Stockholmsklubbarna med gemensamt agentförslag

Hammarby, AIK och Djurgården vill stärka ordningen, insynen och ansvarstagandet på den svenska agentmarknaden.

Sedan FIFA uppdaterade agentregelverk, FFAR, blev föremål för rättslig prövning har osäkerheten kring relationen mellan klubbar, spelare och fotbollsagenter ökat. Regelverket är i stora delar tydligt, men det rättsliga läget och möjligheterna att tillämpa vissa bestämmelser är fortsatt oklara. I Sverige har detta bidragit till en avvaktande hållning, där mycket av ansvaret för utvecklingen lagts på FIFA och den internationella regleringen.

I FFAR föreskrivs bland annat att licensierade agenter ska finnas i en offentlig förteckning, att representationsavtal ska registreras och att information om agenternas medverkan och ersättningar vid spelarövergångar ska offentliggöras. Delar av dessa bestämmelser har dock pausats till följd av rättsliga invändningar.

Samtidigt behöver vi våga erkänna det uppenbara: svensk fotboll har brister i kontrollen och transparensen på den inhemska agentmarknaden. Att internationella regelverk och rättsliga förutsättningar begränsar handlingsutrymmet är ett faktum. Men det får inte bli ett argument för att avstå från de åtgärder som faktiskt är möjliga.

Svenska klubbar har möjlighet att införa egna riktlinjer för samarbeten med agenter. Ligaorganisationerna har en gemensam plattform för samarbete med förbund och myndigheter. Svenska Fotbollförbundet har dessutom möjlighet att utveckla nationella bestämmelser inom ramen för sitt mandat och gällande rätt. Det kräver naturligtvis att reglerna är juridiskt hållbara, ändamålsenliga och möjliga att följa upp. Men det finns ett nationellt handlingsutrymme som svensk fotboll bör ta till vara.

Dessutom missas nästan alltid spelarens ansvar för valet av representant. Ingen annan än spelaren har rätt att välja sin egen agent, och den rätten ska självklart värnas. Men med den följer också ett ansvar. En ökad tydlighet kring vem som faktiskt företräder spelaren ligger i såväl spelarens som klubbarnas och fotbollens gemensamma intresse.

Vår uppfattning är därför att Svenska Fotbollförbundet bör ta initiativ till ett obligatoriskt och transparent nationellt agentregister. Där bör det framgå vilka spelare som företräds av vilka agenter, med utgångspunkt i skriftliga och juridiskt giltiga representationsavtal. Registrets närmare utformning och vilka uppgifter som kan offentliggöras behöver säkerställas i förhållande till gällande lagstiftning.

Grundprincipen är enkel: det ska finnas en tydlig och verifierbar registrering av vem som företräder en spelare i samband med övergångar och kontraktsförlängningar. Det stärker spelarens rättssäkerhet, underlättar klubbarnas kontroll och gör det möjligt att tydligare granska agenternas roller och ansvar.

Ett sådant regelverk bör inledningsvis omfatta Allsvenskan, Superettan och OBOS Damallsvenskan, med fokus på nationella avtal och transaktioner inom Svenska Fotbollförbundets jurisdiktion. För internationella övergångar bör svensk fotboll parallellt verka för motsvarande transparens genom FIFA och de internationella regelverk som gäller.

Svensk fotboll behöver inte invänta att samtliga internationella regelverksfrågor får sin lösning. Vi kan och bör redan nu ta initiativ till att stärka ordningen, insynen och ansvarstagandet på den svenska agentmarknaden.

Det är dags att gå från otydlighet till transparens. Svensk fotboll förtjänar en agentmarknad där ansvar och representation aldrig behöver ifrågasättas.