Under onsdagskvällen spelades en tät och tuff drabbning mellan Färjestad och Rögle där Rögle gick segrande ur striden med 2-7.
Färjestadslägret var rejält missnöjda med domarinsatsen under matchen. Det hela utmynnade i att hela laget, som en protest mot domarna, lämnade isen utan att traditionsenligt ta åkningen förbi domarna för att tacka för en god match.
Jag kanske är gammaldags, men jag tycker det var fel. När matchen är över tackar man varandra, även om man varit oense under matchen.
Färjestad, som är en maktfaktor i Sveriges hockey, bör ha ledare på både bänken och på isen som ser till att laget uppträder vettigt efter slutsignal. Om någon överhettad rackare till spelare väljer att smita ut bakvägen, kanske det kan vara ett klokt beslut i stunden. Merparten av laget bör dock masa sig ut på isen och tacka.
Linus Johansson, som är en synnerligen klok och vältalig kapten i Färjestad, tycker jag borde tagit ansvar för att se till att laget uppträdde någorlunda korrekt och vuxet efter matchen. Både för att visa att det går att skilja på vad som händer ”under match” och ”efter match” och för att vara förebilder för andra idrottsutövare. Det finns naturligtvis ingen regel att man ska vara uppträda korrekt. Men det som under frustration och ilska känns som ett fullt legitimt sätt att visa sitt missnöje på, upplevs som en neutral betraktare som både rätt barnsligt och en smula ovärdigt.
Ilskan mot domarinsatsen från Laksola och Björk kan jag till viss del förstå, då de tappar kontrollen på matchen och långtifrån gör en fläckfri insats.
Men på samma sätt som att spelarna klarar av att tacka varandra efter tuffa slutspelsserier tycker jag att man kan kräva att man SHL-lagen tackar domarna även efter en mindre lyckad match.
