Plats: 9: Timrå IK (9 poäng)

Målvakter: ++

Backar: +++

Forwards: ++++
------------------

Timrå IK har gjort förändringar i den sportsliga ledingen. Det kommer in två finska tränare, Olli Jokinen som huvudtränare och Mika Hyvärinen som assisterande tränare.

Dansken Morten Madsen blir även ny assisterande tränare. Och Lars Marklund behåller sin roll som den tredje assisterande tränaren.

---------

Målvaktssidan:

Timrå fortsätter med Tim Juel och Jacob Johansson. Dom är ett av SHL:s svagaste målvaktspar. Ingen av dem var över 90 procent i räddningsstatistiken i serien.

Ska Timrå få en bättre säsong kommer målvaktsspelet att bli den punkt där Timrå har som störst potential att höja sitt spel.

****

Backsidan:

Förlusten av Axel Rindell och Joonas Lyytinen är kännbara förluster för Timrå som haft möjligheten att luta sig mot dessa spelares prestationer förra säsongen.

På papperet ersätts finländarna av Lukas Pilö och Linus Nässen.

I övrigt blir det Tim Erixon, Simon Forsmark som tillsammans med veteranen Per Svensson och Didrik Strömberg, väntas dra ett stort lass på backsidan.

Den finska backen Elmeri Eronen hade en svag fjolårssäsong. Och det är en spelare som Timrå måste får mer nytta av den kommande säsongen - då han trots allt är nog bra för att spela i det finska landslaget.

Backsidan har bättre bredd än spets. Det kommer att bli avgörande att veteranerna håller ett år till, samtidigt som nyförvärven kommer till sin rätt direkt.

***

Forwardssidan:

Forwardssidan i Timrå är intakt sett till de spelare som har byggt laget över de senaste säsonger.

Anton Lander, Magnus Pääjärvi, Jonathan Dahlen och Jeremy Boyce och Filip Hållander är bärande spelare klubben. Precis som Emil Petterson och Anton Wedin.

Att Anton Lander blir kvar är förstås ovärderligt. Både för hans ledarskap och för hans kvalitéer som spelare, som sammantaget gör honom till en av seriens främsta och viktigaste spelare.

Sammanfattning:

Timrå bygger med mycket nytt i tränarstaben ledningen. Men spelaromsättningen har varit betydligt lägre. Så det är alltid en utmaning att foga nytt med gammalt, men också något som kan lyfta ett lag som Timrå.

Timrå är möjligtvis lite framtungt sett till krona/spelare. Men det finns god potential i Timrå, särskilt offensivt. För Timrå är det snarare backsidan och målvaktssidan som kan förstärkas på goda grunder.

Timrå har ett lag som definitivt kan växa under en ny ledarstab. Samtidigt som det kan ta tid att anpassa sig till en nivå/krav på träning som beskrivs som "något helt nytt" av en sådan som Emil Pettersson.

Når Timrå kvartsfinal så finns det alla förutsättningar att göra en resa likt den Rögle gjorde ifjol, även om det hör till ovanligheterna.

Skribent: Johan Barkestam

***

Så här kan Timrås offensiv komma att se ut:

Hållander – Kapanen – Dahlén

Wedin – Lander – Johansson

Pääjärvi- Pettersson- Hartmann

Lundmark- Eisenmenger -Walli Walterholm

Boyce

***

Nye tränaren Jokinen ska införa en ny hockeyfilosofi i Timrå, med en hög och intensiv press. Den, under fjolåret, så framgångsrika förstakedjan med Wedin - Lander – Hållander ska splittras och Kapanen ska istället gå som center i den enheten. Den stora risken för Timrå är att Kapanen blir kvar i Montreal efter campen. En annan risk är att Kapanen inte lyckas leverera i SHL då han aldrig varit i ligan tidigare. Ytterligare ett frågetecken gällande prestigevärvningen Kapanen är att han endast producerade 34 poäng i Liiga, vilket är en relativt skral produktion. På samma poäng hittar vi spelare som Patrik Carlsson och mannen med kvalitetsnamnet Jan-Mikael Järvinen. Inga dåliga spelare, men långtifrån ledande på SHL-nivå. På försäsongen har Kapanen visat sig från sin bästa sida, med bra spel i både riktningarna. Jonathan Dahlén hade, med tanke på förväntningarna, en svag fjolårssäsong och förhoppningarna är stora på att han ska kunna prestera bättre i år. Det finns även frågetecken gällande hur han kommer trivas med Jokinens presspel. Dahlén är i grunden en kvalitetsspelare som ser isen bra och har näsa för målet och i den nygamla omgivningen bör han kunna prestera. Hållander hade en fin säsong ifjol och tillhörde en av ligans bästa spelare. Hållander ska med andra ord bara fortsätta på inslagen väg. Hållander har ett bra skott, trivs bra i tung trafik och bör passa väl in i Timrås nya spelsätt.

Wedin överraskade mig och många andra med att se ut som i fornstora dagar. Stark skridskoåkning, tävlingsinstinkt och ett vasst skott visades upp. Lander är lagets store ledare och han står verkligen för kvalitet. Han är grinig, bra på att teka och vinner närkamper på ren tjurighet. Lander är ingen virtuos på skridskorna, men tävlingsinstinkten kompenserar för detta. Johansson är en bra tekniker och snabb på skridskorna, men han har haft svårt att slå sig in på topp 6 i Timrå. Det har i sin tur inneburit att han fick en mellansäsong under fjolåret. Under försäsongen har han hittat målet vid några tillfällen och kanske, kanske kan han fylla en större roll i år.

Pääjärvi är mannen som har haft en av världens märkligaste karriärer. Ung, lovande och slog sig in i världslaget med Malkin och Datsiuk (!) en gång i tiden. Därefter var han under många år en halvhyfsad NHL-spelare, men väl tillbaka i SHL såg han gammal och sopslut i Malmö. Jag trodde elitkarriären var över med tanke på hans skrala prestationer. Sedan flyttade han upp till Timrå, hittade trivseln med kompisen Lander och plötsligt började han till och med att göra mål på mål. Han mattades visserligen mot slutet med det känns som Pääjärvi är på gång igen. Pettersson har mycket spets och blixtrar till, men blixtarna slår alltmer sällan ner. Det gör att Pettersson sjunker i den interna hierarkin, han skulle behöva bli ett ihållande åskväder istället för det halvmulna regnet för att på riktigt kunna anses vara en toppspelare i ligan. Hartmann är rightare och oöm. I sina bästa stunder har han nosat på en landslagsplats, men alltmer frekvent förekommande skador och en dalande poängproduktion utgör varningstecken.

Lundmark kommer från Tingsryd och han har värvats för sina egenskaper. Han är stor och har en bra fysik. Walli Walterholm flög fram under inledningen av fjolårssäsongen, då i MoDo. Tids nog mojnade poängproduktionen betänkligt och denna säsong återfinns han återigen i Medelpad. Gnugg och en del poäng borde han kunna bidra med. Fjärdekedjan kommer att centras av biffen Eisenmenger som fostrats i Djurgården, men som närmast kommer från den tyska ligan. Tanken lär vara att denna kedja ska mangla på motståndarna i offensiv zon och skapa offensiva tekningar.

Boyce - trotjänare som är lojal och lätt att tycka om. Begränsade skills men bra kämpaglöd. Mest anmärkningsvärt av allt, han är bara 31 år gammal, trots att det känns som att han spelat i Timrå sedan Hedenhös.

Skribent: Johan Barkestam

Nu har ett antal träningsmatcher passerat och det är hög tid för en överanalys av det som hittills uppvisats. Detta sker naturligtvis helt på uppstuds och helt i motsats till allahanda Facebook- och X-experter som med emfas hävdar att man bara får titta på träningsmatcherna, men inte tycka något. Om man trots denna utsago ändå dristar sig till lite skarpa åsikter betraktas man allt som oftast som allmänt hockeyokunnig och i ett desperat behov av en tålamodskurs. Då jag gillar hockey och att även att tycka till väljer jag, trots riskerna, att överanalysera det jag hittills fått bevittna, en del torde bli rätt och en del mindre rätt.

Allard, backen som har lovat att prestera bättre är förra säsongen, kommer göra det lite bättre, men den marginella förändringen kommer inte ändra faktumet att han är mer en belastning än en tillgång för Luleå hockey. Seg skridskoåkning, en hög felprocent och slagskottspassningar i midjehöjd känns relativt lätt att klara sig utan. Visst har han en kyla och ett spelsinne, men det uppvisas för sällan och känslan är att säsongen avslutas på en annan plats än i Luleå. Graz 99ers nästa?

Koivistoinen, andrecentern, är inte riktigt dålig på något, men ganska bra på att åka runt och bara vara. Han kommer inte klara av att driva en andrakedja, han spelar i ett för lågt tempo, har en för svag spelbegåvning och skottet är rätt fjuttigt. Han blir tredjecenter inom kort.

Lassinantti, ser tyvärr svajig ut även detta år. Han hade en, med hans mått mätt, svag säsong ifjol. Hans sjukdomstillstånd, sviter av körtelfeber, förnekades i bästa Bagdad-Bob stil av Luleåledningen under inledningen av säsongen. När säsongen väl var över och Lassinantti otaliga gånger åkt ut i sarghörnet för att hitta sitt zen-mode kröp det till sist fram att han inte känt sig fit for fight, utan snarare var en slagen… knight?! Dessutom ser han ut att ha ont i minst ett knä då hans rörelseschema längs isen på intet sätt liknar det kattliknande rörelsemönster han skämt bort oss luleåsupportrar med under så många år. Lassinantti är en otroligt älskvärd person som tränar hårt, är fin mot allt och alla, men frågan är om han fortfarande är en så bra målvakt som myten om Lassinantti vill göra gällande? Mitt svar är tyvärr nej. Vila tills du är helt frisk är mitt råd till Joel, då kan både du och vi njuta dina gamla goda moves i framtiden. Ward kommer vara bättre än Lassinantti denna säsong, men Lassinantti kommer stå de viktiga matcherna baserat på gamla meriter.

O’Neill och Levchti är klass och spets och kommer, trots Kyrös bristfälliga PP-coachning, att prestera tämligen bra med poäng. O’Neill kommer att landa in på 36 poäng och Levtchi på 34 poäng. En powerplayuppställning med nämnda herrar med Omark, Shinnimin och Sellgren eller Jansson, ska nog kunna fungera. Om Jansson får chansen kan han blomma ut i det offensiva spelet och då kommer han bli riktigt bra i vinter och smälla in sju mål. Får han bristfälligt förtroende och mest spela destruktivt kommer han fortsätta åka runt med dåligt självförtroende, göra misstag och noll mål.

Laaksonen blev tyvärr skadad efter en olycklig krock och väntas åter först efter julfirandet. Han har spelat riktigt bra under försäsongen, men när han kommer tillbaka efter jul kommer han ha betydande problem att hitta rytmen i spelet igen. Mustaschen och frisyren kommer dock att vara sig lika, vilket känns skönt mitt i bedrövelsen.

Sellgren kommer fortsätta vara bra, Hardegård likaså. Gustafsson ser ut att vara topptränad i år. Under några säsonger har det funnits tveksamheter gällande detta, och det syns verkligen på isen. Själin kommer att göra det han ska, men supportrarna kommer vara missnöjda. Han kommer döda tid i boxplay och lägga pucken i vänstra rundeln uppskattningsvis mellan fem till tio gånger per match.

Bromé kommer att finna sig väl tillrätta i Luleå och vara revanschsugen, retsam och produktiv. Shinnimin kommer även denna säsong att vara Luleås genomgående bästa forward med sin intensitet och produktion. Omark kommer förhoppningsvis få spela färre minuter och hänga på klubban mindre. Det kommer att leda till att han kan hitta in med luriga passningar in i slottet där O’Neill står och lurar. Om Omark tillåts vara pigg när han spelar bör han landa på 42 poäng i vinter.

Andreasson och Nurmi kommer att hitta en bra kemi och Andreasson revanscherar sig från den föregående ”skjuta-i-plexi” säsongen. Han är stark i närkampsspelet och Nurmi kommer gruffa in ett antal kassar framför mål. Lundin gör det okey, varken mer eller mindre.

Lilja kommer inte heller i år att få något förtroende utan kommer att spela i Västerås under våren. Hedqvists utveckling stannar av och Granberg tar över hans speltid. Granberg gör det bra och kompletteras av stabile Berglund i fjärdekedjan. Einar fortsätter att kämpa hårdast av alla, men får ut lite av det hårda arbetet. Han kommer ofta till lägen, men fortsätter missa, tyvärr. Ihs-Wozniak kommer få några enstaka matcher högre upp i hierarkin när laget drabbas av skador, men han kommer se lite valpig ut och förpassas längre ner i laget när alla ordinarie är friska igen. Han hinner trots allt visa upp sitt fina skott och lyckas producera fina 3+5 poäng trots att han får för lite speltid.

HV71 har som bekant nyligen förstärkt laget med Sean Day och har för närvarande tio backar på kontrakt.

Nu jobbar smålänningarna på att hitta en ny lösning för Olle Strandell, avslöjar välinitierade Hockeynews.se. Det handlar antingen om att bli utlånad eller skriva kontrakt med en klubb på allsvensk nivå.

Leksandsprodukten anslöt till HV71 inför förra säsongen efter att ha varit framgångsrik i HockeyAllsvenskan med Mora dessförinnan.

Strandell bokfördes bara för tolv SHL-matcher förra säsongen och hade stora skadebesvär.

Landslagsmeriterade Markus Nenonen hamnade i dåvarande SHL-laget Oskarshamn i slutet av förra säsongen.

I dag blev det officiellt med en återkomst till Finland.

Den 31-årige forwarden är klar för högstaligaklubben TPS.

Det rör sig om ett korttidskontrakt till den 11 november.

Storvuxne Nenonen svarade för tre pinnar på 21 tävlingsmatcher i IKO-tröjan och har spenderat större delen av seniorkarriären i Finlands högstaliga.

Roni Allén anslöt till allsvenska Kalmar inför förra säsongen. Nu är det klart med en flytt tillbaka till Finland.

Det handlar om spel i HPK i högstaligan.

HPK är skadedrabbade och behöver bredda laget.

Kontraktet gäller tills vidare till den 11 oktober.

Den 25-årige backen svarade för 14 poäng på 49 tävlingsmatcher under tiden i KHC.