Det här slutspelet går till historien av flera anledningar. Bra anledningar som Frölundas skickliga ungdomar, Färjestads underprestation, Robert Roséns sista ryck, Tyler Vesels uppoffrande spel och Allards remarkabla förvandling.
Det sämsta med det här slutspelet har utan tvekan varit mängden domargnäll. Domargnäll i stridens hetta måste för all del få förekomma, men när fokus mer hamnar på domarna än lagens prestation på isen blir det otroligt tröttsamt. När domargnället till och med blivit en uttalad strategi som tränare använder för att sätta press på domarna inför nästa match blir problematiken än mer tydlig.
Jag brukar inte gnälla på att tränarna som gnäller på domarna, jag har inte gjort det på hela säsongen. Men när tränare som säger sig inte gnälla på domarna, gnäller på domarna blir jag frustrerad. Vi kan inte hamna i den här situationen! Att jag som aldrig gnäller på tränarna som gnäller på domarna, nu gnäller på tränarna som gnäller på domarna. Folk får tycka vad dom vill men det är min uppfattning. Jag kommer inte lägga mer fokus på tränarna som gnäller på domarna efter det här. Nu har jag gnällt på tränarna som gnäller på domarna för den här säsongen. Nu är jag färdig! Mic drop.
Något som däremot är helt tydligt är att bedömningsnivån från domarnas sida helt klart höjts. Det krävs en hel del för att en utvisning ska utdömas i SM-finalen. Domarna friar hellre än fäller och det är roligt så länge inte stjärnorna i respektive lag blir skadade. Det är en skör balans mellan åsikten ”blås inte sönder matchen, låt spelarna göra upp om segern på isen” och ”värna de skickliga spelarnas möjlighet att skina”.
PSG eller Player Safety Group som ska granska situationer för att värna spelarnas säkerhet verkar ha tagit en tidig semester. Inga spelare längre stängs längre av för de förseelser som automatiskt renderade i några matchers avstängningar under grundserien. O’Neills yxhugg på Rödin och Söderströms slew-foot på just nämnde O’Neill är två tydliga exempel från finalserien. Som väl var skadades ingen av spelarna, vilken egentligen är mer tur än skicklighet från ligans sida. En final utan de bästa på isen blir inte rättvis och det blir inte heller så intressant som en final ska vara. Sådana fula tilltag bör rimligtvis bli utvisningar under match och om de missas av domarna bör avstängningar i minst en match följa, efter granskning av PSG. Den uppenbara risken är annars att det lag som ligger under med ett antal mål helt enkelt går in för att skada stjärnspelarna i det andra laget i matchens slutskede, en otroligt onödig risk att ta som liga.
Kanske firar PSG sin semester på samma ställe som Luleå kommun? Luleå kommun verkar nämligen helt tagna på sängen över det faktum att Luleå är i final och kan därför inte ordna med vare sig storbildskärmar eller öltillstånd för de tusentals supportrar som inte ryms i Delfinen. Det skylls på röda dagar, tillståndsprövning, pollen och nageltrång. Maken till saktfärdighet har man sällan skådat. ”Tänk inte, gör det bara” kanske kan vara en idé till ny slogan för både PSG och Luleå kommun?
Redan nämnde O’Neill är en riktig hedersknyffel. Han personifierar verkligen uttrycket ”liten men tuff”. Trots sin fjuttighet delar han ut proppar till höger och vänster. När han själv åkte på en rejäl smäll från Söderström kom inget gnäll. I stället valde han att lyfta fram domarna som skickliga yrkesmän och belyste att både han och domarna gör misstag. O’Neill menade att om man som spelare visar domarna respekt kommer man med all säkerhet få respekt tillbaka. Äntligen en sund röst i domardebatten.
