Det är naturligtvis ingen fråga som det är lätt att svar ja eller nej på. Jo, kanske om deltagandet kan medföra bestående men för spelaren i fråga. Det sistnämnda är självklart till den milda grad att det inte borde behöva sägas, men nu är det sagt.
Frågan aktualiserades för egen del när jag förvånades över hur blek Luleås finske forward Markus Nurmi åker runt och är i slutspelet. Han är så pass osynlig att han utan större problematik skulle kunna extraknäcka som låtsaskompis till Alfons Åberg och därmed konkurrera ur Mållgan ur Gunilla Bergströms omtyckta böcker.
Nurmi är normalt ett par, tre meter lång och kan tänkas ha hår på både ryggen, bröstet och i näsan. Under slutspelet har han snarare sett ut som en liten, nyfödd kalv utan skäggväxt som haft betydande svårigheter att hålla reda på sina tentakler. En Nurmi som inte är intensiv och aggressiv tillför ingenting till Luleås spel. Ändå är hans förtroende från ledarstaben i stort sett oförändrat om man studerar hans speltid.
Jag vet naturligtvis inte om Nurmi är skadad eller bara allmänt dålig för stunden, då lagen själva sällan eller aldrig kommenterar skadeläget under pågående slutspel. MEN det borde vara omöjligt för en fullt frisk Nurmi att vara menlös av den här graden.
När Luleå vann guldet under fjolåret framkom det att många spelare spelat med tuffa skador, exempelvis Pontus Själin, Jesper Sellgren och Jonas Berglund. Samtliga av dessa bidrog absolut till guldfirandet i stadsparken genom att läkarna tejpade, limmade och sprutade in allehanda medikamenter i spelarna.
Slutsatsen gällande huruvida tränarna ska låta skadade spelare spela i slutspelet måste enligt ovan resonemang vara: spela skadade spelare om de bidrar. Om de ser ut som Nurmi på isen, avbryt projektet omedelbart.
