Rätt och fel om Luleå hockey, del 3 (sista delen)

Bild från Bildbyrån

Rätt och fel om Luleå hockey, del 3 (sista delen)

Inför årets säsong förutspådde jag vad som skulle hända gällande spelare i Luleås trupp. Jag kallade inlägget för "Överanalys Luleå hockeysäsongen 2025/2026" och texten publicerades den 13 september 2025. Jag tänkte nu följa upp hur väl mina förutsägelser föll ut. Först anges spelarens namn, sedan förutsägelsen och därefter står det "Rätt", "Fel" eller "Medel" som bedömning.

Filip Eriksson- får sitt definitiva genombrott. Han kommer att trivas i Luleås trygga grundspel och få chansen med O’Neill.

Rätt! Eriksson tog verkligen stora steg och under inledningen av säsongen producerade han verkligen på ett bra sätt. Under senare delen av säsongen pendlade han mellan första och fjärdekedjan. Han fick stundtals förtroende i powerplay, men ofta i boxplay. Eriksson fick sitt efterlängtade genombrott den här säsongen, vilket poängökningen också indikerar. Under säsongen 2024/2025 producerade Eriksson 6 poäng (2 + 4) i Växjö på 37 matcher, medan motsvarande siffror i Luleå 2025/2026 blev 29 poäng (15 + 14) på 52 matcher.

Jakob Ihs-Wozniak- kommer även i år ha svårt att övertyga Bulan om att han ska istid i en produktiv kedja. Han kommer att få hoppa in här och där, men det riktiga lyftet kommer inte. Ihs-Wozniak kommer därför omges av flytt-rykten runt jul.

Rätt! Ihs-Wozniak hade mycket riktigt svårt att övertyga Bulan om sin förträfflighet och hamnade längre och längre ut på bänken. Han blev utlånad till Björklöven där han initialt producerade bra, men sedan fick han en alltmer perifer roll i laguppställningen även där. Inför nästa säsong förefaller det var rätt osäkert om han ska stanna och kämpa för sin plats, alternativt ta chansen på andra sidan Atlanten.

Markus Nurmi- kommer vara rätt blek. Poängproduktionen kommer att vara i svagaste laget och han landar på blott 20 poäng (7 + 13). Nurmi försöker spela fysiskt, men missar ofta tacklingarna och lägger en oproportionerligt stor del av sin tid på isen på att stå och puttas och bjäbbas bakom en linjeman.

Medel: Nurmi gjorde 32 poäng och överträffade med marginal mina lågt ställda förutsägelser. Under hösten var han bra och produktiv, men under slutdelen av säsongen och i slutspelet var han otroligt blek. I intervjuer med Kuriren uppgav han att ett alltför frekvent stakande på längdskidor runt Ormberget ska ha utgjort en del av förklaringen. Med tanke på vad han visade upp i slutspelet måste klistervallan under skidorna följt med in på isen.

Erik Gustafsson- kommer att vara stabil och trygg under grundserien. I slutspelet växlar han upp och är återigen Luleås självklara ledargestalt.

Medel! Gustafsson hade en rätt kämpig säsong och förmådde sig inte vara den där självklara ledargestalten på isen som han varit tidigare. I omklädningsrummet finns det ingen anledning att betvivla hans pondus och kompetens. Gustafsson gjorde 23 poäng på 49 matcher i grundserien, vilket absolut är godkänt med tanke på hans roll i laget. Hans prestationer i grundserien får betraktas som godkända. Under slutspelet såg han däremot ofta rejält sliten ut och han stod för en hel del misstag som man inte är van att se honom göra. Han landade på anmärkningsvärda -8 i +/- statistiken i slutspelet, en mindre lyckad notering.

Summering, del 3

Rätt: 2

Medel: 2

Fel: 0

Total summering del 1, del 2 och del 3

Rätt: 3 + 3 + 3 = 6

Medel: 0 + 2 + 2= 6

Fel: 3 + 1 + 0 = 4

Slutgiltig analys av förutsägelserna.

Jag kan konstatera att mina förutsägelser blev mer rätt än fel. Åtminstone om jag själv får vara domare. En hel del spelare blev svårbedömda och därav hamnade i kategorin medel. En sådan var Markus Nurmi vars prestationer verkligen varierade kraftigt över året. Största felet hade jag var förutsägelsen gällande David Granberg som jag trodde skulle få ett genombrott i år. Mest väntade var Lassinanttis svaga säsong, Liedes bleka insatser och att Kotkansalo inte dög till i SHL.