Einar har lämnat Delfinen. Det faktumet har skapat ett hålrum i bröstet hos mig och hos många andra luleåfans.
Einar är för stunden utlånad till Lugano och han fått chansen i lagets förstakedja och gjorde han mål (!) direkt i debutmatchen. Det faktumet skapar både glädje och frågor. Glädje eftersom det inte finns någon mer älskvärd hockeyspelare än just Einar. En mängd luleåsupportrar följde spänt Einars debut i Lugano och jublade i högan sky när Einar fick göra mål i debuten i sin nya klubb. Debuten väcker även frågor eftersom det känns märkligt att en spelare som bänkats i Luleå kan få chansen i förstakedjan i Lugano. Kanske kan förklaringen vara att tränaren i Lugano är Thomas Mitell, den ende SHL-tränare som fått se Einar göra mål under de senaste åren? Einar har, märkligt nog, mer än en gång varit ”Färjestadsdödaren” med vassa skott i nättaket. Just färjestadarna är tyvärr de enda som numera fruktar Einars offensiv i SHL.
Einar Emanuelsson har en skridskoåkning och en fysik som håller högsta SHL-klass. Addera träningsvilja, ödmjukhet och ett vasst skott. Han är älskad av fansen i Luleå och sportcheferna erbjöd honom ett femårskontrakt med bra lön. Problemet måste sitta mentalt, allt det andra finns.
När han var ung var han verkligen en stjärna och dominerade matcherna i ungdomsåren. Under några år hade han en bra kemi med Brännström (Isac, numera i HV71) och producerade en del framåt. Jag minns än idag glädjen när han förlängningsavgjorde en match mot Djurgården på Hovet 6 oktober 2018. Luleås seger grundlades av att Dick Axelsson snackat till sig en onödig utvisning och att djurgårdarna genomfört ett dåligt byte i förlängningen. Där och då skapades en vacker rättvisa när den godaste av de goda fick avgöra.
Bulan har testat att bänka Einar för att försöka få till en effekt. Bulan har gett Einar chansen med Omark. Resultatet har inte blivit det önskvärda. Bänkningen gjorde bara Einar modfälld och trots att Omark hjälpte honom att spräcka Einars förtretliga målnolla under 2022-säsongen, fortsatte trubbigheten i evigheten.
Einar är en av få spelare som alla i SHL vet vem det är om man bara nämner förnamnet. Luleåfans har en härlig ramsa som kort och gott går i stil med: "dudududu Einar!" Den ramsan skanderades ifjol när guldet var säkrat och Einar förläget stod där bland lagkompisarna, lite lätt ölfryntlig med sneda guldglasögon och en guldhjälm som täckte den lockiga kalufsen. Ramsan ljöd även i Delfinen under hemmamatchen mot Leksand (27/11), trots att huvudpersonen själv, Einar, redan var försvunnen till Schweiz.
Under de senaste åren har Einar trampat runt, runt i anfallszon och sedan konsekvent skjutit mitt i kombinatet på målvakten. Det har gått så långt att man inte ens blivit uppjagad när Einar kommit fri eller fått ett bra läge längre. Man visste på förhand att han skulle missa.
Hoppas för allas skull att Schweiz-äventyret kan lösa den gordiska knuten med Einars målskytte. Då kan han förhoppningsvis komma tillbaka och vara sig själv för en stund. Han är trots allt bara 28 år gammal och efter årets utlåning har han två år kvar på kontraktet med Luleå. I ett önskescenario kommer pusselbiten Einar åter och stänger hålrummet i bröstet på oss som håller på Luleå.
