I Kanada och USA är en vanligt förekommande diskussion på sociala medier vilka fyra spelare som ligger närmst hjärtat. Den yttersta hedersbetygelsen som en president i USA kan få är att bli ihågkommen för evig tid är att få sitt ansikte förevigat på Mount Rushmore. Därifrån är parallellen relativt enkel till att fantisera om vilka fyra spelare man själv skulle välja att placera i ett fiktivt hockey-Mount Rushmore för en evig beundran.
Mount Rushmore är berget där de fyra presidenterna George Washington, Thomas Jefferson, Theodore Roosevelt och Abraham Lincoln finns ingraverade i för all framtid. Varje ansikte är ca. 18 meter stort och skulpturen är idag en populär besöksplats för turister och ska påminna det amerikanska folket om demokratins förkämpar och hjältar. Ingraveringarna gömmer även en mörk historia där urinvånarna Lakotafolket på 1800-talet lovades äganderätt till berget, vilket var heligt deras kultur och kallades för Black Hills. Precis som många andra löften bröts dessa av de vita kolonisatörerna och resten är som sagt historia.
Personligen skulle jag välja att rista in följande fyra svenska spelare placeras sig där: Sundin, Lidström, Renberg och Omark. Om jag hade haft en femte plats hade Niklas Olausson också fått plats, men om inte ens han ryms vet man att konkurrensen är knivskarp.
Mats Sundin är den enda egentliga idol jag haft. Hans ledaregenskaper, förmåga att alltid vara bra i Tre Kronor och karaktäristiska åkstil ackompanjerat av ett kvalitativt backhandskott gjorde att jag tog honom till mitt hjärta. Dessutom hade han ett vasst slagskott och en ödmjukhet som jag verkligen uppskattar. Hans makalösa, ursinniga målfirande när Pebben lyckades tråckla in vinstpucken mot Finland 2003, målet mellan benen på sovjetiska målvakten Trefilov 1991 och samarbetet med Foppa som lade grunden för Lidströms avgörande mål i Turin OS 2006.
Niklas Lidström är av många ansedd som världens bästa back genom tiderna. Trots att han troligen är den största svenska stjärnan som Sverige fått fram har hans kändisskap inte varit i närheten av många andra mer profilerade spelare. Han utsågs till världens bäste back sju gånger och har vunnit det mesta som går att vinna både individuellt och kollektivt. Ödmjuk och pålitlig. Skicklig på att försvara utan att för den skull vara särskilt fysisk, utan snarare smart, imponerar.
Mikael Renberg slog på allvar igenom i Luleå och har flera imponerande NHL-säsonger bakom sig. Hans återkomst till Luleå och SHL var i mångt och mycket avgörande för att jag blev ett inbitet Luleåfan. I den första matchen på hemmaplan säsongen 2000-2001 såg den store Renberg sliten och nervös ut. Efter varje byte lutade han sin stora kropp över klubban som vilade mot benskydden. Inget fungerade. Men därefter var han otroligt vass. Diagonalpassar genom slottet i PP, elaka slashings och en beslutsamhet vid inbrytningar in framför mål har etsat sig fast på näthinnan. Att han dessutom under en period bildade kedja med Sundin gör inte saken sämre. Smolken i bägaren är självklart att han blev svartlistad i luleåkretsar efter en infekterad konflikt gällande pensionspengar, vilket kulminerade i hans övergång till Skellefteå. Trots det bittra slutet överväger de positiva minnena för min del och han får ristas in i berget.
Linus Omark som fick det perfekta slutet med Luleå Hockey. Jag minns när Omark slog igenom tillsammans med radarpartners Harju och murbräckan Lavander. Omark skiljer ut sig från de övriga då han ofta har haft en mer kaxig framtoning, oftast med glimten i ögat ska sägas. Kanske var det en delförklaring till att hans NHL-karriär blev kortare än den borde? Några tydliga minnesbilder från Omark är givetvis de två avgörande målen mot Frölunda i semifinalen under årets slutspel, guldfirandet, hans lobbstraff i en landskamp mot Schweiz och hans snurrfint i NHL-debuten. Otaliga gånger har han vandrat runt offensiv målbur och släppt tillbaka pucken på första stolpen. Otaliga gånger har man hoppats att han skulle komma hem till Luleå igen och just misslyckandet mot Färjestad 2022 och revanschen 2025 skriver in honom i min historiebok som en av de största.
Vilka fyra svenska spelare skulle få plats på ditt Mount Rushmore?
