Det finns gott om anledningar till att bli deppig över MoDo:s degradering.
Norrlandskusten blir ett lag fattigare, medan Småland fortsätter att husera större delen av SHL och Hockeyallsvenskan. Det är trist, det blir roligare om hela landet är representerat. Jämför bara med fotbollsallsvenskan där det nordligaste laget är…Malmö FF?
I Ö-vik brukar jag och sambon ha våra trevligaste resor när vi tittar på Luleå hockey på bortaplan. Vi har våra mer eller mindre invanda turer. Gå på fiket i gallerian med matchtröjor på. Alltid trevligt fika och trevligt folk. Småprat om matchen, en GT på Ballbreaker.
Ibland bor vi som fattiga kyrkråttor på Statt hotell där inredningen härstammar från tidigt 1400-tal med en beige telefonlur på badrummet. På det hotellet rasslar alltid hissen på ett obehagligt sätt och taken har flagnat betänkligt med åren. Ingen verkar bry sig heller. Förfallet får bara fortgå. Frukostmatsalen är fin och påkostad men resten känns som ett åldrat fuskbygge. Lite som att addera Norlinder och flashige (?!) Benson till ett i övrigt hängigt lagbygge.
När vi känner oss rika som troll brukar vi bo på Elite i Ö-vik. Där ser fasaden förskräckligt DDR:ig ut, men på insidan är hotellrummen fina. Har man tur kan man träffa på genomsympastiske Kyrö i hissen eller ta en selfie med Omark i receptionen. Här finns det resurser det märker man. Det kallas för Foppa-hotellet och han är ju en rik knös, det vet man. Han kan köpa schweiziska mackor för en femhundring utan att blinka. Lite som HV, det är bara att handla först och tänka på lagbygget sen.
Tyvärr var det här ingen Disneyfilm där den fattige kunde besegra den välbemedlade. Den rika klubben vann och det hemvävda försvann.
Vid resor till Ö-vik kan man äta kvalitativ mat på Hägglunds Arena, medan man serveras av förvirrade ungdomar som aldrig serverat förut.
Matchen mot MoDo vinner Luleå nästan alltid, även det känns sympatiskt av MoDo. Luleåklacken matar på ramsa efter ramsa, förutom då samtliga fösts ut på parkeringen då de tramsar med pyroteknik. Det brukar vara ett otroligt tryck, många Crocodile har åkt ner i struparna under tågresan till Ö-vik. Luleåklacken brukar skandera ”MoDo åker ur i år” och de fick tyvärr rätt. Jag har svårt för den ramsan, då jag är lite gubbpräktig och kan säga förnumstiga saker som ”Det är ju bättre att heja på sitt eget lag”. Stämningen, matchen, arenan och maten är på topp i Ö-vik.
Efter matchen kan man fira på Strandkaj Kök och bar. Trevliga stockholmsbord och stockholmssoffor och stockholmsgardiner skapar en trevlig kuliss. Avslutningsdrinken avnjuts och man tänker att hit till Ö-vik kommer man tillbaka.
Men nu kommer jag och sambon inte tillbaka på ett tag. Tingsryd och Nybro skapar inte samma hype.
MoDo har åkt ur och ingen vet när laget kommer tillbaka.
Nu börjar plundringen. Norlinder och Niederbach ryktas till Luleå och vartenda SHL-lag vill ha Aagard.
Som Karlin sa lite krasst efter uttåget: två lag kämpade om det, men ett ska ju åka ur. Tyvärr blev det vi.
Rent logiskt är det ju så krasst. I svensk hockey ska lag kunna åka upp och ner genom serier även om nerfärden känns lika obehaglig som hissen på Statt i Ö-vik brukar kännas.
Deppigt känns det.