LISTA: Sportbloggare rankar Allsvenskans 30 bästa spelare

Den allsvenska hösten står inför dörren och därmed tar vi på Sportbloggare temperaturen på de allsvenska stjärnorna och listar de 30 bästa spelarna. 

Artikelserien kommer i tre delar och i del ett går vi igenom plats 30-21. De enda kriterierna som finns är att spelaren för närvarande representerar ett allsvenskt lag. 

ERIK ÖHRNER

Plats 30: Otto Rosengren

Malmö FF:s mittfält har de senaste säsongerna varit fyllt med etablerade stjärnor med stor erfarenhet men den som har stuckit ut mest är faktiskt unge Otto Rosengren. Den ivrige mittfältaren tar även hand om fasta situationer och lägger sällan fingrarna emellan. 

Sedan flytten från Mjällby 2023 har mittfältaren varit ett konstant inslag på mittfältet. Det man möjligen kan önska mer av Rosengren är att han blir än mer dominant i spelet och att han märks på ett annat sätt. 

Plats 29: Gustav Lindgren

"Jag ska vinna skytteligan" ja, så sade Lindgren i vintras när han blev klar för BK Häcken, och visst att det var ett kaxigt uttalande från en spelare som där och då hade gjort endast tre mål för Degerfors säsongen 2023 i Allsvenskan. Men såhär några månader senare finns faktiskt chansen för Lindgren att vinna skytteligan. 

I detta nu ligger han femma endast tre mål bakom Kristian Lien. Det kanske förvånar en del eftersom Lindgren inte har varit ett omtalat namn under säsongen, han har också haft en märklig förmåga att göra mål i stim eller enstaka matcher för att sedan ha längre perioder av inga mål alls. 

Kan anfallaren få ordning på det och vara mer konsekvent i sitt målskytte, ja då kan han inte bara utmana om skytteligan utan även göra anspråk på att gå utomlands igen. 

Plats 28: Sead Haksabanovic

Det tog ett tag för den montenegrinske landslagsmannen att börja leverera igen, men den här säsongen har han tvingats att steppa upp när många andra i MFF har fallit ifrån på grund av skador och annat. Än så länge har det blivit fyra mål och sex assist, och även om han inte är i samma form som han var i IFK Norrköping har vi fått se glimtar av den gamle "Haksa" under året. 

Ska mittfältaren hamna högre upp på en lista likt denna behöver han dock vara mer aktiv i matcherna och kunna uppvisa den höga nivå han besitter i nyckelmatcher. 

Plats 27: Charlie Rosenqvist

Inför säsongen var det nog få som visste eller kände till namnet Charlie Rosenqvist, talangen deltog endast i fem matcher i Superettan för Kalmar FF och det var ingen spelare som det talades om särskilt mycket. Däremot fick talangen mycket speltid av Toni Koskela, tränare i Kalmar FF, under försäsongen och det ändrades inte när serien startade.

Tidigt uppvisade Rosenqvist en aggressiv spelstil byggt på fart och finess och i ett lag med viss brist på offensiv kraft växte Rosenqvist ut till en nyckelspelare för laget. 

Under sommaren började det även ryktas kring talangen, där italienska Atalanta nämndes som ett alternativ men så även Djurgården som identifierade Rosenqvist som ett hett alternativ. Få kanske trodde att en talang från Kalmar FF skulle bli Allsvenskans dyraste värvning men så blev det då Djurgården lyckades säkra upp honom till slut. 

Frågan är om han klarar av att ta steget från ett mindre lag till ett storlag som Djurgården, det blir intressant att följa framöver. 

Plats 26: Oscar Krusnell

Lite från ingenstans kom Krusnell till IK Sirius under sommaren förra året, och redan från start imponerade ytterbacken, bland annat med ett fint solomål mot Brommapojkarna. 

Den här säsongen har han fortsatt varit involverad och aktiv för Sirius längs vänsterkanten, där han har bildat en farlig duo tillsammans med Isak Bjerkebo. 

Han är ofta tillgänglig för spel och bidrar med fart och teknik, det som kanske saknas är att få ut lite mer ur poängproduktionen där det än så länge inte blivit något mål, dock tre assist. 

Plats 25: Axel Taonsa

Det är väldigt skickligt identifierat av Västerås SK att hitta en Axel Taonsa i det bulgariska laget Belasistsa, ett lag som få har hört talas om och så var det givetvis om Taonsa innan burkiniern anslöt till grönvitt. 

Redan i Superettan utmärkte sig mittfältaren genom att göra nio mål och sju assist när han var med och tog upp laget i Allsvenskan igen. Väl i Allsvenskan har han fortsatt att leverera, även om han har det lite svårt att hitta en jämn nivå. 

Lustigt nog är det så att när Taonsa gör ett mål - ja då väntar minst ett till. Faktum är att han gärna gör minst två mål de gånger han hittar nätet, en inte helt dum förmåga. 

Jag tror även att det finns mer att hämta ur den här spelaren om han får spela ännu mer och bygga på sig mer erfarenhet. 

Plats 24: Johan Hove

Under fjolåret benämndes Hove som en gubben i lådan spelare som var osynlig i själva spelet men befann sig på rätt plats i straffområdet när bollen skulle in i mål. Den bilden stämmer inte längre, dels har mittfältaren en annan roll i laget men Hove har även steppat upp vad det gäller involveringen i spelet. 

De som har följt AIK:s matcher under året har nog noterat att han driver på lagkamrater och rör sig på ett smart sätt. Han har fortfarande förmågan att dyka upp på rätt ställe i straffområdet men har adderat det med att röra sig över stora ytor på mittfältet. 

Plats 23: Linus Carlstrand

Ja, detta är såklart baserat på ett mindre omfång av matcher än vad vissa andra har spelat. Men den självklarheten som Carlstrand har uppvisat saknar nästan motstycke för en anfallare som byter Superettan mot Allsvenskan. 

Carlstrand kom tillbaka till Allsvenskan lite som en ny spelare, väldigt stark och kraftfull i det felvända spelet och med en snabbhet och smartness när det kommer till både avslut och löpningar. 

När anfallaren var i IFK Göteborg var det en ganska späd kille som skulle ta sig in snabbt i straffområdet men nu har Carlstrand växt till sig och ser ut som en helt annan spelare än då. 

Det återstår att se om han kan fortsätta att leverera, för det är tufft att göra just det i AIK emellanåt, i så fall kommer han att vara betydligt högre upp på nästa års lista. 

Plats 22: Montader Madjed

Allsvenskans dribblingskung efter att Taha Ali flyttade vidare till PAOK i Grekland, ja det får vi nog utnämna Hammarbys högerytter till. 

Det är nog inte alltför kul att ställas en-mot-en med Madjed, även om du ofta vet vad han kommer att göra. Nämligen vika in från högersidan och dra till med vänsterfoten. 

Möjligen är det just det som Madjed behöver att arbeta på, bli lite mer varierad och därmed kanske öka poängproduktionen en aning. 

Plats 21: Jacob Rinne

Det var en tuff återkomst till svensk fotboll förra säsongen för Jacob Rinne, det var en del tavlor och en tuff konkurrens om målvaktspositionen i laget. 

Den här säsongen har dock Rinne fått revansch och han har varit den självklare målvakten i laget hela säsongen. Det som sticker ut med hans målvaktsspel är såklart spelet med fötterna där han till och med kan starta anfall för Djurgården genom att slå en svepande boll direkt mot anfallarna, han har även fått en assist den här säsongen, imponerande och ovanligt för en målvakt.

Kan han fortsätta på den inslagna vägen är det nog möjligt att Graham Potter ringer upp målvakten till nästa landslagssamling.