Exklusiv intervju med Mikaela Åhlin-Kottulinsky som nyligen blev den första kvinnliga vinnaren av ett STCC-race. Det var dock efter många om och men. Mikaela blev nämligen utsedd till vinnare, sedan diskad för att sen efter överklagan återigen bli utsedd till vinnare av racet. Sportbloggare har nu fått chansen att höra Mikaelas egen version av allt som hände.
Första kvinna någonsin att vinna ett STCC-race, berätta hur känns det?
Ja, först var jag ju bara glad att jag vann och att vi i teamet lyckades med det här. Jag hade en väldigt tuff säsong förra året och det var väldigt nära att jag inte ens skulle komma till start i STCC i år. Att då ha haft alla partners och ett team som trott på mig hela vägen, och att vi har kämpat ifrån att vara närmare en sekund (per varv efter det snabbaste teamet) efter i början av säsongen till att sen gå och vinna ett race. Då känns det väldigt skönt att kunna ge det tillbaka till teamet och mina partners. Sen inser man ju efteråt vilken stor grej det här faktiskt är, just för att ingen kvinna någonsin har vunnit ett STCC-race tidigare. Så ja det känns jättestort!
Jag försökte fokusera framåt och inte titta så mycket bakåt, allt för att slippa stressa upp mig av vad som hände mellan de andra förarna.
Ta oss igenom racet, hur var det?
Ta oss igenom racet, hur var det?
Ja, det började ju inte så bra då jag i racet innan fick tekniska problem vilket gjorde att jag tvingades bryta. Så när jag klev in i race två och startade från pole position så hade jag en känsla att det enda jag kan göra nu är att göra mitt bästa. Det är lätt att du börjar planera en massa och fundera över hur man ska göra i olika moment och det är klart att man måste försöka förbereda sig på bästa sätt men någonstans så kommer man alltid tillbaka till att allting kan hända i ett race. Så jag klev in till racet med inställningen att få en lugn start och ta det därifrån. På den vägen blev det, jag försökte fokusera och ta en sväng i taget. Jag försökte fokusera framåt och inte titta så mycket bakåt, allt för att slippa stressa upp mig av vad som hände mellan de andra förarna. Det var egentligen inte förens när det var tre varv kvar som jag började tänka att jag skulle sänka varvtiderna med en halv sekund, för vid det här laget hade jag en så pass bra lucka bakåt och marginal så jag visste att jag kan ta det lite safe och verkligen försöka se till att allt blir rätt.
Det kändes som vi visade att det inte handlade om prestanda i bilen utan att det handlar om en tolkning av reglementet som dom på plats efter tävling hade tolkat annorlunda.
Sen efter att du kört in som etta och firat in segern blev du diskvalificerad, hur var den processen?
Grejen är ju den att jag har ju alltid sett det som en vinst oavsett vad, och jag har även väldigt tidigt sagt att det vore konstigt om vi inte fick tillbaka den här vinsten. Just för att jag litar på mitt team och jag på allt de gör. Jag var väl kanske inte helt säker men jag hade hela tiden en stark tro på att vi skulle få våran placering och poäng tillbaka. Sen är det såklart tråkigt att få det beskedet att man blivit diskad, och sen den långa väntan på det. Men på ett personligt plan har jag alltid sett det som en vinst. Därför var det även väldigt skönt att vi i nästa race gjorde vårt bästa kval som team någonsin, och jag gjorde dessutom mitt bästa kval för året då. Det kändes som vi visade att det inte handlade om prestanda i bilen utan att det handlar om en tolkning av reglementet som dom på plats efter tävling hade tolkat annorlunda.
Foto: Daniel Ahlgren
Varför blev ni egentligen diskvalificerade?
Det hela handlade egentligen om antalet ljuddämpare, reglerna säger att man ska hålla sig till 95 decibel vilket vi faktiskt klarade av. Men reglerna hade på plats tolkats annorlunda, men vad jag tycker är viktigt att poängtera är att det här är inget som påverkar prestandan på bilen. I dagens läge har det faktiskt lämnats in en överklagan på vår överklagan, vilket gör att det här kommer gå vidare till den juridiska nämnden om jag har förstått allting rätt. Men poängen har vi fått tillbaka och som tidigare nämnt har jag firat det här som en vinst redan från första början, och det kommer jag fortsätta göra.
Det känns inte som att det roliga med att vinna togs lite ifrån dig?
Nej, det vet jag inte. Men när Daniel (teamägare av PWR) ringde i tisdags förra veckan så är det klart att jag blev väldigt glad då när jag fick veta att allt var klart. Det var skönt att höra “du kan gå och hämta tillbaka pokalen för den är din”. Jag måste nästan säga att jag fick uppleva all glädje en gång till, och det var gött att få fira vinsten två gånger.
Foto: Daniel Ahlgren
Tror du att den här vinsten kommer att påverka din racing i det stora hela?
På grund av olika anledningar har jag tyvärr inte fått de resultat som jag velat de två tävlingarna efter vinsten men jag har visat att jag har speeden och den pace för att vara någon att räkna med. Jag vet även att jag har farten för att kunna vara med i toppen igen. Så självklart är det viktigt för mig rent personligt att kunna visa det. Sen har det även blivit en enorm medial uppmärksamhet kring det här, vilket är positivt för mig just för att jag jobbar mycket med sponsorer och det är bra att skapa sig namn. Dock har detta inte enbart gett utslag inom motorsporten utan det här har blivit spritt sig bredare än så. Jag insåg det när allt lugnat ner sig lite, hur mycket det här faktiskt betyder. Inte bara som tjej inom motorsporten utan även att jag visar upp att man som minoritet i en grupp oavsett vad och hur det ser ut kan slå igenom och lyckas, även om det är tufft ibland.
Vi tror verkligen på det här och det var hur häftigt som helst, det här är framtidens racing.
Om du skulle måla upp en dröm med din racing, hur skulle den se ut?
Min första stora dröm är att vinna STCC-totalen, inte bara ett race utan att vinna hela serien. Sen har jag en dröm om att få komma ut och köra elracing-bilar. Vi presenterade faktiskt en rolig nyhet nu i helgen då jag körde den första elracing-bilen som någonsin visats upp på bana. Vi tror verkligen på det här och det var hur häftigt som helst, det här är framtidens racing. Det var en helt galen känsla, bilen jag körde motsvarade ca 600 hästkrafter lät som ett stridsflygplan och gick helt sjukt fort. Så det skulle vara en dröm att i framtiden tävla i elbils-racing och köra VM i det.
Foto: Daniel Ahlgren
Du har själv varit inne på att du är i en utsatt position i en mansdominerad bransch, finns det pågåenden arbeten för att få in fler tjejer i racingen?
Ja men det gör det absolut! Jag jobbar en hel del med just det. Framförallt finns det ett event som heter “girls on track”. Det är den största motorsport organisationen FIA som har en avdelning med namnet “women in motorsport” som har skapat det här eventet “girls on track”. Eventet går ut på att tjejer mellan 13-18 år ska få komma och prova på gokart, och på det sättet locka fler tjejer till sporten. Om någon av tjejerna sedan skulle prestera bra finns chansen att ta sig vidare till en form av final som körs på Le Mans som ligger i Frankrike. Efter det kommer FIA vara med och stötta vidare för att tjejer ska kunna ta sig fram inom racing. När man väl tagit sig in i sporten så finns svenska bilsportförbundet som har vidare kontakt med duktiga och intresserade, de brukar även hålla olika sorters tjejevent.
Hur skulle ett sånt event kunna se ut?
Vi hade faktiskt ett i somras och kommer nog ha ett till i vinter, och de kan se ut så att ett gäng tjejer både med och utan licens. Sen kör vi lite gokart med dom och jag håller i föreläsningar bland annat, allt för att fler tjejer ska få upp ögonen för sporten. Sen efter det har man chansen att ta kontakt med sin lokala klubb och därifrån försöka ta det vidare. Så vi jobbar hela tiden med det och det känns som att det är påväg i rätt riktning.
Nu är säsongen över för Mikaela, men vi på Sportbloggare önskar henne all lycka och kommer följa henna med spänning nästa säsong.
@sportbloggare
