Det har av någon outgrundlig anledning gått fullständig inflation i långsamma hymner i SHL. Många av hymnerna är rena sömnpiller där den uppbyggda stämningen inför matchstart effektivt blir nedsläckt av en sömnig hymn där få i publiken ens kan texten. Det blir en märklig turordning där publiken verkligen är på tå och på gång för att sedan lika plötsligt som oväntat förväntas sjunga med i en hymn som ska vara historisk och pampig, men som ofta upplevs som nutida och trött.
Tröttaste hymnen av alla är Örebros, men Timrås är sannerligen ingen höjdare den heller. Även Skellefteå har knåpat ihop något hemsnickrat som säkert fyller någon funktion för någon, men stämning skapar det inte. MoDo:s är sådär, men måste jag välja är jag helst utan den med. Luleå kör låten ”Här kommer vårat gäng” vars text projiceras på isen. Den flyger i sanningens namn inte heller riktigt. Nödrim och onaturligt uthållna strofer knycklas in för att den ska sjungbar. StååååååÅÅÅÅÅlllllmääääääääÄÄÄn. Låtar som kräver wailande på Carola-manér av deltagarna blir svåra att på riktigt ta till sig när de ska sjungas i en hockeyhall.
Den enda långsamma hymnen jag tycker att man ska behålla är Rögles som på något märkligt sätt skapar en riktigt maffig stämning när verkligen hela publiken är med och skriker: Föööeöör vööööååårt ÄrrBeeeKååå” i refrängen. Den hymnen har något. Den sätter sig.
Jag vill i stället ha svängiga, melodiska nummer som Håve-låten som får både hemmalag som bortalag att sjunga med. Eller Sven-Ingvars ”Hå-hå-jaja!” eller Skellefteås kvalitetsdänga: ”Hej! Här är vi!” som är helt omöjlig att inte nynna med i.
Förr i tiden spelades ofta nationalsången inför nedsläpp i Elitserien/SHL. Den ströks då den visserligen skapar maffighet, men också visade sig vara en effektiv stämningsdödare som frambringade en och annan kvävd gäspning. Efter en längre tids välbehövlig paus från sömnpiller innan matcherna har hockeystyrelser runt om i landet letat fram skraltiga lokala musiker som fått snickra ihop en ”maffig hymn”. Resultatet: en kvävd gäspning och låg pampighet.
Nä, pumpa upp stämningen med melodiska medryckande bitar inför match, med Rögles långsamma hymn som ett gyllene undantag. Se till att gräva fram allas inre Sven-Ingvar så ska ni se att allt blir bra och stämningsfullt.
