Sommaren är i högform och hettan i luften påverkar även spelet på planen där vi fick se en del heta matcher under omgång 16. Hur kan en fotbollsmatch se så pass annorlunda ut från en halvlek till en annan? Det kanske är det som gör sporten så fängslande trots allt. Ni vet såklart vilken match jag tänker på, mer om det i texten.
Vi börjar dock på en plats som andas sommar nämligen på Strandvallen där Mjällby tog emot AIK. En match som många nog såg fram emot på förhand, AIK skickade in sin nye norske anfallare medan Mjällby spelade Alexander Johansson i Jacob Bergsströms frånvaro. Det blev som väntat en tajt match där nämnde Johansson var närmast mål i första halvlek med ett tungt ribbskott.
Det krävdes dock en fast situation där Elliot Stroud bombade in en boll via frispark där försvarsmuren minst sagt hade förbättringspotential. Det kändes lite som att där och då föll matchen för AIK, man hade inte mycket att sätta emot och det var även förvirring på bänken vem av anfallarna som skulle komma in. Mjällby vann till slut rättvist och leder alltjämt serien även det rättvist.
Om vi då ska ta oss till matchen med två ansikten, Hammarby var nämligen någon annanstans mentalt än på 3Arena under den första halvleken. Tempot var slött och det kändes oengagerat från hemmalaget, medan i bortalaget var det en viss dansk spelare i form av Adam Jakobsen som verkade ha roligt åt en spelare i Hammarby där han firade sitt första mål med att låtsas gråta och syftade då på en specifik Hammarby-spelare. Andra målet kom av bara farten och frågan nu var om BP kunde stå för årets skräll?
Nja, tyckte nog Bajen och skickade in hela fyra nya spelare och fick fart på spelet direkt. Och visst var Besara offside när han gör målet och det var även ett självmål från BP: s sida men den kraften Hammarby uppvisade i andra halvlek var imponerande, däremot kan man fråga sig varför de inte började matchen sådär? Och vad hände med bortalaget som krympte allt mer ju längre matchen pågick.
Det går nog att konstatera att guldet står mellan just Mjällby och Hammarby där en dark horse skulle kunna vara ett Malmö FF som visserligen behöver vinna nästan allt som återstår för att ha en rimlig chans. Elfsborg går nog att räkna bort då deras form fullkomligt dalat totalt sedan serien återstartade, vilket är förvånande eftersom inga förändringar har skett i truppen. Den har snarare förbättrats med Arber Zeneli tillbaka i spel.
Gais är ett lag som skulle kunna vara med men ligger troligen någon poäng för mycket bakom för att ha chans på guldet men kring Europaspel kan de definitivt vara med. Det blir en intressant kamp om vilka som är bäst i Göteborg där det just nu i tabellen är Gais, IFK Göteborg och sedan Häcken alla på rad.
Det går såklart att argumentera för att Degerfors har det tuffast just nu, men nye tränare Goitom har haft tuffa uppgifter i form av AIK på bortaplan och nu senast Gais. Det kommer lättare uppgifter framöver där poängen har större sannolikhet att rulla in. Sirius däremot ser det riktigt illa ut för, återigen en förlust och det känns inte harmoniskt i laget. Engelmark verkar inte ha fått ihop gruppen eller spelet och då kanske det blir svårt att sitta kvar som tränare om inte poängen kommer in. De blåsvarta har alldeles för bra lag för att ligga precis över kvalstrecket. Nästa match är Mjällby på bortaplan, lättare uppgifter finns och kommer framöver men tiden börjar som sagt rinna ut för Anders Engelmark tror jag.
Nästa omgång ser jag fram emot hur Elfsborg kommer se ut när de möter IFK Göteborg. Ett tips kanske är att skicka in Per Frick som alltid gillar att möta just Blåvitt. Hammarby på gräs brukar vara lite tuffare och kanske ser Värnamo återigen chansen att skrälla mot ett Stockholmslag? På Hisingen tror jag dessutom det kan bli mycket mål då det är två lag som ligger i mitten av tabellen, där kryss inte är ett intressant resultat för något av lagen.
ERIK ÖHRNER
