Överanalys av Luleå hockey

På bilden: Eetu Koivistoinen Foto: Tomi Hanninen

Överanalys av Luleå hockey

Skribent: Johan Barkestam

Nu har ett antal träningsmatcher passerat och det är hög tid för en överanalys av det som hittills uppvisats. Detta sker naturligtvis helt på uppstuds och helt i motsats till allahanda Facebook- och X-experter som med emfas hävdar att man bara får titta på träningsmatcherna, men inte tycka något. Om man trots denna utsago ändå dristar sig till lite skarpa åsikter betraktas man allt som oftast som allmänt hockeyokunnig och i ett desperat behov av en tålamodskurs. Då jag gillar hockey och att även att tycka till väljer jag, trots riskerna, att överanalysera det jag hittills fått bevittna, en del torde bli rätt och en del mindre rätt.

Allard, backen som har lovat att prestera bättre är förra säsongen, kommer göra det lite bättre, men den marginella förändringen kommer inte ändra faktumet att han är mer en belastning än en tillgång för Luleå hockey. Seg skridskoåkning, en hög felprocent och slagskottspassningar i midjehöjd känns relativt lätt att klara sig utan. Visst har han en kyla och ett spelsinne, men det uppvisas för sällan och känslan är att säsongen avslutas på en annan plats än i Luleå. Graz 99ers nästa?

Koivistoinen, andrecentern, är inte riktigt dålig på något, men ganska bra på att åka runt och bara vara. Han kommer inte klara av att driva en andrakedja, han spelar i ett för lågt tempo, har en för svag spelbegåvning och skottet är rätt fjuttigt. Han blir tredjecenter inom kort.

Lassinantti, ser tyvärr svajig ut även detta år. Han hade en, med hans mått mätt, svag säsong ifjol. Hans sjukdomstillstånd, sviter av körtelfeber, förnekades i bästa Bagdad-Bob stil av Luleåledningen under inledningen av säsongen. När säsongen väl var över och Lassinantti otaliga gånger åkt ut i sarghörnet för att hitta sitt zen-mode kröp det till sist fram att han inte känt sig fit for fight, utan snarare var en slagen… knight?! Dessutom ser han ut att ha ont i minst ett knä då hans rörelseschema längs isen på intet sätt liknar det kattliknande rörelsemönster han skämt bort oss luleåsupportrar med under så många år. Lassinantti är en otroligt älskvärd person som tränar hårt, är fin mot allt och alla, men frågan är om han fortfarande är en så bra målvakt som myten om Lassinantti vill göra gällande? Mitt svar är tyvärr nej. Vila tills du är helt frisk är mitt råd till Joel, då kan både du och vi njuta dina gamla goda moves i framtiden. Ward kommer vara bättre än Lassinantti denna säsong, men Lassinantti kommer stå de viktiga matcherna baserat på gamla meriter.

O’Neill och Levchti är klass och spets och kommer, trots Kyrös bristfälliga PP-coachning, att prestera tämligen bra med poäng. O’Neill kommer att landa in på 36 poäng och Levtchi på 34 poäng. En powerplayuppställning med nämnda herrar med Omark, Shinnimin och Sellgren eller Jansson, ska nog kunna fungera. Om Jansson får chansen kan han blomma ut i det offensiva spelet och då kommer han bli riktigt bra i vinter och smälla in sju mål. Får han bristfälligt förtroende och mest spela destruktivt kommer han fortsätta åka runt med dåligt självförtroende, göra misstag och noll mål.

Laaksonen blev tyvärr skadad efter en olycklig krock och väntas åter först efter julfirandet. Han har spelat riktigt bra under försäsongen, men när han kommer tillbaka efter jul kommer han ha betydande problem att hitta rytmen i spelet igen. Mustaschen och frisyren kommer dock att vara sig lika, vilket känns skönt mitt i bedrövelsen.

Sellgren kommer fortsätta vara bra, Hardegård likaså. Gustafsson ser ut att vara topptränad i år. Under några säsonger har det funnits tveksamheter gällande detta, och det syns verkligen på isen. Själin kommer att göra det han ska, men supportrarna kommer vara missnöjda. Han kommer döda tid i boxplay och lägga pucken i vänstra rundeln uppskattningsvis mellan fem till tio gånger per match.

Bromé kommer att finna sig väl tillrätta i Luleå och vara revanschsugen, retsam och produktiv. Shinnimin kommer även denna säsong att vara Luleås genomgående bästa forward med sin intensitet och produktion. Omark kommer förhoppningsvis få spela färre minuter och hänga på klubban mindre. Det kommer att leda till att han kan hitta in med luriga passningar in i slottet där O’Neill står och lurar. Om Omark tillåts vara pigg när han spelar bör han landa på 42 poäng i vinter.

Andreasson och Nurmi kommer att hitta en bra kemi och Andreasson revanscherar sig från den föregående ”skjuta-i-plexi” säsongen. Han är stark i närkampsspelet och Nurmi kommer gruffa in ett antal kassar framför mål. Lundin gör det okey, varken mer eller mindre.

Lilja kommer inte heller i år att få något förtroende utan kommer att spela i Västerås under våren. Hedqvists utveckling stannar av och Granberg tar över hans speltid. Granberg gör det bra och kompletteras av stabile Berglund i fjärdekedjan. Einar fortsätter att kämpa hårdast av alla, men får ut lite av det hårda arbetet. Han kommer ofta till lägen, men fortsätter missa, tyvärr. Ihs-Wozniak kommer få några enstaka matcher högre upp i hierarkin när laget drabbas av skador, men han kommer se lite valpig ut och förpassas längre ner i laget när alla ordinarie är friska igen. Han hinner trots allt visa upp sitt fina skott och lyckas producera fina 3+5 poäng trots att han får för lite speltid.