Problemet med ditt SHL-lag i vinter, del 3

Bild från Bildbyrån

Problemet med ditt SHL-lag i vinter, del 3

Problemet med ditt SHL-lag i vinter, del 3

Malmö- har två stora potentiella problem. Målvaktssidan är riktigt svag. Langhamer har konstant underpresterat sedan han klev in i SHL. Under tiden i Oskarshamn kunde han skylla på ett risigt försvar. Dessutom hade han oturen att drabbas av oro och komplikationer i samband med födseln av hans dotter. Problemet är att underprestationerna fortsätter och leveransen uteblir. Langhamer har fina meriter, men vi som följer SHL har inte sett något spår av detta och det finns lite som talar för att detta vänder i år. Marmenlind är då målvakten som om återstår. Det skulle jag inte vara trygg med om jag vore Malmöfan. Han är fladdrig i målet och puckarna har en tendens att till synes oförklarligt kan ”rinna genom” honom. När målvakterna fortsätter vara bleka måste Malmö lita till den oprövade och föga imponerande sportchefen Alsenfeldt för att få in en ny burväktare under säsongen. Det scenariot bådar inte gott.

Örebro- kommer troligen att få problem med att hitta balansen mellan backcheck och paycheck. Sean Malone och Sampo Raanta är två spelare som ska kunna bidra framåt, men samtidigt behöver de göra jobbet för att inte hamna i samma frysbox som Bromé gjorde. Malone har aldrig tidigare spelat i Sverige och trots att han har två relativt poängstarka säsonger i SCL Tigers finns frågetecken kring hur skicklig och hängiven han är i defensiven. Ranta spelar mest för sig själv och risken är stor att han och tränare Eriksson inte kommer komma bra överens. Ranta hade -20 i MoDo i +/- statistiken under fjolåret och har en förkärlek för att dribbla på offensiv blå. Här finns minst sagt potential till konfliktytor.

Rögle- det största problemet med Rögle är att flera av de ledande spelarna är på ett tydligt sluttande plan. Everberg var en av ligans bästa, men numera är han ofta skadad och har producerat relativt svagt med poäng om man granskar de två senaste säsongerna. Daniel Zaar spelar nästan aldrig ishockey numera och Anton Bengtsson har inte heller hittat tillbaka till sin toppnivå som inföll säsongen 21/22. Bengtsson gör alltid jobbet och kan göra landskamper i en gnuggarroll, men i Rögle borde han kunna producera mer och vara en tydlig härförare. Bristedt har haft stök med långtidscovid och Horky överpresterade förra säsongen. Ska Rögle bli riktigt bra måste samtliga ovan nämnda komma upp i närheten av deras högstanivåer. En högre intensitet på träningarna har instiftats av nye tränaren Tangnes. Det låter spontant som ett framgångsrecept för ett lag, men samtidigt kan man undra hur de skadebenägna spelarna i truppen ska palla med det nya upplägget?