Nu har Luleå matchboll. Laget har varit i det läget förut och lyckats. 1996. Visst ska man glädjas åt guldet som bärgades av Myllys, Bulan och Holmström, men man har också ledsnat på detsamma. Att ständigt påminnas om 1996 är också en indirekt påminnelse om alla misslyckanden därefter. 1996-guldet där Bulan lade sig på pucken vid den sista tekningen är nästan, men bara nästan, lika uttjatat som Ivar Stenbergs ålder under årets SM-slutspel.
Carlings i Luleå har köpt alla de vita jeans som finns i hela landet. I Luleå finns det nämligen en sägen som berättar att när Luleå vinner guld ska detta firas i den centrala stadsparken och fansen ska vara iklädda vita jeans. Vita ska jeansen vara eftersom dessa klädesplagg, enligt Luleåprofilen och forne krönikören Ola Gustafsson, passar bra ihop med SM-guld och studentmottagningar. Det har varit tur för Luleås fans att det finns fler användningsområden än guldfirande för de vita jeansen, annars hade risken för att storleken på jeansen krympt under åren och sedan inte passar när de verkligen behövs. För merparten av de vita jeansen har lugnt kunna ligga till sig i garderoberna på Hertsön, Bergnäset och Gammelstad.
Jinx, finns det? Ja, det är jag rätt övertygad om. Själv nämner jag aldrig målvakternas spel under match, för då ramlar det snabbt in en puck eller två. Carlings verkar inte vara rädda för att jinxa, men spelarna i Luleås trupp verkar tyvärr tro på jinxens makt precis som mig. I match 4 i Luleå skulle ena kortsidan vifta med guldpapper i ett tifo, men spelartruppen hade enligt källor lagt in sitt veto mot guldviftandet. Guldarken blev därför liggande på den kalla grå betongen under hela matchen. På isen förlorade laget ändå, trots antijinxen.
Luleåfansen är ständigt snabba på att berätta att det som finns i Luleå, minsann är originalet, till skillnad från allt annat. Företeelserna som beskrivs som originalet kan vara allt från hosta, ramsor till lidande.
Just lidandet är något centralt i supporterskapet till Luleå Hockey. Sällan har ett lag så ofta varit med i toppen utan att kunna vinna. Utan att kunna vara bäst när det gäller. Det har skapat ett lidande och en oerhörd törst efter segerns sötma. Bulan har varit klinisk när det gäller att förlora när det gäller som mest, trots att han uppenbarligen är en bra coach, men utan segrar blir du just bara bra och inte hjälte.
Lidandet som kommer av motgångar har säkerligen bidragit till draget. För det blåser verkligen upp till drag i Delfinen när Luleå spelar match. Biljetterna säljer som smör i solsken och H-läktaren och sittplats förenas i en härlig symbios av sång och kämpaanda. Det finns ett tryck och en längtan i Luleå som saknar motstycke i hockeysverige. Vissa kan säkert invända att Djurgården kan utmana. Det är fel. I Luleå kan supporters från Brynäs ta en öl, en korv eller till och med en Gott&Blandat utan att riskera att råka illa ut. I Stockholm kan bara ett lags fans vara i arenan åt gången. Ett underbetyg för alla inblandade.
Luleå har vita jeans, jinxar, original, lidande och ett ofantligt drag. Nu ska matchbollen slås in och nya minnen ska skapas. Låt Bulan bli en vinnare, låt Omark får det perfekta slutet och låt Gustafsson få sin revansch för 2022. För visst är det dags att Luleå får vinna? Dessutom får gärna Ivar Stenberg fylla år.
