Premiären i SHL är avklarad. Otroligt roligt att det är igång och premiäromgången bjöd på målrika matcher överlag. Inte helt oväntat utgjorde just Luleås match undantaget. Bulanhockeyns mål är som bekant ett tidigt 0-1, för att sedan stänga matchen och försöka lägga in pucken i öppen kasse. Luleå vann premiären mot Timrå med 2-0 hemma och publikstödet var lika charmant och fullsatt som vanligt.
Lassinantti räddade puckar igen, till skillnad mot scenariot under stora delar av försäsongen. Defensiven såg ut att fungera. Det kan i och för sig ha varit så att det var avsaknaden av kvalitet i Timrås anfallsspel som låg bakom Luleås hållna hemmanolla. En tredjekedja i Timrå med genomsympatiska Boyce och Walli-Walterholm skrämmer inte direkt slag på motståndarna.
En anmärkningsvärd detalj i premiären var att Luleås kapten, backen Gustafsson, spelade närmade 27 minuter (exakt 26.55). Gustafsson tillhörde en av isens bästa och visade särskilt upp sina skills vid otaliga tillfällen i boxplay. Han täckte skott och levererade bra förstapass. Han undvek dessutom att skjuta slagskott i plexit, till förmån för handledare från blå vilka är monumentalt mycket mer effektiva. Coachningen av Gustafsson kan få varje NHL-vurmare att spinna som en katt, särskilt när kaptenen får chansen att visa sig vara en härförare och segern kunde dessutom bärgas.
Problemet är det långsiktiga perspektivet. Gustafsson brukar matchas hårt av Bulan, men problemen brukar bli synliga längre fram på säsongen. Gustafsson brukar successivt bli alltmer sliten och kvaliteten i hans spel brukar då också, helt naturligt, att sjunka.
Det finns även ett trovärdighetsproblem då Luleå hockeys kommunikation utåt varit att laget inte ska värva någon ny back dels eftersom pengarna i budgeten är slut, dels eftersom ungdomarna ska få en ärlig chans då juniorlaget innehåller fler högkaratiga spelare än på länge.
De två backar som ligger närmast speltid i A-laget är finnen Arttu Tuhkala och svenska talangen Oliwer Sjöström. Igår var det Tukhula som fick chansen i A-laget. Han spelade exakt 0 sekunder medan Sjöström inte var med alls. Extra anmärkningsvärt blir speltiden blev 0 sekunder för Tuhkala om man betänker att han egentligen skulle vara utlånad till Östersund i hockeyallsvenskan för att få välbehövlig speltid. Han kallades hem i brådrasket när Laaksonen skadats och nu sitter han och värmer en träbänk i Coop Norrbotten Arena. Logiken känns inte solklar. Det är en professionell verksamhet där allt går ut på att vinna, självklart, men samtidigt bör balansen mellan lång och kort sikt också beaktas och där tror jag att matchningen av Gustafsson för hård.
Extra tydligt blir detta när man kan konstatera att landslagsbacken Sellgren, som föregående säsong var Luleås genomgående bästa back, endast spelade 19.38 och den unge lovande rightbacken Jansson klockades på 10.31.
Mer Tukhala, Sellgren, Jansson och lite mindre Gustafsson kommer gynna laget på sikt, hoppas den förändringen kan skönjas redan i nästa hemmamatch mot Leksand.
