På förhand kändes det som en ganska medioker match som på alla sätt ringade in försäsongen, men bitvis fanns det ändå en hel del att ta med.
Klart är att Mattias Bäckman kommer att leda LHC offensivt från de bakre leden. Lägg därtill Chad Billins som inte spelade idag, och helt plötsligt kan man ha ett power play som fungerar från start, och i varje match. Lägg därtill Lukas Bengtsson som verkar trivas med hockeylivet igen, så visst kan det bli kul. Det borde i praktiken betyda att Eddie Larsson kan fokusera på det defensina arbetet, vilket borde gynna alla inblandade. Larssons match går nog till historien som en av de mindre bra.
James Wright går från klarhet till klarhet med en enorm fart under rören. Man önskar att man kunde säga detsamma om Joe Whitney. Antingen är formen långt ifrån "där" eller så har man en Patrick Muller-värvning i hasorna – igen.
En spelare som var så dålig i fjol att man undrade hur LHC hade tänkt var Fredrik Karlström. Redan i år har han presterat flera divisioner bättre. Han verkar inte bara bra tränad utan också ha hittat en smidighet som han helt saknade ifjol.
En spelare som däremot lever med risken att bli säsongens flopp tillsammans med Whitney är Adam Brodecki. Man ska förstås inte dra för stora växlar i slutet av augusti men jämför man med många av de andra spelarnas form just nu så ligger Brodecki illa till. Idag hade han inte ett rätt och när han väl lyckades stå ivgen för någon så var det alltsom oftast sina medspelare.
Alla som sett Nick Sörensen i LHC tidigare vet att han kan vara alldeles gudomligt bra. Han är långt ifrån den spelare som åkte över till NHL för att prova lyckan just nu och fortsätter hans skadehelvete så luktar det Rhett Rakshani om Sörensen den här säsongen. Det har LHC inte råd med.
Vinst mot Djurgården är alltid en vinst mot Djurgården. Lägg därtill några heta transatlanter till, och visst kan det lukta slutspel om LHC - till att börja med.