Skribent: Johan Barkestam
***
Så här kan Timrås offensiv komma att se ut:
Hållander – Kapanen – Dahlén
Wedin – Lander – Johansson
Pääjärvi- Pettersson- Hartmann
Lundmark- Eisenmenger -Walli Walterholm
Boyce
***
Nye tränaren Jokinen ska införa en ny hockeyfilosofi i Timrå, med en hög och intensiv press. Den, under fjolåret, så framgångsrika förstakedjan med Wedin - Lander – Hållander ska splittras och Kapanen ska istället gå som center i den enheten. Den stora risken för Timrå är att Kapanen blir kvar i Montreal efter campen. En annan risk är att Kapanen inte lyckas leverera i SHL då han aldrig varit i ligan tidigare. Ytterligare ett frågetecken gällande prestigevärvningen Kapanen är att han endast producerade 34 poäng i Liiga, vilket är en relativt skral produktion. På samma poäng hittar vi spelare som Patrik Carlsson och mannen med kvalitetsnamnet Jan-Mikael Järvinen. Inga dåliga spelare, men långtifrån ledande på SHL-nivå. På försäsongen har Kapanen visat sig från sin bästa sida, med bra spel i både riktningarna. Jonathan Dahlén hade, med tanke på förväntningarna, en svag fjolårssäsong och förhoppningarna är stora på att han ska kunna prestera bättre i år. Det finns även frågetecken gällande hur han kommer trivas med Jokinens presspel. Dahlén är i grunden en kvalitetsspelare som ser isen bra och har näsa för målet och i den nygamla omgivningen bör han kunna prestera. Hållander hade en fin säsong ifjol och tillhörde en av ligans bästa spelare. Hållander ska med andra ord bara fortsätta på inslagen väg. Hållander har ett bra skott, trivs bra i tung trafik och bör passa väl in i Timrås nya spelsätt.
Wedin överraskade mig och många andra med att se ut som i fornstora dagar. Stark skridskoåkning, tävlingsinstinkt och ett vasst skott visades upp. Lander är lagets store ledare och han står verkligen för kvalitet. Han är grinig, bra på att teka och vinner närkamper på ren tjurighet. Lander är ingen virtuos på skridskorna, men tävlingsinstinkten kompenserar för detta. Johansson är en bra tekniker och snabb på skridskorna, men han har haft svårt att slå sig in på topp 6 i Timrå. Det har i sin tur inneburit att han fick en mellansäsong under fjolåret. Under försäsongen har han hittat målet vid några tillfällen och kanske, kanske kan han fylla en större roll i år.
Pääjärvi är mannen som har haft en av världens märkligaste karriärer. Ung, lovande och slog sig in i världslaget med Malkin och Datsiuk (!) en gång i tiden. Därefter var han under många år en halvhyfsad NHL-spelare, men väl tillbaka i SHL såg han gammal och sopslut i Malmö. Jag trodde elitkarriären var över med tanke på hans skrala prestationer. Sedan flyttade han upp till Timrå, hittade trivseln med kompisen Lander och plötsligt började han till och med att göra mål på mål. Han mattades visserligen mot slutet med det känns som Pääjärvi är på gång igen. Pettersson har mycket spets och blixtrar till, men blixtarna slår alltmer sällan ner. Det gör att Pettersson sjunker i den interna hierarkin, han skulle behöva bli ett ihållande åskväder istället för det halvmulna regnet för att på riktigt kunna anses vara en toppspelare i ligan. Hartmann är rightare och oöm. I sina bästa stunder har han nosat på en landslagsplats, men alltmer frekvent förekommande skador och en dalande poängproduktion utgör varningstecken.
Lundmark kommer från Tingsryd och han har värvats för sina egenskaper. Han är stor och har en bra fysik. Walli Walterholm flög fram under inledningen av fjolårssäsongen, då i MoDo. Tids nog mojnade poängproduktionen betänkligt och denna säsong återfinns han återigen i Medelpad. Gnugg och en del poäng borde han kunna bidra med. Fjärdekedjan kommer att centras av biffen Eisenmenger som fostrats i Djurgården, men som närmast kommer från den tyska ligan. Tanken lär vara att denna kedja ska mangla på motståndarna i offensiv zon och skapa offensiva tekningar.
Boyce - trotjänare som är lojal och lätt att tycka om. Begränsade skills men bra kämpaglöd. Mest anmärkningsvärt av allt, han är bara 31 år gammal, trots att det känns som att han spelat i Timrå sedan Hedenhös.
