Allard, Delfinen, Bulan och Rautios feltänk

Bild från Bildbyrån

Allard, Delfinen, Bulan och Rautios feltänk

Trycket i Delfinen är imponerande, klacken pumpade igång energin redan under uppvärmningen i onsdags och all sittsatspublik stod upp under hela matchen. Matchen var, föga förvånande, utsåld. Det blev en mäktig uppvisning av Omark, Andreasson och främst Allard. Den siste har man brutit ihop på så många gånger att man tappat räkningen, men nu stod man och sjöng en Allez, Allez, Allez-ramsa till Allards ära. Det är tjusningen med den här sporten. Brynäs skulle ju vara i botten av tabellen och Allard borde vara i Ingolstadt. Ingen kunde rimligtvis se den här utvecklingen, men nu är plötsligt glastak sprängda och rekord slagna.

Delfinen, eller Coop Norrbotten Arena, behöver byggas ut, eller ännu hellre rivas för att ge plats åt en ny Arena. Staden Luleå förtjänar en större och bättre arena, ju förr desto bättre. Visst kan man som David Rautio gjorde i podden ”Inget halvvägs” hävda att det är charmigt att alla suktar efter biljetter. Den påpasslige programledaren Jiglund infikade vaket att Rautio själv med all säkerhet har en biljett till matchen och att det är lättare att före det resonemanget då. Precis så var det och är det. Det är alltid lätt att uttrycka sig om hur andra ska göra och tänka, så länge detta inte inbegriper sig själv. Personligen har jag åkt upp från Jämtland till Luleå, tillbringar en vecka här på plats för att få se Luleås två hemmamatcher onsdag och lördag. Jag får sitta med kallsvett och lägga mystiska pussel prick klockan tolv i samband med biljettsläpp, se Luleås hemsida krascha, bli glad över att få biljetter, se betalningen inte gå igenom och sedan försöka igen. Ge upp, uppdatera sidan, få två separata platser, men ändå finna glädje i att faktiskt fått en plats. Från Rautios loge är det svårt att begripa hur stressigt och jobbigt det blir när möjligheten att se laget i ens hjärta hänger på en internetuppkoppling, ett mystiskt pussel och att koden på betalkortet är snabb att knappa in. Rautio är en älskvärd person, men även älskvärda personer kan ha fel.

Bulan är en person som haft både rätt och fel genom historien. Han har haft rätt i att det viktigaste för att skapa ett framgångsrikt lag är defensiven och att det är viktigt att ställa krav och vara noggrann med detaljer. Därför har han flera gånger lyckats bra med sina lag och Bulan som tränare är en garanti för en topplacering i tabellen. Problemet är att de fel han begått resulterat i idel finalförluster. Han har vägrat ta time-out när motståndarna har ett tydligt övertag, han har vägrat att ändra det egna spelet och han hävdade felaktigt att Omark kunde spela mot vilken kedja som helst 2022. Den tjurigheten och dessa fel har kostat Bulan mycket och det verkar som att han till sist dragit lärdom av förlusterna och misstagen. Nu har han tagit time-out när det behövts och lagets taktik har justerats utifrån motståndet. Det eviga malandet i anfallszonen med spel på utsidan och den konstanta forechecken är ersatt med ett mer cyniskt spel. Luleå backar av, bryter och ställer om. Omställningarna i kombination med den nyfunna spetsen har skapat en cocktail som visat sig svår att försvara mot.

Bulan fortsätter med sina rätt och har justerat sina fel. Det kan komma att löna sig. Rautio får avsätta en lunch med att försöka lösa biljett med tidspress, för efter den pärsen kommer han vara kraftigt för en utbyggnad av arenan. Allard verkar inte längre kunna göra fel, det är ett scenario jag kan tänka mig att leva med.

Imorgon tar jag och sambon Anna en promenad mot arenan, med signerade matchtröjor på. Vi kommer stå på varsin sittplats en bra bit från varandra, men vi är på plats. Det har ofta blivit fel vinnare i slutspelet, men någon gång måste det väl bli rätt? En vinst på lördag vore en lämplig början.