Idag känner jag stor tacksamhet över att få vara en del av en sport där alla är välkomna. En sport där det inte spelar någon roll om du är stor, liten, lång, kort, bollsäker eller blyg, alla är välkomna!
Jag känner stor tacksamhet över att vi som förening kan erbjuda och stötta människor som inte har hittat den gemenskap vi har någon annanstans. Förra veckan tårades ögonen och rösten skakade när en förälder tackade för att dennes son fick vara med hos oss. Äntligen hade han, som blivit mobbad alla år i skolan, hittat kompisar. Denne berättade att hon inte sett sitt barn le på riktigt sedan skolan började några år tidigare. Jag minns de sista orden så väl, "äntligen har han hittat hem, tack!"
Vi kan ibland bli så insnöade på diskussioner om resultat, politik, ekonomi och andra viktiga saker att vi glömmer dessa små, men i mina ögon, ännu mer viktiga saker. Jag kan ibland beklaga mig över hur mycket jobb jag har att göra och hur dåliga saker är men i det stora hela har vi som förening ändå lyckats. Vi har gett ett barn som mått dåligt i många år en glädjefylld fritid och en andra familj. Det är värt alla timmar av oavlönat arbete alla dagar i veckan.
Idag är jag tacksam och stolt över vår lilla men otroligt viktiga sport!
Det var några år sedan jag senast fick ta på mig landslagskläderna. Om jag saknar att spela? - Varje dag!
