som utan tvekan är en person som man lyssnar till. Att gå ut och säga att man ger honom en informell kaptensroll underminerar honom snarare än lyfter fram honom. Under match, där kaptenerna förstås har sin största uppgift utåt, är han som vem som helst.

LHC sätter krokben på sig själv när man försöker förmedla en intern uppgift utåt. Det här är ett PR-jippo gone wrong.

Själva valet av övriga kaptener känns gjutet, men inte ordningen.

Låt oss börja med vad man förväntar sig av en lagkapten. I min värld är det en person som med hängivenhet, rutin och kunskap uppträder med ett klubbhjärta i alla sammahang. Det ska vara en person som kan ge laget ett par extra procent när det verkligen behövs och som dessuto, har rutinen att ta skiten där det krävs.

I mina ögon så är Sebastian Karlsson den givna kaptenen efter Niklas "Pajen" Persson. Precis som "Pajen" har han gjort sina årsringar i Cluben, han har visat att han offrar allt och lite till för föreningen och han har framför allt med sitt spel, inställning och kärlek för Cluben gått i bräschen för vad en kapten bör göra.

Eddie Larsson är inget dåligt val, det är inte det jag säger. Jag menar bara att han inte bevisat sina styrkor som ledare. Det betyder inte att han inte är en ledare. Om vi ponerar att det är Tommy Jonsson som tagit beslutet att ge Larsson ett "C" så måste han ha sett något som han vill se i sin kapten, som vi andra missar.

Att man sedan väljer Broc Little till assisterande känns mer eller mindre självskrivet. Det är vad vi kallar "Badge of honor".

Samtidigt innebär detta att man tar bort Andrew Gordons "A", vilket känns horribelt. GIvetvis kommer han att bli den informella ledaren som han varit sedan dag ett, men kanske säger det något om Jonssons sätt att se på det här laget.

Kommer det här påverka hur LHC spelar den här säsongen?

Nja, nämnvärt. Däremot kan det förstås komma att påverka hur somliga spelare resonerar i fortsättningen. För är det något vi vet om professionella hockeyspelare är att de är lättsårad av natur.

Tranås gjorde en hyftsad säsong men fick se sig besegrade av Kristianstad i den andra PO-rundan. Två spelare som gjorde klart godkända säsonger var David Bremer och Victor Jigmalm.

Sedan tidigare var det klart att David Bremer skulle återvända till moderklubben Mjölby i Hockeyettvåan. Nu gör Jigmalm honom sällskap där han gjorde några matcher under tiden i LHC.

– Han kommer att vara mer i Linköping framöver, då passar det bättre med Mjölby. Sedan är han och Bremer bra kompisar, han hade nog inte kommit hit om inte Bremer spelat här. De kommer bli bra lekkamrater, säger Mjölby Hockeys sportchef Jakob Karlborg till Corren.

Tranås kommer ha en klart försvagad centersida, även om både Jigmalm och Bremer gått på kanter under de senaste säsongerna. Lägg därtill att man redan förlorat sin lagkapten, tillika center, i Sebastian Ottosson. Med det sagt så ser det tunt ut efter Filip Petersson och Anders Skoog.

I morgon drabbar rivalerna Vita Hästen och Linköping samman i det som är säsongens första match. Rivaliteten är på inget sätt dold och även de impoterterade spelarna känner av atmosfären klubbarna emellan. NHL-meriterade James Wright ser fram emot matchen.

— Jag har hört att det är den stora rivalen men jag vet ärlit talat inte vad jag förväntar mig. Jag kommer vara nervös, kanske behöva ett par byten för att komma in i det. Därifrån hoppas jag att det ska gå bra, kanske få in något mål eller någon passningspoäng, säger Wright till LHC-TV

Även nya huvudtränaren Tommy Jonsson inser matchens betydelse för fansen.

— Jag har förstått att det finns en ganska stor rivalitet lagen emallan sen gammalt, säger Jonsson som söker en del svar redan nu.

— Jag vill se att inställningen och attityden, att den finns där. Ambitionsnivån är hög, menar han.

Förra veckan gick Linköping HC på is och redan på tisdag går man in i träningsmatchandet när man besöker Vita Hästen i Norrköping. Att säga att det finns ont blod mellan lagen är att ta men bland supportrar som hänt med ett tag finns där ett klart motstånd.

Detta är ett möte som kan jämföras med Skellefteå - Björklöven där man precis som Norrköping och Linköping sett ett skifte i vilket lag som sitter på tronen. Under Vita Hästens storhetstid, som förening, under 80 - och 90-talet så var det LHC som harvade i de lägre divisionerna.

I dagens trupper återfinns spelare som tidigare representerat sin motståndare. I Vita Hästen finns Victor Lindman, Marcus Fornell, Arvid Degerstedt och Christopher Fish. Både Fish och Fornell var med och plockade hem Clubens första SM-guld på juniornivå.

I LHC är det Jimmy Andersson som har ett förfluttet i Vita Hästen.

Vita hästen ser intressanta ut i år med mycket ungt ocg givetvis trotjänare som Marcus Eriksson och Jesper Sameulsson.

Matchen livesänds av VIta Hästen och sändningen hittar du här.

Klubbarna är förstås i inlendingsfasen av sina säsonger och standarden på matchen lär visa det. Men för fansen i respektive stad betyder den här matchen mer än så.