Denna genomgång av Handbollsligan fortsätter nu med del 3 som är den sista delen i denna serie.

Sverige fick inte den start man behövde då det blev förlust i denna mellanrundans inledningsmatch mot Nederländerna. Efter endast 1 seger på de 4 inledande matcherna och ett haltande spel så är Sverige fortsatt med i racet. I morgondagens match väntar det tuffa Frankrike, kanske det absolut bästa landslaget när det kommer till försvarsspel. Ett fungerande anfallsspel är ett måste och den absolut viktigaste delen som måste stämma i morgondagens möte.

Här följer del 3 och genomgången av resterande 5 lag i Handbollsligan.

Lugi

Laget från Skåne har stått för en väldigt bra inledning då man i nuläget ligger på en femteplats i tabellen. Då ska även avdraget på 4 poäng som man råkade ut för efter att ha spelat med en oregistrerad spelare tas i beaktning. Lugi skulle därför vid detta laget ha varit serieledare om pappersarbete och spelarregistrering hade skötts på rätt sätt. Det finns dock många glädjeämnen för Lugi efter 14 spelade matcher. Simon Jeppsson har tagit ytterligare ett kliv i sin utveckling då han har utvecklat många delar av sitt spel, den långe hårdskjutande vänsternian ligger på första plats i skytteligan efter att ha gjort cirka 7 mål i snitt/match och har som belöning blivit uttagen i VM-truppen. Efter att ha tappat en del spelare inför säsongen fanns det en del frågetecken för Lugi, dessa har verkligen besvarats och de nya spelarna har kommit in och ersatt förvånansvärt snabbt.

Aranäs

Laget som lyckades hålla sig kvar i Handbollsligan via kval är efter 14 spelade matcher i en liknande situation. 38-årige Tommy Atterhäll är fortsatt lagets viktigaste spelare, men bakom honom är kvaliteten lägre. Förra året lyckades man spela sig till ett förnyat kontrakt, detta året kommer fokus ligga på att försöka upprepa samma bedrift. Något som kommer bli en tuff uppgift då jag anser att laget inte har kvaliteter nog för att klara ett eventuellt kval, då jag håller lag som Önnered och OV Helsingborg från Allsvenskan som bättre lag. I slutändan ser det ut som det kommer bli en kamp mellan IFK Ystad, Hammarby, Karlskrona och Aranäs om vilka som ska undvika direkt nedflyttning. En strid som är långt ifrån avgjord där det finns en rimlig chans att Aranäs kommer bli den stora förloraren.

Ricoh

Det nyligen startade gänget Ricoh som har klättrat från division 4 till högsta serien på endast 7 år gör nu sitt tredje år i Handbollsligan. Man börjar nu så smått etablera sig efter att ha fått kvala sig kvar de 2 inledande säsongerna. Laget som delar namn med företaget Ricoh, där många av spelarna även har sin arbetsplats, är ett friskt tillskott i Handbollssverige. Med den assisterande förbundskaptenen och tillika gamla landslagsspelaren Martin Boquist som tränare har laget en väldigt kompetent och rutinerad pjäs på sin bänk. Kombinera detta med ett par utländska importer blandat med många spelare som hämtats från andra klubbar i högsta serien så ser förutsättningarna bra ut. Lagets tydliga målsättning bör vara att ta sig till slutspel, för den kapaciteten besitter man. I slutändan tror jag det kommer bli en kamp mellan främst Ricoh och Guif om den sista slutspelsplatsen, vilket av lagen som lyckas knipa platsen vågar jag dock inte säga.

Skövde

Skövde, som har varit uppe på tapeten här i bloggen tidigare i form av konflikten man hamnat i med spelaren Charlie Röxner bör räknas som ett lag som befinner sig i lite av ett ingenmansland. Med spelarmaterialet de besitter bör de inte bli indragna i bottenstriden och i kampen om kvalplatserna nedåt, men i nuläget ligger man på samma poäng som Karlskrona. Med spelare som Rasmus Wremer och Kristian Svensson som kan räknas som kvalitetsspelare borde inte laget vara inblandade i den absoluta bottenstriden, utan istället sluta på en plats i ingenmansland, vilket är varken kval eller slutspel. Med skandalen fick vi bekräftat hur pass dålig ekonomin är, kanske kan det bli tal om ännu fler spelare som måste lämna. Ifall Skövde får behålla hela sin resterande trupp tror jag man kommer klara av att ligga där man gör just nu, vilket är på säker mark.

Guif

Det forna topplaget som för inte så länge sedan alltid var att räkna med när det vankades toppstrid har de senaste åren försvagats avsevärt. Laget hade något väldigt spännande på gång men har för varje år blivit försvagade genom att de bästa spelarna har lämnat. Förra året var det Helge Freiman och Daniel Petterssons tur att lämna, absoluta toppspelare där ersättarna inte har kunnat fylla luckorna. Lägg därtill att den nyligen tillsatta förbundskaptenen Andrésson som lämnade i samma veva och du har ett lag som inte riktigt går att känna igen längre. Tholin och Lucau är de spelare som sticker ut från mängden, för övrigt består laget främst av unga killar som är relativt nya på denna scen. Som sagt tror jag man kommer få kämpa om den sista slutspelsplatsen, där Ricoh är deras främsta konkurrent. Jag hoppas verkligen att Guif till slut lyckas ta en slutspelsplats, det är aldrig kul att se ett lag försvagas och tappa så mycket som Guif men som även Hammarby gjorde efter deras storhetsperiod.

Sverige tog efter gårdagens rysare sig vidare till mellanrundan med 3 poäng efter att ha stått för en stark upphämtning i andra halvlek, i en match som till sist slutade oavgjort. Laget befinner sig nu i en väldigt bra position för att kunna vara med och fightas om en plats i en av semifinalerna.

Matchen mellan Sverige-Serbien tog vid skrivandet av detta inlägg precis slut. Efter att Sverige i stora delar av matchen varit i underläge lyckades man till slut kämpa sig till ett oavgjort resultat och ytterligare 1 poäng med sig in i mellanrundan. Segern i första matchen mot Spanien följdes upp av en svidande förlust mot Slovenien. Läget inför sista matchen såg fortfarande förvånansvärt fördelaktigt ut för Sveriges del; vinst för Spanien med minst 5 mål mot Serbien och vinst för Sverige skulle betyda att laget skulle gå till mellanrundan med maximala 4 poäng. Spanien gjorde sin del av jobbet efter att ha tagit en övertygande seger över Slovenien och det oavgjorda resultatet för Sverige betyder därför att man tar sig vidare till mellanrundan med 3 poäng.

Det som efter förlusten mot Slovenien såg ut som ett ganska så ofördelaktigt läge för Sveriges del har i efterhand visat sig vara bättre än många hade hoppats på, mycket på grund av jämnheten i gruppen där alla lag har slagit alla. Vinsten i sista matchen innebär att Sverige ihop med Serbien träder in i mellanrundan som gruppetta på 3 poäng, med de resterande lagen på 2 och 0. Sverige har nu verkligen slagläge och ligger i bra position för att ta en av de 2 semifinalplatser som ligger i potten att kämpa om mellan de 6 lagen.

Mellanrundan kommer spelas i Göteborg och gruppen ser ut så här

Sverige 3

Serbien 3

Tyskland 2

Frankrike 2

Nederländerna 2

Spanien 0

Sverige, som spelar sin första match på lördag där Nederländerna väntar behöver en vinst direkt för att inte riskera att halka efter och behöva kämpa i uppförsbacke genom hela mellanrundan. Efter att till stor del haft ett rätt så skakigt spel i första gruppen där matchen mot Spanien måste ses som den enda där Sverige verkligen spelat bra behöver laget en boost av självförtroende och få ihop spelet igen efter den nedåtgående formen efter inledningen.

------------------------------------

Kristján Andrésson tog igår (torsdag) ut sin trupp till VM innehållandes 18 spelare som senare innan VM kommer bantas till 16. Truppen som den nya förbundskaptenen tog ut var väldigt väntad och saknade självklara utropstecken. 2 Spelare kommer bli tvungna att lämna truppen och istället agera reserver och bli inkallade vid skada. Med allra största sannolikhet kommer det bli målvakten Mikael Aggefors och linjespelaren Fredric Pettersson som kommer få agera stand-ins. Anledningen till uttagningen av Aggefors är Palicka som väntar på besked angående hans meniskskada. Beskedet väntas dröja till så sent som Januari och därför behöver Andrésson en extra målvakt i reserv ifall Palicka och datumet han förväntas bli frisk försenas. Pettersson kommer med allra största sannolikhet få agera reserv då jag ser Darj som det självklara valet, då han är den enda renodlade försvarsspelaren i laget.

Som diskuterat tidigare här i bloggen så genomgår Sverige en generationsväxling. Kraven inför VM ska därför inte vara alltför höga och mästerskapet bör istället ses som ett bra tillfälle för många av spelarna att samla värdefull rutin genom att möta de allra bästa. Ett rimligt mål är därför att ta sig vidare från gruppen, därefter bör det rimligtvis ta stopp för vårt landslag.

Truppen till VM är följande

Målvakter

Mikael Appelgren, Rhein-Neckar Löwen

Andreas Palicka, Rhein-Neckar Löwen

Mikael Aggefors, Ålborg

Vänstersexor

Jerry Tollbring, Kristianstad

Emil Frend Öfors. Alingsås

Vänsternior

Lukas Nilsson, Kiel

Viktor Östlund, Tvis Holstebro

Simon Jeppsson, Lugi

Mittnior

Jim Gottfridsson, Flensburg

Jesper Konradsson, Alingsås

Högernior

Johan Jakobsson, Flensburg

Albin Lagergren, Kristianstad

Högersexor

Niclas Ekberg, Kiel

Mattias Zachrisson, Berlin

Mittsexor/försvarare

Jesper Nielsen, PSG

Andreas Nilsson, Veszprem

Max Darj, Alingsås

Fredric Pettersson, Toulouse

I helgen kommer ytterligare ett inlägg och då är det dags för den sista delen i genomgången av Handbollsligan.

Genomgången av Handbollsligan fortsätter nu med del 2, där 5 nya lag och deras säsong så här långt presenteras.

Som ett bombnedslag nåddes vi igår av nyheten att Flensburg och landslagsstjärnan Johan Jakobsson nästa år kommer spela för Sävehof. Det är den ansträngda ekonomin hos den Tyska klubben som är anledningen till att de är tvungna att släppa ett par spelare som sitter med utgående kontrakt. Jakobsson och hans återkomst till Elitserien får från Sävehofs men även från hela seriens perspektiv ses som ett rejält glatt besked. Den hårdskjutande vänsterarmen kommer med väldigt stor sannolikhet höja Sävehof ett snäpp ytterligare och göra dem än farligare nästa säsong.

Men nu till årets säsong och fortsättningen av denna genomgång.

Karlskrona

Blekinges representant Karlskrona ligger i skrivande stund på en kvalplats nedåt med 9 inspelade poäng. Laget består av relativt oprövade spelare på nivå så hög som den här, med undantag för den långa dansken Lars Möller-Madsen. Den hårdskjutande vänsternian har verkligen fått dra ett tungt lass och tredjeplatsen i den totala skytteligan vittnar om betydelsen spelaren har för sitt lag. Karlskrona har presterat likt väntat, varken bättre eller sämre. För att laget ska lyckas undvika kvalet nedåt krävs det att fler spelare än den 35-årige dansken kliver fram. Tyvärr tror jag det kommer bli svårt för laget att sluta på säker mark och man kommer nog få inrikta sig på att få kämpa sig kvar i serien via kval.

Alingsås

Den alltid så väloljade lagmaskinen gör som vanligt ingen besviken när det kommer till att kombinera bra försvarsspel med ett fartfyllt och effektivt kontringsspel. Laget som saknar självklara stjärnor förespråkar istället ett lagspel där alla på plan har sin förutbestämda roll, noga konstruerad av tränaren Mikael Franzén. Man har fått behålla sin huvudsakliga stomme med undantag för målvakten Aggefors och adderat kvalitet, främst genom värvningen av Magnus Persson som fanns med i den framgångsrika upplagan av det Drott som vann SM-guld. Jag skulle vilja säga att Alingsås har blivit ännu starkare jämfört med tidigare säsonger då många av de yngre talangfulla spelarna har fått ett ytterligare år på sig att träna och verkligen komma in laget. Alingsås kommer, som även tidigare år, bli farliga när vi tar oss in i den sista delen av slutspelet och jag tror man i år har en väldigt bra chans att skaka Kristianstad.

IFK Ystad

Grannlaget till Ystads IF har inte haft en lyckad start på sin sejour i högsta serien efter att bara spelat in en endaste poäng så här långt. Målet inför säsongen var självfallet inte högre än att man skulle klara sig kvar, men besvikelsen hos den röda delen av staden måste vid det här laget vara stor. Den inspelade poängen kom överraskande nog inte mot någon av botten konkurrenterna utan mot Lugi. Om Karlskrona saknar rutin från denna höga nivån så ska vi inte ens prata om IFK Ystad och deras trupp. Värvningarna av Herman Bosson och Johan Nilsson från Kristianstad där de främst spelade i utvecklingslaget i division 1 kan ses som spännande och lite av en chansning. De är båda oerhört talangfulla, men den unga åldern i kombination med avsaknaden av erfarenhet gör att de inte är den optimala duon för Ystad i detta nuvarande läge. Tyvärr kommer vi nästa år, antagligen bara ha med 1 lag från Ystad i Handbollsligan då jag inte kan se hur laget ska kunna hålla sig kvar utan den direkta platsen för nedflyttning bör Ystad behålla när vi nästa år är färdigspelade.

Sävehof

Ett lag som jag hade väldigt höga förhoppningar på inför säsongen är Partille-laget Sävehof. Hemvändaren Jonas Larholm trodde jag vi skulle räkna som en av årets värvningar efter säsongen, kanske har inte han kommit upp i dessa höjder än så länge men visst har han tillfört något till laget. Per Sandström, en av seriens kanske bästa målvakter, är lagets absolut viktigaste spelare då man saknar en andremålvakt som kan gå in och ersätta honom med ett spel i paritet med Sandströms. För övrigt innehar laget en väldigt bra mix av äldre hemvändare och yngre talangfulla spelare såsom William Bogojevic. Starten av serien har varit imponerande och verkligen infriat mina förväntningar på detta lag, men laget befinner sig i en smärre formkurva just nu då man på de 3 senaste matcherna enbart mäktat med 2 oavgjorda och 1 vinst. Om Sävehof kan minimera andelen förlorade poängen när formen inte är 100 % och fortsätta med det fina spel man visade upp i de inledande omgångarna ser jag ingen anledning att inte räkna Sävehof till ett av de lag som kan bryta Kristianstads segertåg.

Malmö

Det alltid så knepiga och oförutsägbara Malmö sågs inför säsongen som en av favoriterna till att hamna på en topp-4 placering. Förväntningarna har nästan motsvarat verkligheten, då man ligger på en sjätteplats med bara en poäng som skiljer dem åt från andra plats. Laget som gissningsvis bör ha en av de högre och kanske även den högsta medelåldern på truppen i serien brukar inför varje säsong tippas som det lag som verkligen ska slå igenom och ta sig upp och bli en del av topplagen. Värvningen av Petersen är ett steg i rätt riktning och han har verkligen inte underpresterat, utan snarare tvärtom då han har gjort näst flest mål i serien. Malmö har sett till pappret ett rätt så komplett lag med Beutler i mål och Kraft som ett väldigt bra komplement, Månsson som står för mycket fart och speluppbyggnad och de båda skyttarna Roganovic och Lönn. Jag ser Malmö ihop med Alingsås och Sävehof som det absolut största hotet mot Kristianstad och jag kommer med spänning följa Malmö närmare när det är dags för slutspel.

Efter en väldigt händelserik och jämn inledning av Handbollsligan tänkte jag att det nu kan vara dags för en liten genomgång kring vad som har hänt fram tills nu.

De 14 lagen har endast spelat mellan 11 och 13 omgångar så vi har precis lämnat startblocken för årets seriespel men väldigt mycket har hunnit hända.

Den kanske största skandalen som har blossat upp den senaste är månaden är det bråk mellan Skövde och deras spelare Charlie Röxner. Laget har hamnat i blåsväder efter att ha stängt av spelaren med anledning av att han använt fel träningsbyxor på en av lagets träningar. Efter att Röxner blivit erbjuden endast 70 % av sin lön fram till och med maj nästa år har spelaren dragit klubben till rätta. I efterhand har det även framgått att flera andra spelare också har använt felaktiga träningskläder men inte straffats för detta.

Det känns ganska självklart att det här är en strategi från Skövdes håll för att bli av med Röxner utan att behöva betala hela summan av det återstående kontraktet. Det är ju vida känt sedan tidigare att många lag i Handbollsligan kämpar med ekonomin och för Skövde är situationen bland de tuffaste i serien. Det jag inte kan förstå är att man väljer att göra det på ett sånt här sätt. Dels så är det direkt mobbning och översittarfasoner från Skövdes håll genom grov särbehandling av spelare i truppen, men det är även en strategi som skulle spara Skövde enbart 30 % av en spelares lön i ungefär 5 månader. Skövde måste verkligen befinna sig i ett knivigt läge rent ekonomiskt för att ta till såna här desperata åtgärder.

Röxner och Skövde har än så länge inte kommit fram till någon lösning men jag är rätt så övertygad om att Röxner till slut kommer få rätt i den här frågan.

Nog om saker runt omkring och vidare till den faktiska handbollen och hur lagen har presterat så här långt. På topp-5 finner vi de på förhand favorittippade lagen Alingsås, Kristianstad, Lugi och Malmö och det kanske lite svårtippade Redbergslid.

Redbergslid

Det alltid så oberäkneliga Göteborgslaget ligger i skrivande stund på en lite överraskande tredje plats. Laget har en väldigt hög högsta nivå och när spelet stämmer kan man slå alla lag i serien. firma Arnesson/Lönn som har varit med i en evighet nu känns det som är fortsatt väldigt viktiga och en skada på någon av dem är något Redbergslid inte har råd med. Att laget kan behålla sin form och sluta topp-3 är tveksamt och en slutspelsplats borde vara det huvudsakliga målet.

Hammarby

Inför säsongen spekulerades det kring huruvida laget skulle klara sig utan Josef Pujol och hur mycket förlusten av deras absolut bästa spelare skulle betyda. Det är ganska tydligt vilken viktig roll Pujol hade i laget då Hammarby ligger näst sist i tabellen efter bara 3 inspelade poäng. Ingen har tagit över rollen som lagets främsta hot och målskytt och avsaknaden av stjärnglans har gjort att fler spelare har fått behöva ta ett större ansvar. Det alltid så samspelta Hammarby har inte fått till lagspelet riktigt och som jag trodde förhand så kommer Hammarby få kämpa hårt för att hänga kvar i Handbollsligan.

Kristianstad

De senaste årens dominant har inför säsongen fått finna sig i att bygga om stora delar av laget då flera nyckelspelare lämnat för klubbar utomlands. Spelet i allmänhet och det uppställda anfallsspelet i synnerhet har inte stämt till 100 % så här långt och laget ser faktiskt betydligt svagare ut jämfört med föregående säsonger. Nyförvärvet Gunnar Stein Jonsson har inte hittat rätt än så länge och ser inte ut att vara i närheten av samma spelare som han var i Drott. Värvningen av ryssen Alexander Tatarincev kan ses som årets absoluta floppvärvning då han i princip inte ens har bevisat att han skulle platsa i Division 1. För övrigt så har Kristianstad fortfarande det bästa laget i serien på pappret och när spelet börjar stämma mer och mer tror jag att man i slutet av säsongen kommer stå som ett av lagen i SM-finalen igen.

Ystads IF

Likt Hammarby tappade även Ystad inför säsongen sin bästa spelare då Lukas Nilsson lämnade för Bundesliga och Kiel. När en spelare av den kalibern lämnar hade det blivit kännbart för vilket lag som helst men för Ystad i det läget de för tillfället befinner sig i så har det möjligtvis blivit extra kännbart. Ystad har ett väldigt ungt lag där Kim Andersson och de båda målvakterna är de enda som inte är födda på 90-talet. Ett tungt lass vilar på Kim Andersson och hans axlar att det är han som ska leda detta lag in i denna generationsväxling. En slutspelsplats för detta laget är realistiskt men de borde inte vara med och fightas i Maj när finalen ska avgöras i Malmö.

Imorgon kommer del 2 då genomgången av övriga lag fortsätter.

--------------------------

Damernas EM, som avgörs här i Sverige börjar förresten nu på söndag och Sverige har hamnat i samma grupp som följande lag:

Serbien

Spanien

Slovenien

Jag kommer här på bloggen rapportera så smått under EM med fokus på Sverige.

Handbollen runtom i Europa går en oroväckande framtid till mötes med enbart ett få antal dominanta aktörer som varje år springer hem sin respektive liga på halvfart. I enbart ett fåtal ligor runt om i Europa finns det en känsla av spänning och osäkerhet kring vilka som ska ta hem deras respektive inhemska liga. Är det här en utveckling som håller på att förstöra handbollen?

Likt fotbollen runt om i världen har nu även handbollen blivit än mer styrt av pengar och externa finansiärer, med skillnaden att färre lag är med och delar på kakan i handboll. Lag som Kielce, PSG, Veszprem och Barcelona tillhör alla toppskiktet i Europa och aspirerar på att ta sig till final 4 i Champions League. Utanför den stora turneringens strålkastarljus spelar nämnda lag varje vecka matcher i deras inhemska serier i Polen, Frankrike, Ungern och Spanien. Matcher som mer kan liknas med träningspass där lagen har chans att experimentera och lufta sina största stjärnor än tuffa bataljer på liv och död som vi åskådare älskar att se. I enbart ett fåtal matcher per säsong stöter dessa 4 lag på motstånd i serien.

Undantaget till denna negativa utveckling är Bundesliga i Tyskland, en liga som fortfarande bör räknas som världens bästa och mest attraktiva. Giganten Kiel, är fortfarande ligans mest kapabla lag, men med en generationsväxling som har pågått ett längre tag nu så är många lag hack i häl eller rent ut sagt på samma nivå. De fyra lagen Kiel, Flensburg, Rhein-Neckar Löwen och Fuchse Berlin är på en nivå högre än övriga lag i serien, men den totala jämnheten sett över alla 18 lag går inte att jämföra med tidigare nämnda länders ligor. Varje vecka måste Kiel mer eller mindre ställa upp med bästa laget för att inte riskera att tappa mot konkurrenter, något som tär och sliter något oerhört på spelartruppen.

När fotbollslaget PSG år 2012 blev uppköpta av det statligt ägda företaget Qatar Sports Investments köptes även handbollslaget. Planerna på att PSG skulle bli en kraft att räkna med inom de båda sporterna påbörjades direkt genom investeringar från ägarna.

Säsongen 2011/12 , året innan de nya ägarna tog över handbollsklubben, kämpade PSG för att hålla sig kvar i högsta ligan. Året efter, säsongen 2012/13 vann PSG ligan i överlägsen stil efter bara 1 förlust. Sedan dess har PSG vunnit ligan, med undantag för säsongen 2013/14.

I Spanska ligan är det en liknande situation, fast än mer dominant från Barcelonas håll. Sedan Ciudad Real fick problem med ekonomin och tvingade att gå i konkurs har Barcelona kopplat ett järngrepp om den inhemska ligan och saknar konkurrenter som kan utmana. I slutet av oktober tog laget sin 100:e raka seger i ligaspelet, man har alltså inte förlorat en enda match på över 2 säsonger, lika imponerande som det kanske är skrämmande.

Liknande scenarion hittar vi i Polska och Ungerska ligan där Kielce och Veszprem enbart utmanas av varsitt lag: Wisla Plock och Pick Szeged, för övrigt har resterande lag en lång väg att vandra för att kunna skaka dessa giganter.

Denna utveckling har medfört att Champions League har fått en ännu högre status som i sin tur medför att många lag lägger allt sitt fokus på turneringen, ligaspelet kommer istället i andra hand, vilket i de allra flesta fall ändå är fullt tillräckligt för att lagen ska ta hem ligatiteln. En utveckling som i det långa loppet kan visa sig vara förödande för handbollen i respektive land. Med ett ointressant ligaspel där vinnaren redan är utnämnd på förhand finns det en stor risk till ett förlorat intresse från främst publikens, men även sponsorernas håll. Än har vi inte fått någon märkbar indikation på att vi går mot denna utveckling, som bör innebära att intäkterna minskar för storlagen, men jag tror att vi kommer få se en utveckling där så få som de 10-tal matcher i Champions League varje säsong inte kommer vara tillräckligt för att intresset hos publiken ska finnas kvar.

Hur ska då dessa nämnda ligor gå tillväga för att behålla intresset genom att få ett jämnare och mer innehållsrikt seriespel?

Den främsta orsaken till denna utveckling stavas pengar, Med den befintliga ojämna fördelningen av pengar blir det en självklarhet att vissa aktörer springer ifrån. Kielce, PSG och Veszprem är alla lag som har blommat upp på senare år, medan lag som Kiel och Flensburg har varit bland de bästa under en längre tid. Genom externa finansiärer har dessa lag blivit klart dominerande i sina respektive ligor, då andra lag har blivit utan pengar.

Visst är utvecklingen att toppskiktet av lag breddas mellan fler ligor och länder något positivt för sporten, men ändå kan jag inte tycka att detta är en frisk tillväxt och något handbollen i stort borde sträva efter.

Det som kanske krävs är att mer resurser och pengar satsas på ytterligare lag då dessa nämnda relativt nya storlag bara på ett par år klättrat till toppen. Med tiden, så kommer kanske ytterligare lag få möjlighet till liknande resurser men tills dess kommer vi antagligen få nöja oss med att Champions League pokalen kommer göras upp mellan 1 och i vissa fall 2 lag från diverse inhemska ligor.

I denna blogg enbart dedikerad till handboll, kommer det att skrivas om allt från Handbollsligan, Champions League, Svensk handboll i allmänhet, intervjuer, och lite därtill, helt enkelt lite vad som helst. Här kommer det skrivas och spekuleras fritt kring denna explosiva och fartfyllda sport som så många av oss älskar att följa.

Mycket har hänt i handbollsvärlden sedan den drog igång igen efter uppehåll och OS i somras: allt från Kim Ekdahl du Rietz och hans beslut att lägga av med handbollen direkt efter säsongens slut till anställningen av den nya förbundskaptenen Kristján Andrésson. Just det här kommer detta första inlägg i handbollsbloggen handla om: Kristján Andrésson och det nya landslaget.

Efter att Ola Lindgren och Staffan Olsson har delat på uppgiften som förbundskapten i hela 8 år var det efter att kontraktet gått ut till slut dags att lämna över positionen till en efterträdare. Valet av ersättare föll kanske lite överraskande på den ganska så omeriterade Andrésson. Efter att ha fått sin spelarkarriär förstörd redan vid 24 års ålder av en knäskada hade den spelskickliga mittnian inget annat val än att lägga skorna på hyllan. Tanken på att bli tränare växte snabbt och redan 2 år senare vid 2007 tog han över som A-lagstränare för Guif. Ett jobb som han behöll tills i våras då han beslutade sig för att satsa på sin civila karriär och familjen, men förbundet kom knackandes på dörren med ett jobberbjudande i hand, ett erbjudande som han inte kunde tacka nej till.

Det är ganska tydligt att Andrésson inte var förbundets första val, utan förhoppningar fanns på att antingen Ljubomir Vranjes eller Magnus Andersson skulle vara intresserade. Ingen av de två Bundesliga tränarna ville lämna sina uppdrag och då föll valet på islänningen Andrésson istället. Efter att ha spenderat hela sin tränarkarriär i ett och samma lag i Sverige finns det på förhand vissa frågetecken kring hans internationella erfarenhet och hur han kommer tackla omställningen att möta lag som Skövde en onsdagskväll på bortaplan till att helt plötsligt stå på sidlinjen mot stornationer som Frankrike och Spanien. Med denna personliga omställning för Andrésson kommer även parallellt ett generationsskifte i spelartruppen.

Spelare som Tobias Karlsson, Mattias Andersson och Kim Andersson har tackat för sig, 3 stycken internationella stjärnor som har varit nyckelspelare i landslaget i många år. Lägg därtill Jonas Källman som har valt att fortsätta i landslaget men missar VM pga tillskott i familjen och Kim Ekdahl Du Rietz så har Sverige förlorat en stor del av sin stomme som laget har varit byggt kring i många år. Det är nu dags för nya förmågor. Det finns ingen tid för acklimatisering utan de slängs direkt in i hetluften för att fylla dessa vakanta positioner. Nya nyckelspelare kommer istället bli de mycket talangfulla men väldigt unga Lukas Nilsson (född 96), Jerry Tollbring, Simon Jeppsson (båda födda 95) och Jim Gottfridsson som är ett par år äldre men kanske behöver dra det tyngsta lasset av de alla i ett par år framöver.

Visst finns det spelare som Ekberg, Nielsen, Nilsson och Jakobsson med internationell erfarenhet och som har deltagit i ett par tidigare mästerskap som behöver dra ett tungt lass och visa vägen för de nyinsatta killarna. Problemet är att spelarna som lade sin landslagskarriär på hyllan efter sommaren till väldigt stor del var ordinarie startspelare. Ersättarna har haft väldigt lite tid eller knappt någon överhuvudtaget att successivt slussas in genom att känna på hetluften i ett antal landskamper för att sedan stå fullt redo när denna tid som vi nu befinner oss i slutligen skulle komma. Nu har så inte riktigt varit fallet, kanske mestadels för den låga åldern men mycket kan även bero på Sveriges försämrade produktion av duktiga handbollsspelare. Det är först nu som Sverige verkar ha fått fram något som i efterhand, om en sisådär 10-15 år, kanske har potentialen att ses som en gyllene generation likt bengan boys var på 90-00 talet.

Mina förhoppningar på den nya generationen som nu verkligen får chansen i landslaget är höga. Störst tilltro sätter jag nog ändå till Lukas Nilsson och Jerry Tollbring, 2 spelare som mycket väl kan bli de absolut bästa på sina respektive positioner om 5-10 år. Frågan är om den nya generationen tar chansen redan nu i VM i Januari eller om det är för kort tid och att åldern fortfarande är för låg för att de ska kunna fightas med alla världsstjärnor. Svaret finner vi 11-29 Januari då VM avgörs i Frankrike.

Sveriges grupp består av följande:

Bahrain

Argentina

Danmark

Qatar

Egypten

Jag kommer ha anledning att återvända till att skriva och diskutera kring Sverige och VM när vi börjar närma oss mästerskapet.

Tills vidare

Väl mött!