I denna blogg enbart dedikerad till handboll, kommer det att skrivas om allt från Handbollsligan, Champions League, Svensk handboll i allmänhet, intervjuer, och lite därtill, helt enkelt lite vad som helst. Här kommer det skrivas och spekuleras fritt kring denna explosiva och fartfyllda sport som så många av oss älskar att följa.
Mycket har hänt i handbollsvärlden sedan den drog igång igen efter uppehåll och OS i somras: allt från Kim Ekdahl du Rietz och hans beslut att lägga av med handbollen direkt efter säsongens slut till anställningen av den nya förbundskaptenen Kristján Andrésson. Just det här kommer detta första inlägg i handbollsbloggen handla om: Kristján Andrésson och det nya landslaget.
Efter att Ola Lindgren och Staffan Olsson har delat på uppgiften som förbundskapten i hela 8 år var det efter att kontraktet gått ut till slut dags att lämna över positionen till en efterträdare. Valet av ersättare föll kanske lite överraskande på den ganska så omeriterade Andrésson. Efter att ha fått sin spelarkarriär förstörd redan vid 24 års ålder av en knäskada hade den spelskickliga mittnian inget annat val än att lägga skorna på hyllan. Tanken på att bli tränare växte snabbt och redan 2 år senare vid 2007 tog han över som A-lagstränare för Guif. Ett jobb som han behöll tills i våras då han beslutade sig för att satsa på sin civila karriär och familjen, men förbundet kom knackandes på dörren med ett jobberbjudande i hand, ett erbjudande som han inte kunde tacka nej till.
Det är ganska tydligt att Andrésson inte var förbundets första val, utan förhoppningar fanns på att antingen Ljubomir Vranjes eller Magnus Andersson skulle vara intresserade. Ingen av de två Bundesliga tränarna ville lämna sina uppdrag och då föll valet på islänningen Andrésson istället. Efter att ha spenderat hela sin tränarkarriär i ett och samma lag i Sverige finns det på förhand vissa frågetecken kring hans internationella erfarenhet och hur han kommer tackla omställningen att möta lag som Skövde en onsdagskväll på bortaplan till att helt plötsligt stå på sidlinjen mot stornationer som Frankrike och Spanien. Med denna personliga omställning för Andrésson kommer även parallellt ett generationsskifte i spelartruppen.
Spelare som Tobias Karlsson, Mattias Andersson och Kim Andersson har tackat för sig, 3 stycken internationella stjärnor som har varit nyckelspelare i landslaget i många år. Lägg därtill Jonas Källman som har valt att fortsätta i landslaget men missar VM pga tillskott i familjen och Kim Ekdahl Du Rietz så har Sverige förlorat en stor del av sin stomme som laget har varit byggt kring i många år. Det är nu dags för nya förmågor. Det finns ingen tid för acklimatisering utan de slängs direkt in i hetluften för att fylla dessa vakanta positioner. Nya nyckelspelare kommer istället bli de mycket talangfulla men väldigt unga Lukas Nilsson (född 96), Jerry Tollbring, Simon Jeppsson (båda födda 95) och Jim Gottfridsson som är ett par år äldre men kanske behöver dra det tyngsta lasset av de alla i ett par år framöver.
Visst finns det spelare som Ekberg, Nielsen, Nilsson och Jakobsson med internationell erfarenhet och som har deltagit i ett par tidigare mästerskap som behöver dra ett tungt lass och visa vägen för de nyinsatta killarna. Problemet är att spelarna som lade sin landslagskarriär på hyllan efter sommaren till väldigt stor del var ordinarie startspelare. Ersättarna har haft väldigt lite tid eller knappt någon överhuvudtaget att successivt slussas in genom att känna på hetluften i ett antal landskamper för att sedan stå fullt redo när denna tid som vi nu befinner oss i slutligen skulle komma. Nu har så inte riktigt varit fallet, kanske mestadels för den låga åldern men mycket kan även bero på Sveriges försämrade produktion av duktiga handbollsspelare. Det är först nu som Sverige verkar ha fått fram något som i efterhand, om en sisådär 10-15 år, kanske har potentialen att ses som en gyllene generation likt bengan boys var på 90-00 talet.
Mina förhoppningar på den nya generationen som nu verkligen får chansen i landslaget är höga. Störst tilltro sätter jag nog ändå till Lukas Nilsson och Jerry Tollbring, 2 spelare som mycket väl kan bli de absolut bästa på sina respektive positioner om 5-10 år. Frågan är om den nya generationen tar chansen redan nu i VM i Januari eller om det är för kort tid och att åldern fortfarande är för låg för att de ska kunna fightas med alla världsstjärnor. Svaret finner vi 11-29 Januari då VM avgörs i Frankrike.
Sveriges grupp består av följande:
Bahrain
Argentina
Danmark
Qatar
Egypten
Jag kommer ha anledning att återvända till att skriva och diskutera kring Sverige och VM när vi börjar närma oss mästerskapet.
Tills vidare
Väl mött!
