Polen
Kazakstan
Frankrike
Slovenien
Storbritannien
Namnen på länderna ovan får tankarna att osökt vandra vidare till mycket, men hockey är inte ett av dessa ställen.
Polen får mig personligen att tänka på svartvita ångestbilder från svältkatastrofer och bolmande skorstenar. Spelarna har efternamn som närmast kan liknas vid obskyra Wi-Fi lösenord. Sedan är det naturligtvis så att det moderna Polen innehåller vackra platser såsom den vackra staden Krakow, som jag haft nöjet att besöka, och den uppskattade badstaden Sopot. Hockeymässigt tänker jag främst på Mariusz Czerkawski och att det polska landslaget fanns med i min klistermärkesbok från VM89 i Globen.
Kazakstan är okänt för de flesta. Den legendariske skidåkaren Smirnoff härstammade därifrån och landet är lika stort som okänt för den breda massan. Den svenske ishockeyspelaren Viktor Svedberg har spelat för landslaget i Kazakstan då han tycks ha funnit sig väl tillrätta i KHL och landet i övrigt. Svedberg angav nyligen att han spelade ut sitt kontrakt i KHL då han inte ville förlora alla de pengar som återstod på kontraktet, ett moraliskt tveksamt beslut. Nikolai Antropov är en känd profil från landet som bland annat spelat i Toronto och numera återfinns i KHL-laget Barys Astana. En snabb bildgoogling visar pampiga betongbyggnader, skidbackar, öken och azurfärgade sjöar. Ett till synes fascinerande land som upplevs som svårt och olustigt att besöka.
Frankrike för tankarna till långa frallor och baskrar. Hockeymässigt tänker jag på Damien Fleury som gästade Västerås och Luleå under några säsonger och Pierre-Eduard Bellemere som förgyllt såväl SHL som NHL. Bellemere ingår för övrigt i Frankrikes nuvarande VM-trupp.
Slovenien är Italiens prisvärda granne och Anze Kopitar är en erkänt skicklig hockeyspelare från det landet. Kopitar härstammar från det pluttiga landet som har en flagga som merparten av jordens befolkning med stor sannolikhet blandar ihop med Serbien, Slovakien och Ryssland.
Storbritannien ska enligt vissa historieskrivare vara hockeyns hemland, även om Kanada och Nederländerna (!?) också aspirerar på den benämningen. Därefter har det varit svårt för ishockeyn att få fäste i ett land som älskar fotboll och ruffiga hotell. Storbritannien tycks på ett internationellt plan sakta men säkert gå från att vara världens ledande nation från slutet av 1700-talet till en alltmer perifer tillvaro ute på sin ö. De flesta kolonierna är ett minne blott, Brexit är genomfört och nu återstår bara splittringen av huvudön där Skottland nog kommer bryta sig loss i sinom tid. Hockeymässigt har Belfast Giants startats på Nordirland som ett försök att få nordirländare att lämna mördande konflikter och istället njuta den betydligt mer politiskt neutrala ishockeyn. Ben Lake, Sean Norris och Jackson Whistle återfinns alla i Storbritanniens VM-trupp och den gångna säsongen spelade även svensken Henrik Eriksson, med förflutet Mora och Östersund i den poppiga klubben på Nordirland.
Vad ska då dessa, i hockeysammanhang, obskyra nationer in i VM att göra?
Jag tycker att de fyller sin funktion, hockeyn breddas till fler nationer och hockeyn kan då förhoppningsvis, på sikt, slippa bli som skidåkningen, innebandyn och bandyn där spänningen består av vilket av två länder som vinner år efter år, efter år.
Visst, man måste vara en hockeynörd för att orka kika på matcher som Tre Kronor mot Kazakstan, särskilt då de svenska spelarna mentalt var mer på golfbanan än i ishallen. Samtidigt finns det en charm med att få se skickliga spelare spela ut när inte varje sekund av spelet handlar om att vinna eller försvinna.
Frågan är komplex, men för min del får VM bestå av fler lag än vad som för stunden känns hälsosamt, för att på sikt skapa förutsättningar för en större och mer mångfacetterad sport.
Skillnaderna mellan blåbärsnationerna och de etablerade lagen upplever jag har minskat över åren. När Polen var med i VM -89 under min barndom var laget en tydlig slagpåse. Då hade blåbären oftast ingen chans alls mot de etablerade nationerna, men nu kan Polen streta emot hjälpligt mot ett stjärntätt Tre Kronor och Österrike kan vända ett 1-6 underläge mot Kanada.
Låt VM få bredda sporten och låt obskyra länder vara med. Risken är annars att ishockeyn blir en angelägenhet för Sverige, Finland och Kanada och det blir för enahanda för min smak. I nutid har länder som Schweiz och Tyskland varit i final och det är för mig ett bevis på att bredden, trots allt, har breddats.
