Sverige spelar en otroligt sevärd hockey. Bra passningsspel, profilstarka spelare förgyller turneringen. Kul då flertalet VM-turneringar i modern tid varit rena ökenvandringarna sett till spelkvalitet och medaljskörd. Senast blev Tre Kronor som bekant utslagna av ett lag som anfördes junioren Dans Locmelis från Luleås J20-lag!

***

Håkan Södergren och Holmgren kommenterar Sveriges VM-matcher. Personligen är jag svag för Holmgrens bråkande och oneliners, medan Södergren sedan årtionden tillbaka upplevs som daterad. Han står för många mossiga uttryck och kör med en oskön von-obenattityd när han i var och varannan mening förkunnar att ”på hockeyspråk” brukar vi invigda säga si och så. Visst, Södergren har haft sina peakar i karriären, med musikhiten ”Nu tar vi dom” och med ordvitsen ”Hawk-Eye” där han placerades under taknocken av Viaplay för att kunna tydliggöra det osebara för den vanliga människan. Nu blir det mycket ”pinka revir”, ”tuppkammen växer” och ”göra rätt för traktamentet” för min smak.

***

Under förra årets VM var det omöjligt att få hem Elias Pettersson eftersom hans försäkringspremie skulle bli på tog för dyr för det svenska ishockeyförbundet. I år finns inte en tillstymmelse till en tanke på försäkringspremier utan folk med och utan kontrakt bara väller in i Tre Kronor. Kul men märkligt.

***

Målvakterna i alla lag fortsätter att få cred. Om de har lite att göra är det en svår match att komma in i. Om de får mycket skott på sig och släpper in ett knippe, fick de ingen bra hjälp av backarna. Om ett lag förlorar stort skulle förlusten ha varit ännu större om inte målvakten stått på huvudet. Jag kan förstå att lag, spelare och coacher vill skydda sina målvakters psyke, men varför experter ständigt vill måna om målvaktens rykte i elitidrott är märkligt. Om alla målvakter är bra borde det vara omöjligt att göra ett rimligt urval till VM-trupperna?

***

Erik Karlsson är en otroligt sevärd spelare. Han måste ofta ha struntat i allehanda propåer från tränare. Ingen spelare får lära sig att göra en snurrfint och slå en blindpassning parallellt med blå linje. Ändå gör han det. Ingen back får lära sig att lämna backpartnern helt ensam i hemjobbet eftersom du blev sugen att följa med upp i anfallet. Ändå gör han det. Det han gör är annorlunda och otroligt sevärt. Det är spelare som honom som förgyller sporten och kanske, kanske kan den svenska miljön med stor rink och mindre nord-sydhockey vara en del av förklaringen till att backar som Karlsson och Dahlin gör ett så starkt avtryck i NHL?

***

Sam Hallam är en professionell och skicklig tränare som misslyckades i sitt första mästerskap. Tyvärr tycker jag att man redan nu kan se tendenser till lite gubbgrinighet gentemot media, trots idel framgångar hittills i detta mästerskap. Hoppas gubbgrinigheten, som tycktes födas av alla William Nylander-frågor från fjolåret, kan mojna av. Sam Hallams jobb som förbundskapten är svårt, men samtidigt också ett eftersträvansvärt och prestigefyllt uppdrag. I det uppdraget ingår att svåra på frågor från journalister och uppträda professionellt.

***

Illa omtyckt och oborstad. Så skulle man bäst kunna beskriva de omdömen som yttrades gällande Oscar Engsunds varande i Frölunda. Fula tacklingar och avstängningar rullade in på löpande band och slutligen var det Oscar själv som paketerades ihop i en skrynklig kartong med en rufsig rosett och skickades norrut med en bagagetagg där det stod Kallax.

En sen kväll, precis när Bulan skulle sätta in sin bettskena, hördes dörrklappan på ekdörren slå. Bulan muttrade, högg tag i en morgonrock med bjärven på och lufsade fram och öppnade. Ute i den pinande vinden fanns en trådkorg och i korgen låg en tillskrynklad Engsund, i stort behov av kärlek och omvårdnad. Just detta fick Engsund i Luleå och han utvecklades synnerligen snabbt från den fula ankungen till en vacker svan. Bulan gillade Oscar och Oscar gillade Bulan. Engsund hittade en bra defensiv kemi med Pontus Själin och både på och utanför planen verkade smålänningen och jämtlänningen komplettera varandra. Engsunds fysiska spel utvecklades mångfalt och i takt med att tacklingarna träffade fler och fler håriga bröstkorgar och färre och färre knotiga knän tog supportrarna honom helhjärtat till sitt hjärta. Inte ens ett klubbyte från Luleå till Oskarshamn kunde ändra på det faktum att Oscar utvecklats till en gullegris bland luleåfansen. Efter en av Oskarshamns bortamatcher dröjde sig Engsund kvar för att få njuta av Engsundsramsor trots att han numera var lagkapten i ett annat lag, i sin moderklubb.

Gott så.

Engsund skulle flytta hem och alla fattade att han och hans fru ville komma närmare släkt och vänner. Speciellt med tanke på att Oskarshamn år efter år visat sig vara en humla som inte borde kunnat flyga, men som trots svävat som en trana mot nya höjder i SHL-tabellen. Succén tycktes given, Oskarshamns frejdiga offensiv skulle må bra av en defensivgeneral och Oscar skulle kunna ta nästa steg i rollen som kapten.

Istället blev det en katastrofsäsong för Oskarshamn och än en gång fick Oscar känna på hur omgivningens missnöje präglade dagarna. Fansen var missnöjda och en hel stad krävde något mer och bättre. Oscars eget spel fungerade inte, men i play-out höjde han sig till något som liknade hans forna lägstanivå som gjort honom till landslagsspelare i Luleå. Kritiken tycktes mojna något, trots att hans älskade (?) Oskarshamn åkte ur högsta serien med buller och bång.

Det stod relativt tidigt klart att Oscar, som helt nyligen var en respekterad landslagsback, inte skulle följa med moderklubben ner i seriesystemet. Alternativen för Oscar var troligen inte rikliga, med tanke på att familjen hittat sin bas i Västervik. De rimliga alternativen var då Växjö, som redan värvat Granberg från Skellefteå och därmed redan säkrat sin defensiva betongsugga. Alternativ två var Linköping, som alltid har gott om pengar och brukar köpa det mesta som rör sig. Jag tänkte att HV71 skulle vara ett otänkbart val med tanke på att det var just den klubben som spelat ut Oscars moderklubb. Ja, jag vet att Alsenfeldt och Salomonsson tidigare genomfört denna typ av problematiska flytt, men likväl kändes flytten både omoralisk och direkt felaktig att genomföra.

Oscar tog ändå beslutet och i samma stund förstörde han alla chanser att vara bygdens store son i Oskarshamn, moderklubben. Det känns sorgligt på något vis. Det känns fel och att genomföra den typen av flytt och jag förstår att det rör upp mycket känslor bland supportrar till Oskarshamn. Å andra sidan är Oscars jobb att spela ishockey och en bra lön och en bra liga vill han så klart spela i. Men… det känns fel och olyckligt att den här sagan inte slutade lyckligt.

Med det sagt: hot och hat mot spelare och ledare är alltid fel, hockey är ett spel och ett nöje. Låt det så förbli.

Skellefteå vann guldet i SHL i år och laget innehåller många av de ingredienser som både historiskt och framgent kommer att krävas för ett guld.

Här kommer receptet som innehåller allt du behöver för att vinna SM-guld

1. Se till att laget har en minst en defensiv, grisig back. Om han är liten kan det behövas två minigrisar, vilket borde motsvara en stor gris. Skellefteå hade Arvid Lundberg och tröjryckande Granberg. De kunde rensa framför mål, skyffla sarg ut och allmänt tråka ut motståndarna.
2. Coachen behöver anpassa lagets spel efter motståndarnas spel. Pär Lindholm betonade just vikten av detta i en intervju i TV4:s slutspelsstudio. Och han om någon borde veta då han förlorat 4 (!) finaler med sitt älskade Skellefteå. Robert Ohlson hade dragit lärdomar av senaste förlusten och nu resonerade Skellefteås ledarstab, enligt Lindholm, att det var klokt att coacha på ett sätt som störde Rögles fart genom mittzon.
3. Du måste ha en bred trupp. Skellefteå lyckades vinna trots att kapten Möller blev sjukskriven inför säsongen och Pudas var skadad under stora delar av slutspelet.
4. Det är viktigt att ha några spelare som är kulturbärare. I Skellefteå är utgörs dessa spelare av både ungdomar som bröderna Forsfjäll, Salomonsson och gubbar som Lindström, Hugg, Lindberg och Lindholm
5. Centerlinjen behöver vara stark. I Skellefteå fanns centrarna Pär Lindholm, Linus Lindström, Oskar Lindberg, Jonathan Jonsson och Elias Stenman som alla förtjänstfullt kunde tjänstgöra som center. Gamle TV4-experten Harald Lückner tjatade ofta om vikten av att ha många bra centrar i en trupp och han satt nog och myste i fulla drag framför TV:n.
6. En matchvinnare, gärna med lite ”grit” eller jävlar anamma som nog är en lämplig svensk synonym. En spelare som kan göra mål, vara galen och störa motståndarna. Skellefteå hade Andreas Johnsson för det ändamålet.
7. En sportchef som kan hitta bra spelare under säsong om det behövs. Forsell hittade Andreas Johnson och resten är historia.
8. En bra målvakt som prickar formen när det gäller som mest. Linus Söderström vann Stefan Liv Memorial och var bäst när det gällde.
9. En bra defensiv. Skellefteå är kända för att spela frejdigt, men i finalen mot Rögle blev det tydligt att det strukturerade försvarsspelet blev avgörande.
10. Fokus på den egna prestationen och inte domare, resor och motståndare. På denna punkt lyckades inte ens guldvinnande Skellefteå fullt ut. Ohlsson fastnade stundtals i vinkelvolten gällande orättvisa domarbedömningar i bland annat Skandinavium.

Snabbchecka ditt lag i tabellen här nedanför. Guldvinnande Skellefteå får enligt mina beräkningar 9 poäng av 10. Jag har checkat av Luleå och laget inkasserar 4p av 10p möjliga i dagsläget, vilket enligt mina beräkningar slutar i en ny åttondel.

Ja= 1 poäng

Nja= 0,5 poäng

Nej= 0 poäng

Maxpoäng= 10

Skribent: Johan Barkestam

***

Skellefteå - Rögle

Speltips: 1

Skellefteå har varit imponerande effektiva i matcherna och har funnit en riktig matchvinnare i Andreas Johnsson. Arvid Lundberg och Pär Lindholm är dessutom mycket nyttiga och Söderström i målet har varit bättre än Rifalk. Rögle tycks ha fått lite energibrist efter den sprudlande inledningen på slutspelet. Spetsspelare som Tambellini åker runt och ser tafatta och loja ut när det gäller som mest. Det är Rögles största problem.

***

Skribent: Johan Barkestam

***

Rögle - Skellefteå

Speltips: 1

Rögle vinner på hemmaplan om Rifalk steppar upp sitt målvaktsspel en aning och de får powerplay att fungera bättre. Skellefteå tog en meriterande seger senast och doldisspelare som Arvid Lundberg tar verkligen för sig i Skellefteå. En som kan betydligt bättre är Skellefteås Oskar Nilsson som ofta hamnar i trångmål till följd av för långsamma aktioner.

***

Skribent: Johan Barkestam

Rögle - Skellefteå

Speltips: 1

Rögle har ett riktigt bra backpar i Bichsel och Kapla. I Skellefteå finns frågetecken för såväl Sikura som Pudas. Matcherna hittills har varit jämna och, tyvärr, rätt intetsägande. Hoppas på en mer offensiv och frejdig match nu när serien kommer ner till Skåne. Rögle vinner på hemmaplan anförda av Ryfors och Abols.

***