Luleå har gott om kontrakt skrivna inför nästkommande säsong. Det innebär att såväl målvakts- back- och forwardssidan är mer eller mindre fulla.
Därför lyfts av naturliga skäl frågan om vilka av spelarna med utgående kontrakt som ska få ett förnyat förtroende. Flertalet menar att Luleå av såväl ekonomiska som åldersmässiga anledningar inte ska förlänga med Brendan Shinnimin.
Det tycker jag är helt felaktigt. Är det någon som varit en konstant presterande spelare för Luleå under de senaste säsongerna är det just Shinnimin.
Shinnimins styrkor är att han säsong för säsong är den som spelar hockey med mest energi och passion av samtliga spelare i laget. Varje år gör han mycket mål och varje år minskar antalet dumheter han sysslar med. Hans målproduktion de senaste säsongerna i Luleå ligger på 14, 17, 16, 16 vilket tyder på ren och skär klass. Han är en spelare som kan bryta mönster och komma in under skinnet på motståndarna. Shinnimin är inte lastgammal (35 år) och han besitter en sk. X-faktor, vilket innebär att han plötsligt kan åka slalom mellan motståndarbackarna och sätta pucken i krysset.
Shinnimin tjänar enligt Kurirens uppgifter mellan 150 000 – 200 000 kronor i månaden denna säsong, vilket innebär att han ligger på samma lönenivå som Nurmi, Emanuelsson och Koivistoinen. Jag tycker att det låter klart prisvärt, alternativet är att ta in ”gubben i lådan” och ingen kan inbilla mig att det finns någon bättre i den kategorin spelare än den Luleå redan har.
Invändningarna mot en förlängning av Shinnimin är Luleå behöver ge ungdomarna David Granberg, Jakob Ihs-Wozniak och Casper Juustovaara chansen. En annan vettig invändning är det faktum att Shinnimin producerat på tok för lite poäng den här säsongen. 8 poäng på 25 matcher när han spelar i förstakedjan med O’Neill. O’Neill får som bekant varenda kotte som han spelar med att se bekväm och skicklig ut på isen.
Summa summarum: fördelarna överväger kraftigt för en förlängning med Shinnimin. Utan Shinnimin blir Luleå och hela ligan en tråkigare upplevelse.
