Kan hemmaplan lyfta nationer tillräckligt för att de som annars brukar falla bort tidigt eller inte ens kvalificerar sig, plötsligt hittar särskild motivation och slåss om medaljer?
Världsmästerskapen är bara någon dryg månad bort och det börjar självklart diskuteras speltips både i media och på arbetsplatser mellan kollegor. De vanliga namnen nämns, men hur kommer det gå för hemmanationen? Hur kommer det sluta för Ryssland som med tanke på sin befolkningsmängd måste sägas vara en bland de mest underpresterande i den här sporten?
Historiskt haveri
Räknar man Sovjetunionen när det talas om Ryssland - vilket skall göras - hade landet en del framgångar i både EM och VM. Men det var för många år sedan och intressant nog dominerades en deras bästa årgångar i VM 1986 av spelare från Dynamo Kiev i Ukraina. Hela nio spelare från Kiev spelade i startelvan där dessutom tränaren var ukrainare.
Efter Sovjetunionens fall har det sett märkligt tafatt ut. Riktigt illa med tanke på att sporten är den överlägset populäraste i landet, faktiskt mycket mer så än hockey, och det finns knappt 6 miljoner registrerade spelare. Lika många som det finns invånare i Danmark.
Ser man tillbaka hur Ryssland presterat i VM sedan Gorbatjovs perestrojka där VM 1994 var det första som man kunde kvalificera sig till under nuvarande fanan, har de misslyckats att ta sig till VM tre gånger. Åkt ut redan i gruppspelet de tre gånger man väl tog sig till turneringen. Det finns inget som tyder på att någon drastisk förändring kommer ske i år då Ryssland är direktkvalificerat i egenskap av värd. De har god chans att ta sig vidare från gruppen tack vare en ganska snäll lottning, men därefter skall det mycket till för att tävla om medaljer.
Blandade resultat
Ser man till övriga nationer och hur det gått för dem på hemmaplan finns ingen tydlig trend. Några har höjt sig, för andra verkar det snarare ha varit en börda än någon stor fördel. Vem minns inte hur Brasilien kollapsade totalt i sitt VM 2014? De imponerade inte särskilt i gruppen, tvingades till straffar mot Chile i åttondelsfinal, tog sig med möda vidare mot Colombia i kvartsfinal, förlorade mot Tyskland med 7-1 i semifinal och vann inte ens matchen om tredje plats vilket Nederländerna gjorde med 3-0.
Om man begränsar sig till de tio senaste VM-turneringarna med start 1978 vann visserligen Argentina det med ett ganska anonymt lag med det skrivs fortfarande spaltmeter hur dåvarande militärjuntan hade köpt turneringen.
1982 tog sig Spanien vidare från gruppen med ett ynka måls marginal men sedan tog det tvärstopp i andra omgången.
1986 spelades i Mexico och sin vana trogen åkte man ut i kvartsfinal. Varken bättre eller sämre mot hur Mexico brukar hamna.
1990 var Italien värd och de nådde semifinal men nationen hade förväntat sig mycket mer. Både för att det var hemmaplan och för det spelarmaterial man hade.
1994 spelades VM i USA och det lyfte landet ganska mycket som tog sig till åttondelsfinal, därefter har USA faktiskt spelat upp sig och överraskar ofta. Något som säkert kan härledas att man fick arrangera den där turneringen, i landet som annars spelar sin fotboll med händerna.
1998 vann Frankrike sitt första och hittills enda VM men det var på pappret en fenomenal samling spelare och ingen överraskning alls.
2002 delades värdskapet mellan Japan och Sydkorea där det var tydligt att bägge länderna höjde sig ett snäpp tack vare den fenomenala hemmapubliken som de hade bakom sig. Även om det med Sydkorea råder starka tvivel där de hade många underliga domslut med sig i två direkt avgörande matcher.
2006 gick VM i Tyskland och det hjälpte inte mannschaft till guld. Inte heller hjälpte det Sydafrika 2010 till något alls då de fick stå som värd.
Sammanfattar man det så verkar inte hemmaplan gynna länderna särskilt mycket i VM, om inte lite fiffel är involverat. Därför skall det mycket till att Ryssland plötsligt slår ut lag efter lag på ren talang.
@sportbloggare
