Halva säsongen av Allsvenskan är färdigspelad och Mjällby är alltjämt ligaetta och visst hördes jublet över tre poäng från Småland och Värnamo över hela landet. I Göteborg spelades dessutom en av årets bästa matcher med många mål, bra tempo och dramatik.

Följ gärna allt vi gör om Allsvenskan!

Vi kan börja i mötet Gais-Hammarby där Gais återigen uppvisade en fin fotboll som bygger på ett starkt presspel och bra tempo. Laget uppvisar ett stort mod när man tar sig framåt i planen och det går att se att många spelare är i bra form. Hammarby kom till spel utan Pinas vilket kanske framtvingade en formationsändring från Kim Hellberg där han skickade ut tre mittbackar och spelade Nahir Besara i en slags falsk nia position.

Utfallet blev dock fiaskoartat, man hamnade för lågt och bjöd in till Gais press och tvingades att slå halvdana längre passningar mot Besara som inte har sin styrka i snabbheten direkt. Yttrarna Tounekti och Boudah hamnade även för långt ifrån varandra och det blev uppenbart att den taktiska förändringen bidrog till att Gais dominerade den första halvleken. Trots detta hängde Hammarby i matchen hela vägen och kvitterade, men tappade igen även om det blev aningen spännande mot slutet.

Jag tror att Hammarby gör bättre i att hålla sig till sin vanliga taktiska plan och inte krångla till det för mycket som blev fallet den här gången.

Ett lag som däremot nog skulle kunna vinna på att skruva om lite skulle kunna vara IFK Värnamo som till slut bröt den segerlösa sviten på 14 (!) matcher när man avgjorde sent mot Djurgården och vilt jubel utbröt. Kanske var det en Antonsson-effekt vi fick se då han spelade fram Alsalkhadi som var kall och spelade in bollen i ena hörnet. En annan matchhjälte var målvakten Hugo Keto som gjorde en otrolig dubbelräddning i matchen och gjorde att laget fick en chans att ta hem de tre poängen denna gång. Det är fortsatt tufft schema för Värnamo men nu kanske möjligheten finns att drömma lite om att komma i kapp, allt beror på de själva och deras konkurrenter runt strecket.

Djurgården är dock svårt att bli klok på, nu hade man chansen att för första gången i år ta två raka segrar men det blir ett steg fram och två steg bak igen. Elaka tungor hävdar att risken finns att det blir bottenstrid men det har jag svårt att se när man har värvat in bra spelare och är svåra att möta på hemmaplan, dock behöver spelet blir mer balanserat och offensiven behöver spetas en aning.

Degerfors fick ingen Goitom-effekt och där bör man däremot vara mer orolig för att åka ur eftersom det har varit riktigt svaga prestationer de senaste matcherna. Då är det inte läge att som målvakt spela lite "skön" och börja dribbla i eget straffområde. Det utnyttjade AIK: s cypriotiske anfallare Kakoullis som passade på att göra ett till mål och ge svar på tal till de som har varit kritiska till honom.

Sirius-Mjällby avslutade omgången och i första halvleken visade Mjällby varför man leder serien med ett aggressivt och rakt spel men lite mer oförklarligt vad som skedde i halvtid då Sirius kom ut och var det bättre laget, och med lite bättre skärpa i inläggsspelet hade man nog kunnat få med sig poäng här. En väldigt viktig match mot IFK Göteborg väntar i nästa omgång.

Till nästa omgång är det lätt att blicka mot Mjällby mot AIK, ska AIK ha en chans på guldet bör man inte förlora här. Även IFK-mötet Norrköping mot Värnamo är av intresse, om Värnamo på något vis skulle vinna den här matchen, vrids temperaturen upp rejält kring den Allsvenska bottenstriden.

ERIK ÖHRNER

Wikström var väldigt farlig på fasta situationer och gjorde två nickmål som blev avgörande för Elfsborg. Dessutom duktig på att blocka skott.

Allsvenskan nya dribblingskung var på spelhumör och var ett ständigt hot. Hammarbys ytterback Hampus Skoglund hade nog mardrömmar om den situation där Boudri tog ned bollen på huvudet, sedan på låret och ned på backen för att senare dribbla sig förbi. Dessutom målskytt.

Starkt mentalt av Kakoullis att trots lite speltid, inte gnälla och köra på. Belöningen blev två mål i segermatchen mot Degerfors.

Ja, han var het den här matchen Boudri och 3-1 målet var en läckerhet där han håller i bollen och dribblar sig framåt och i precis rätt läge skjuter han in bollen i ena hörnet, snyggt. Se målet här!

I Kanada och USA är en vanligt förekommande diskussion på sociala medier vilka fyra spelare som ligger närmst hjärtat. Den yttersta hedersbetygelsen som en president i USA kan få är att bli ihågkommen för evig tid är att få sitt ansikte förevigat på Mount Rushmore. Därifrån är parallellen relativt enkel till att fantisera om vilka fyra spelare man själv skulle välja att placera i ett fiktivt hockey-Mount Rushmore för en evig beundran.

Mount Rushmore är berget där de fyra presidenterna George Washington, Thomas Jefferson, Theodore Roosevelt och Abraham Lincoln finns ingraverade i för all framtid. Varje ansikte är ca. 18 meter stort och skulpturen är idag en populär besöksplats för turister och ska påminna det amerikanska folket om demokratins förkämpar och hjältar. Ingraveringarna gömmer även en mörk historia där urinvånarna Lakotafolket på 1800-talet lovades äganderätt till berget, vilket var heligt deras kultur och kallades för Black Hills. Precis som många andra löften bröts dessa av de vita kolonisatörerna och resten är som sagt historia.

Personligen skulle jag välja att rista in följande fyra svenska spelare placeras sig där: Sundin, Lidström, Renberg och Omark. Om jag hade haft en femte plats hade Niklas Olausson också fått plats, men om inte ens han ryms vet man att konkurrensen är knivskarp.

Mats Sundin är den enda egentliga idol jag haft. Hans ledaregenskaper, förmåga att alltid vara bra i Tre Kronor och karaktäristiska åkstil ackompanjerat av ett kvalitativt backhandskott gjorde att jag tog honom till mitt hjärta. Dessutom hade han ett vasst slagskott och en ödmjukhet som jag verkligen uppskattar. Hans makalösa, ursinniga målfirande när Pebben lyckades tråckla in vinstpucken mot Finland 2003, målet mellan benen på sovjetiska målvakten Trefilov 1991 och samarbetet med Foppa som lade grunden för Lidströms avgörande mål i Turin OS 2006.

Niklas Lidström är av många ansedd som världens bästa back genom tiderna. Trots att han troligen är den största svenska stjärnan som Sverige fått fram har hans kändisskap inte varit i närheten av många andra mer profilerade spelare. Han utsågs till världens bäste back sju gånger och har vunnit det mesta som går att vinna både individuellt och kollektivt. Ödmjuk och pålitlig. Skicklig på att försvara utan att för den skull vara särskilt fysisk, utan snarare smart, imponerar.

Mikael Renberg slog på allvar igenom i Luleå och har flera imponerande NHL-säsonger bakom sig. Hans återkomst till Luleå och SHL var i mångt och mycket avgörande för att jag blev ett inbitet Luleåfan. I den första matchen på hemmaplan säsongen 2000-2001 såg den store Renberg sliten och nervös ut. Efter varje byte lutade han sin stora kropp över klubban som vilade mot benskydden. Inget fungerade. Men därefter var han otroligt vass. Diagonalpassar genom slottet i PP, elaka slashings och en beslutsamhet vid inbrytningar in framför mål har etsat sig fast på näthinnan. Att han dessutom under en period bildade kedja med Sundin gör inte saken sämre. Smolken i bägaren är självklart att han blev svartlistad i luleåkretsar efter en infekterad konflikt gällande pensionspengar, vilket kulminerade i hans övergång till Skellefteå. Trots det bittra slutet överväger de positiva minnena för min del och han får ristas in i berget.

Linus Omark som fick det perfekta slutet med Luleå Hockey. Jag minns när Omark slog igenom tillsammans med radarpartners Harju och murbräckan Lavander. Omark skiljer ut sig från de övriga då han ofta har haft en mer kaxig framtoning, oftast med glimten i ögat ska sägas. Kanske var det en delförklaring till att hans NHL-karriär blev kortare än den borde? Några tydliga minnesbilder från Omark är givetvis de två avgörande målen mot Frölunda i semifinalen under årets slutspel, guldfirandet, hans lobbstraff i en landskamp mot Schweiz och hans snurrfint i NHL-debuten. Otaliga gånger har han vandrat runt offensiv målbur och släppt tillbaka pucken på första stolpen. Otaliga gånger har man hoppats att han skulle komma hem till Luleå igen och just misslyckandet mot Färjestad 2022 och revanschen 2025 skriver in honom i min historiebok som en av de största.

Vilka fyra svenska spelare skulle få plats på ditt Mount Rushmore?

Det blev två säsonger i Västerås IK för Eric Engstrand. Nu är 25-årige forwarden klar för spel i Danmark med Aalborg.

27 poäng på 98 matcher i HockeyAllsvenskan med Västerås IK. Men en fortsättning i klubben för Eric Engstrand blev det inte.

Nu står det klart att han skrivit på ett kontrakt med Aalborg i Danmark som gäller över den kommande säsongen.

Elfsborg meddelar på sin hemsida att danske anfallaren Frederik Ihler, 22 stannar i Elfsborg permanent efter att ha varit på lån ifrån Molde.

I låneavtalet fanns just en option om att köpa loss spelaren vilket nu alltså har skett. Ihler har visat fina siffror under sin tid i klubben med sju mål och en assist på 14 matcher.

AIK fortsätter att skriva A-kontrakt med sina egna talanger, nu har även Linus Järeteg, 18 skrivet på ett avtal över säsongen 2029.

Järeteg som nyligen gjorde Allsvensk debut i bortamatchen mot Halmstad BK kom till AIK vid 14 års ålder ifrån Bollstanäs SK. Spelaren är upprymd över att ha skrivit på sitt första professionella kontrakt med AIK:

– Jag är otroligt glad över att så skriva på mitt första kontrakt med
AIK. Jag har varit i klubben sedan jag var 14 år gammal och målet har
alltid varit att kriga mig fram till att få spela på Nationalarenan i
den svartgula tröjan. Nu ska jag fortsätta att jobba hårt och ge allt
varje gång jag får chansen.

Fredrik Wisur Hansen Head of scouting and recruitment:

– Det är med stolthet som vi kan konstatera att ytterligare en spelare
tar klivet från våra ungdomsled upp till herrlaget. Linus är en fysisk
spelare som är enormt skicklig på att driva boll i en hög hastighet,
lägg även till att han är en spelare som har näsa för att ta sig in i
målfarliga ytor. Det ska bli väldigt intressant att få se han fortsätta
utveckling i AIK.

ERIK ÖHRNER

Brommapojkarna meddelar att sydafrikanen Liam Jordan, 26 lämnar klubben där man bryter avtalet. Samtidigt meddelar man även att anfallaren Alexander Johansson som har varit utlånad till Utsikten lämnar permanent för Helsingborg.

Jordan som haft stora skadeproblem har knappt spelat matcher för de rödsvarta och sportchefen Philip Berglund motiverar beslutet med just detta och att spelaren är i behov av speltid på annat håll.

Gällande Johansson säger sportchefen följande till hemsidan:

– Alexander har haft en lyckad tid i Utsikten, där han fått mycket
speltid och tagit kliv i sin utveckling. När möjligheten med
Helsingborgs IF dök upp var det ett steg som passade alla parter.

ERIK ÖHRNER