Spelare i Luleå hockey som överraskat positivt

Luleå hockey har nu spelat sju matcher och inkasserat nio poäng. Det är hög tid för lite utvärdering av spelarnas insatser. Här listas de spelare i Luleå som varit bättre än väntat.

Nyförvärvet Joona Koppanen har nästan varit allt som många experter varnade för att han inte skulle vara. Koppanen utmålades som en ny Alexander True, ochskulle vara seg, orörlig och trubbig. Under inledningen av säsongen har dessa farhågor inte besannats, tvärtom. Koppanen har gjort mer poäng än väntat och leder Luleås bästa kedja, finnkedjan, på ett föredömligt sätt. Koppanen kan både teka, passa och göra poäng.

Joel Lassinantti som inte varit bra på år och dagar, har steppat upp när laget så väl behövde honom. I bortamatcherna mot Linköping och Örebro fick Luleås fans återigen se målvakten som räddar mycket. Tidigare i karriären har Lassinantti ofta trotsat belackarna som fokuserade mer på hans litenhet än smidighet och följsamhet. Kanske går han nu en ny vår till mötes? Lassinantti ser smidigare ut än på länge och förhoppningen är att han kan studsa tillbaka. Han är trots allt bara 33 år gammal, fastän det känns som att han varit med sedan Hedenhös.

Filip Eriksson är spetsig och mångsidig. Han kan spela både center och forward och klarar dessutom av att spela i alla kedjor i alla roller. Exakt en sådan spelare behöver Luleås lagledning vara rädda om och erbjuda ett nytt kontrakt, helst igår.

Isac Brännström drog till HV för att ta ytterligare steg i karriären. Istället utvecklades det karriärvalet till en kvicksand bestående av skador och dåligt spel. Han återvände därför till Luleå och jag var en av många som var rejält skeptiska till att recykla en spelare som var landslagsman när han lämnade och vid återkomsten mer liknade ett skadeskjutet godspaket från Post-Nord. Brännström har dock visat upp ett bra sprätt i skridskoåkningen och en och annan offensiv tackling har han också bjudit på. Två assist på sju spelade matcher skrämmer visserligen ingen, men förhoppningsvis ökar även produktionen när självförtroendet kommer åter.

Oliver Sjöström har verkligen tagit kliv i sin utveckling denna säsong. Han är den spelskickligaste backen i Luleå och bör enligt min mening gå före Laaksonen som försteback i powerplay. Sjöström är lite svag och fjuttig i spelet i egen zon, men herrejösses vad bekväm han är med pucken och mjuk i skridskoåkningen. Dessutom skär hans uppspel ofta upp stora hål i motståndarnas försvarslinjer. Sjöström är ett fynd.

Anton Levtchi är piggare och mer företagsam än tidigare. Hans skridskoåkning fungerar betydligt bättre än föregående säsong som präglades av skadebekymmer. Levtchis ökade rörlighet har medfört att fler passningsvägar har öppnat upp sig och hans boll- och spelsinne håller toppklass i ligan. Enda problemet han har är väl egentligen att merparten av hans passningar när Nurmi, som verkligen inte kan göra mål för tillfället.