Pär Hansson: Har Sirius säkrat guldet?

I helgen drar Allsvenskan igång igen. Tack för det. 
Åtta omgångar återstår och det är dags att titta på läget i toppstriden. 

Tabelläget i Allsvenskans topp med åtta omgångar kvar:

1. Sirius, 51 poäng
2. Hammarby, 43 poäng
3. Djurgården, 41 poäng
4. Elfsborg, 37 poäng
5. Häcken, 36 poäng
6. Västerås, 35 poäng
7. Malmö FF, 33 poäng
8. AIK, 33 poäng
9. IFK Göteborg, 32 poäng

Om vi med toppstrid snackar om lagen som slåss om SM-guld och Europaplatser, väljer jag att dra strecket efter Häcken. 

Visst har Västerås gjort det strålande, men det är inget lag som ska nå Europa. 

MFF och AIK tycker jag är för ojämna, även om saker och ting nu ser bättre ut i Malmö. 
MFF blir topp 3 2027, men inte i år. 

IFK Göteborg ser bättre ut än förra året då de till sist blev fyra, men de har för många lag att gå om för att bli topp 3 eller topp 4. 

Så vi fokuserar på topp 5. 

******

Häcken ligger femma och jag kan avslöja att de även kommer att sluta femma.
När Häcken har sina bästa dagar är de riktigt bra. Då kan de hota och slå vilket lag som helst. 
Men de har också djupa dalar – framför allt efter transferfönstret då de sålde Silas Andersen och Amor Layouni. På sistone har de börjat fylla hålen, men de har hamnat för långt efter. 

Det här med att Häcken är ojämna är ju för övrigt ett återkommande tema sedan många år – med undantag för guldsäsongen 2022. 
I år har de dock inte släppt in så många mål som under en del säsonger (just nu sjätte lägst antal insläppta). Supermeriterade Etrit Berisha har kommit in mellan stolparna och sprider stabilitet och trygghet. Han är tyvärr skadebenägen – med honom på planen från start hade säsongen kunnat bli annorlunda. 

******

Björn Hamberg behövde lite tid för att sätta sin prägel på Elfsborg. 
I början av säsongen fick de inte spelet att stämma och när prestationerna väl kom, dröjde det ett tag innan de bra resultaten kom på regelbunden basis. 
Det hjälpte säkert inte att han var borta med svenska landslaget veckorna före seriestarten och under VM. 
Men sett till de senaste månaderna, är Elfsborg ett av Allsvenskans bästa lag – med förlusten mot Brommapojkarna som enda plumpen. 

Hamberg har helt enkelt gjort det förbannat bra. Han har byggt vidare på Elfsborgs styrka i att vara starka bakåt, samtidigt som han förändrat dem från att vara ett kontringslag till att driva matcherna mer. 
Deras spel utvecklas hela tiden, men när man inte har sin dag, har man det där funktionella försvarsspelet att falla tillbaka på.
På innermittfältet har Simon Olsson och Julius Magnusson sett bra ut ihop.  I backlinjen har Thomas Isherwood, som hämtades från AIK i vintras, överraskat mig positivt.
Jag hävdar att Elfsborg är någon riktigt bra värvning från att vara ett riktigt topplag 2027. 

******

I många matcher har Djurgården varit brutalt bra och mer eller mindre kört över motståndare. De hade dock länge problemet att de inte klarade av att vinna tre matcher i rad, vilket gjorde att de halkade efter i tabellen hela tiden. De gick på minor med jämna mellanrum.
Men före förlusten mot starka Elfsborg senast, hade DIF fått ihop fem vinster i rad. 

Två av Allsvenskans klart bästa spelare i mittfältaren Bo Hegland och anfallaren Kristian Lien är två stora anledningar till formtoppen. 
Jag skulle nog säga att Hegland är hela seriens allra bäste spelare. 

Problemet för Djurgården är att de är väldigt beroende av tre spelare för sitt anfallsspel. Plockar motståndarna bort Hegland, tar man också bort Lien.
Den tredje spelaren jag tänker på är målvakten Jacob Rinne. Han är vital i hur han sätter igång anfallen. Man såg hans betydelse mot Malmö FF, då MFF stängde ned Rinne under de första 20 minuterna. När MFF sedan inte längre lyckades göra det, fick Djurgården ett grepp om matchen igen, tack vare Rinnes vänsterfot. 

Man kan säga att Djurgårdens styrka är deras svaghet – de skulle behöva bredda sitt anfallsspel lite grand. 
De värvade yttern Charlie Rosenqvist dyrt från Kalmar i somras, men han har inte spelat så mycket ännu. Kanske kan han bli ytterligare en injektion i höst, som gör att anfallet blir lite bredare än under Hegland och Lien?

Till sist konstaterar jag att Djurgården släppt in näst minst antal mål. Jacob Une (är inte lagkapten, men agerar som lagkapten) och Miro Tenho har varit bra som mittbackar i höst. 
Bakom dem har Rinne fått förtroendet att stå varje match – vilket gjort honom bättre än tidigare. 

******

Hammarby är seriens bästa lag.
De gör många mål och släpper in få.
Men de ligger ändå bara tvåa.

Under Henrik Rydströms ledning har de nått mycket höga höjder i höst. Ett tag kändes det som att de var på väg ikapp Sirius, men så kom förlusten mot AIK och den oavgjorda matchen mot Örgryte. 
Det var två märkliga poängtapp – för Hammarby var klart bättre i båda matcherna och förtjänade verkligen att vinna. 
Mot AIK (fjärde senast) skapade de chanser för att vinna med 4–1, men förlorade med 2–3 – där kan man visserligen tala om att de skulle varit bättre på att sätta chanserna och haft bättre försvarsspel.

Klart är i alla fall att Rydström fått fart på laget. 
Han fick igång Amin Boudri på ett imponerande sätt innan han skadade sig. 
Rydström tog även det kontroversiella beslutet att peta lagkapten Nahir Besara – kanske den spelare som betytt mest för sitt allsvenska lag på senare år. Men i och med att laget presterade så bra ändå, har det inte blivit mycket snack om att petningen inte var rätt beslut.

Som jag antydde ovan, tror jag inte att Hammarby kommer ikapp Sirius.
De har kvar att möta dem hemma på Tele2 Arena, vilket gör att min poddkollega Alexander Axén hävdar att Bajen redan vunnit den matchen och att avståndet mellan lagen redan nu är fem poäng.
Men jag väljer att läsa vad som står i tabellen. 
Där är Hammarby åtta poäng bakom…

******

…Sirius är därmed klara favoriter. 
De har kommit tillbaka starkt efter sin svacka, där de bara tog en poäng på fyra matcher. 
Efter den har de slagit Västerås, Degerfors och Örgryte – matcher de normalt ”ska” vinna, men det ska ju göras också. 

De tre vinsterna togs inte på ett jätteimponerande sätt, spelmässigt. 
Men det förändrade läget – istället för att gå på landslagsuppehåll med Hammarby flåsande i nacken, kom ledigheten i ett skönt läge, utan ångest. 
Dessutom har defensiven på sistone känts bättre igen – efter att man tidigare i höst sett svajigare ut än tidigare, både från målvakt och försvar. 
De här tre segrarna kommer att bidra mycket till att Sirius lyft pokalen när vi summerar Allsvenskan 2026. 

Robbie Ure lämnade som bekant, men det var viktigt för Sirius att ersättaren Jesper Uneken kom in på topp – det gick sämre när han var skadad och Isak Bjerkebo fick vikariera som central anfallare. 
Uneken är en nia som gör skillnad på många sätt. Han ger lite av samma känsla som Sirius tidigare succéanfallare Wessam Abou Ali, Yousef Salech och Ure.

Samtidigt har Unekens ankomst gjort att Sirius brutala vänsterkant återförenats, då Bjerkebo spelar på sin rätta position. Yttern Bjerkebo och vänsterbacken Oscar Krusnell låg bakom mycket av Ures framgångar och nu blir de nyckelspelarna i säsongsavslutningen.