Frölunda tar guldet i år. Visst, laget är inte favoriter och du får hela 10 gånger pengarna på Svenska Spels sajt, om du spelar på Frölunda som vinnare. Färjestad, Brynäs och Luleå är alla i nämnd ordning större favoriter till Le Mat.
MEN Frölunda har den bästa målvakten i form av Lasse Johansson. Han är rutinerad, vet hur man vinner och han kommer att komma mer utvilad än tidigare in i årets slutspel. I år finns nämligen en bra andramålvakt i föreningen i form av Normann. Roger Rönnberg gör sin sista säsong i föreningen och vill med all säkerhet kräma ut det sista ur laget innan han lämnar. Backsidan anser jag vara SHL:s främsta med kreativa Egli och Tömmernäs, robusta slutspelsrävar som Tom Nilsson och Christan Folin samt funktionella tvåvägsbackar som Högberg och Heens.
Defensiven sägs ofta vinna mästerskap och Frölunda är det laget som jag upplever bäst organiserat defensivt. Svagheterna i laget ligger i offensiven och där blir nyckeln självklart att Friberg fortsätter vara Friberg. Dessutom krävs det att gubbarna i lådan, Weissbach och Thorell, vaknar på rätt sida mer frekvent än på fel sida. Under-säsongen-värvningen som gör succé kan också komma att bli en ikryssad kolumn innan våren är här. Jacob Peterson ser redan nu ut att trivas bra och kommer att bidra till en segerparad längs Avenyn till våren.
Örebro har lyckats stöka till det mesta på senare tid och den inledande raketstarten på säsongen skapar numera en stor fallhöjd. Bufferten med poäng, som för bara några omgångar sedan såg betryggande, ut käkas nu upp av bottengängen i samma takt som Pacman slukar syrsor, daggmaskar och kackerlackor. Niklas Eriksson har i sann rensaranda rensat ut det ena störande elementet efter det andra ur föreningen: Hedberg, Holm, Bromé och ny senast Stefan Nyman. Allt stök och det ensidiga beroendet av en kedja som producerar framåt kommer bli lagets fall.
HV71 har seriens svagaste tränare gällande att skapa ett stabilt grundspel i fem mot fem. Anton Blomqvist har skjutit ut varenda raket han hittat för att utstråla handlingskraft och pondus. Engsund och Peterson skulle träna grundläggande skridskoåkning istället för att spela matcher under inledningen av säsongen. Blomqvist stämde i bäcken och kanske var det korrekt ur ett kravställarperspektiv men ur ett spelarpsykologiskt perspektiv har utfallet blivit negativt. Engsund har gått från landslagsback till ett problem, medan Peterson fortfarande klarar av att blixtra till när han väl är skadefri. Vidare har Blomqvist tagit på sig allt ansvar för lagets haverier, uttryckt sin besvikelse över laget, förlängt sitt kontrakt, tagit sena timeouter och tidiga timeouter. Spelat juniorer, gamla, skickat andretränare på presskonferenser efter vinster för att verka stor. Hyllat motståndarcoacher och gjort sitt allra främsta för att vara förnumstig och duktig. Blomqvist har med klass kritiserat domare och varit nyanserad. Allt Blomqvist företar sig älskas verkligen av media i allmänhet och experten Sanny Lindström i synnerhet. Problemet är bara att all förnumstighet och mediacharmighet inte avspeglas i prestationerna på isen. Är inte hela upplägget obehagligt likt Joakim Fagervalls resa?
Rejäl--Klok--Ansvarstagande---Ingen leverans på isen----Hyllas av Sanny
--- Sparken---Nytt jobb---Sparken---Irrelevant
Lugnet och defensiven i Frölunda leder till guld, medan stökandet i Örebro och HV71 leder till kvalet.
