Idag känner jag stor tacksamhet över att få vara en del av en sport där alla är välkomna. En sport där det inte spelar någon roll om du är stor, liten, lång, kort, bollsäker eller blyg, alla är välkomna!

Jag känner stor tacksamhet över att vi som förening kan erbjuda och stötta människor som inte har hittat den gemenskap vi har någon annanstans. Förra veckan tårades ögonen och rösten skakade när en förälder tackade för att dennes son fick vara med hos oss. Äntligen hade han, som blivit mobbad alla år i skolan, hittat kompisar. Denne berättade att hon inte sett sitt barn le på riktigt sedan skolan började några år tidigare. Jag minns de sista orden så väl, "äntligen har han hittat hem, tack!"

Vi kan ibland bli så insnöade på diskussioner om resultat, politik, ekonomi och andra viktiga saker att vi glömmer dessa små, men i mina ögon, ännu mer viktiga saker. Jag kan ibland beklaga mig över hur mycket jobb jag har att göra och hur dåliga saker är men i det stora hela har vi som förening ändå lyckats. Vi har gett ett barn som mått dåligt i många år en glädjefylld fritid och en andra familj. Det är värt alla timmar av oavlönat arbete alla dagar i veckan.

Idag är jag tacksam och stolt över vår lilla men otroligt viktiga sport!

I många idrotter är det en ära att spela i landslaget. I många idrotter är det de bästa av dem bästa som får spela men i vissa idrotter, exempelvis amerikansk fotboll, är även ekonomin en del av uttagningen. Har du råd att spela? – Ja, då kan du komma på uttagningsläger. Har du inte råd att spela? – Tyvärr, då får du bli hemma.

När jag spelade i landslaget var det flera tusen kronor som skulle ut, ur egen ficka. Jag kan ju tillägga att jag började spela när jag var 15 år och mamma stod för sponsringen till min landslagskarriär, något som allas föräldrar kanske inte har råd med. Ett vanligt landslagsläger för mig, boendes i skåne, kostade ungefär 600 kr (för mat, sovplats etc) + 800 kr i resekostnader. Allt som allt blir det alltså 1400 kr/läger. Inför VM 2013 (som kostade runt 6000 kr) hade vi 3 läger. Ska vi vara tråkiga och räkna lite blir det en total kostnad på 10.200 kr. Hur tokigt låter det inte, att jag som representerar mitt land betalar över 10.000 kr för att spela VM?

Hur blir vi då av med det här problemet? Hur får vi de små idrotterna att växa och bli sponsrade precis som exempelvis fotboll och handboll? Jag tror, till 100%, att vi i Sverige måste VÅGA satsa mer på landslagen. Är det någon som sitter inne på en magisk lösning är den varmt välkomnad!

Jag bryter mig in på nya marker, där kvinnor är en minoritet och övertaggade spelare blandas med demokrati och ekonomi. I en sport som i Sverige än så länge är rätt liten men i USA en av de största. Det handlar om vem som har mest pengar, vem kan finansiera importer, anställda, landslagsläger, serieavgifter och allt annat som kostar en halv förmögenhet. En sport för alla kantas av diskussioner mellan spelarna, föreningarna och förbundet. Där jag vet bäst och tycker bäst blandas med en stark gemenskap och glädje. Jag har fått chansen att jobba för att utveckla vår lilla sport men jag, liksom många andra eldsjälar, jobbar ideellt.

Vem är jag då? En 23-årig tjej boendes i Malmö med 2 barn på 10 och 22 månader, sambo och marsvin. Mer intressant än så är väl inte jag egentligen och därför är det inte alls det jag kommer skriva om här. Mitt fritidsintresse, amerikansk fotboll, däremot brukar locka till en del diskussioner, åsikter och nyfikenhet.

Jag har fått möjligheten att blogga om mitt liv som både Sveriges första kvinnliga huvudtränare i ett damlag, Sveriges första kvinnliga Sportchef i en superserieförening och vice ordförande i Limhamn Griffins.

Kom gärna med frågor, tankar, synpunker och ideér. Här visar jag upp en del av vår fantastiska sport där hårt arbete är ett måste. Sist men inte minst vill jag rikta ett tack till oss alla som gör det för gemenskapen och glädjen, vi behövs!