• Hem
  • Olins Englandblogg
Olins Englandblogg

Foto: Fredrik Karlsson/Bildbyrån

Rydahl - din flytt skaver

Skribent: Johan Barkestam

Gustav Rydahls flytt från Colorado Eagles till Frölunda har rört upp känslor i Karlstad då många supportrar i solens stad räknat med att Rydahl skulle återvända till Färjestad där han var en av guldmakarna säsongen 2021/2022 och belönades med speltid i Tre Kronor till följd av en fin säsong. För mig som utomstående betraktare förknippar jag visserligen spontant Rydahl med Färjestad, men vid närmare eftertanke är Rydahl en spelare som redan hunnit avverka fyra SHL-klubbar. Utöver nämnda Färjestad och Frölunda, har han även representerat Luleå och Växjö i SHL. Dessutom har han som junior fostrats i såväl Frölunda som Färjestad och rent logiskt bör därför denna typ av ”bomber” till övergångar egentligen inte komma överraskande för någon. Men, och här finns det ett stort men, vi som håller på ett lag är inte strikt logiska och vetenskapliga, utan vi känner och tycker att saker och ting förhåller sig på ett sätt som KÄNNS sant och rätt, även om det nödvändigtvis inte alls är det.

Ibland kan jag irritera mig på att vackra historier stundtals spolieras av fakta, precis som i Rydahls fall. Ingen (?) vill väl på fullaste allvar höra att Gustav Vasa inte hette kallades för Vasa under sin levnadstid och att han överhuvudtaget inte åkte Vasaloppet? När en spelare har lyckats hitta en väg in i hjärtat på det sätt som Rydahl hade gjort för många FBK-supportrar, blir det en knut i magen när spelaren i nästa ögonblick åker runt i värsta motståndarens dress, som att inget hänt. Färjestadssupportern vill minnas de vackra fragmenten av en säsong, de viktiga momenten, de hårda tacklingarna och de avgörande stunderna. I de stunderna finns Rydahl närvarande, han har fått fansens kärlek, men den förefaller nu inte vara besvarad. Historien och känslan av gemenskap svärtas ner och en besvikelse sköljer över de som sjungit på läktarna, köpt 50/50 lotter och inhandlat överprissatta inplastade Delicatobollar i kiosken under säsongen.

Min solskensspelare från Luleå historia är Niklas Olausson som nyligen presenterades som ett nyförvärv av Linköping HC, vilket verkligen skaver. För mig som haft Olausson som en favoritspelare ända sedan han och Arlbrandt värvades in som ett radarpar från Västerås under den tidiga Jura-perioden känns detta verkligen melankoliskt. Olausson är Luleå för mig och han har gång på gång visat hur mycket han älskar klubben och dessutom betytt otroligt mycket för föreningen i olika roller. Hur kan det då komma sig att Olausson är den spelare som är mest Luleå för mig trots att det rimligtvis inte alls borde vara på det sättet? Olausson är som en humla som inte borde kunna flyga men ända flyger och surrar för fullt år efter år. Hans skridskoåkning är långsam, hans rygg är skör och han snackar pittoresk småländska, vilket avslöjar hans ursprung i byn Väckelsång i Småland. Väckelsång, bara namnet på orten kan få den mest hårdhudade hockeyfanatikern att luta sig tillbaka i en fåtölj och ta ett djupt och lugnande andetag. Olausson är, trots att hans spelstil på intet sätt är representativ för den riskminimerande presshockey som hockeysupportrar traditionellt förknippar med Luleå, en sann Luleåikon som kommer i vinter att saknas av många Luleåfans.

Spelarövergångar som på riktigt skaver är på intet sätt något nytt fenomen, men likväl irriterar det mig gång på gång när det sker. Vissa spelare ska bara vara i vissa lag, t.ex. Yared Hagos, Daniel Widing och Johannes Salomonsson… eller vänta nu, haha. Skämt och sido: profilspelare som Joel Lundqvist ska bara spela i Frölunda, Jon Knuts ska för alltid spela sarg ut i Leksand och Omark ska endast köra offensiva tacklingar i Luleås tröja. En del spelare vill jag se i ett visst lag för att det ska kännas rätt i magen, trots detta har motsatsen ofta skett genom historien.

Samuel Påhlssons intåg i Frölunda under lockout-säsongen, Jonathan Granströms två säsonger i Luleå, den dynamiska duon Magnus Wernblom och Anders Söderbergs flytt till Skellefteå och slutligen Kallios transfer till Växjö är alla övergångar som jag aldrig kunnat acceptera fullt ut. Ja, jag vet att det är ytterst subjektivt vilket lag en spelare ska anses tillhöra, då en spelare mer av regel än undantag representerar ett par, tre, fyra SHL-lag under en karriär. Det handlar inte heller om de var bra eller dåliga i klubben de flyttade till, utan mer en magkänsla av vad som är rätt eller inte. Den känslan är jag övertygad om att alla supporters till SHL-klubbar kan känna igen sig i, utan för att de för den skull nödvändigtvis behöver hålla med mig om ovan nämnde övergångar.

Samuel Påhlsson fick sin fostran i MoDo och skulle därför ha spelat i MoDo under lockoutsäsongen 2004-2005 och inte svassat runt i Frölundas förstakedja och vara en nyttig brunker mellan Alfredsson och Pebben.

Jonathan Granström var visserligen mycket nyttig centertank för Luleå under säsongerna 2014-2016 och när inte mycket annat fungerade fanns betongsuggan Granström där och vann tekningar och köttade in returer. Men ingen kan komma och säga att Granström, på riktigt och genuint är Luleå, nä för mig är han lika mycket Brynäs som Gevalia och ERP Monitorer.

Magnus Wernbloms och Anders Söderberg, för er som minns dem, hade fundamentalt olika spelstilar och framtoning, men en sak förenade dem. De var framgångsrika i MoDo och symboliserade den klubben under en lång period av tid. Deras flytt till Skellefteå kändes på den tiden som en flytt neråt i rang, tänk vad tid kan göra med uppfattningar om lags slagstyrka! Wernblom och Söderberg skulle naturligtvis ha fått spela hela sina karriärer i MoDo och undvikit avstickaren till östra Västerbotten.

En annan spelare som genomförde en, enligt mig, olycklig flytt var Tomi Kallio. Han flyttade från Frölunda, där han var en levande legend, till Växjö år 2011. Växjö var då en nykomling i högstaligan och värvade in Kallio för att visa att klubbens satsning skulle tas på allvar. Rätt och riktigt, särskilt med facit i hand, för Växjös del men för mig dog myten om Kallio i samma stund som han tog på sig reflexvästliknande tröjan i Småland och därmed lämnade Göteborg.

Vissa spelare är bara rätt på en viss plats. I mina ögon ska Rydahl spela i Färjestad och Olausson i Luleå, men det verkar onekligen som att man inte kan få som man vill. Fundera själv: vilka spelare är på helt fel plats utan att själva veta om det?


Olins Englandblogg

Foto: Bildbyrån

Sportbloggare tippar SHL-tabellen 2023/2024 - plats 9

Plats 9: Örebro Hockey

Örebros styrkor:

Örebros backsida i kombination med Jonas Enroth i målet gör defensiven väldigt stark. Backsidan har både stora och spelskickliga backar. Med en mix av unga talanger och backar med värdefull rutin. defensivt står sig laget lika bra som lagen vi återfinner på tabellens övre halva efter 52 matcher.

Örebros svagheter:


Örebro behöver minst en, gärna två offensiva spjutspetsar till för att vara ett lag på den övre halvan av tabellen. Laget har tappat Leo Carlsson, Linus Öberg, Jani Lajunen, Rodrigo Aobols och Kristian Näkyvä. Dom är tunga avbräck i offensiven!

I jämförelse med vad laget värvat in är det en minusaffär på forwardskontot, i jämförelse med förra säsongens uppsättning. Här krävs bra värvningar av Niklas Eriksson om Örebro vill nå en kvartsfinal, eller längre.

Örebros stjärnspelare:


Emil Larsson och Mathias Bromé är två spelare som måste kliva fram och axla sin stjärnstatus Duon är Örebros stjärnspelare och de måste ta ett ännu större ansvar offensivt om Örebro vill gå längre än till en åttondelsfinal.

Örebros slutplacering:


Örebro kommer varken slåss i bottenstriden, eller gå direkt till en kvartsfinal med nuvarande trupp. Flopprisk finns - och de blir tippade som nia. Om truppen förstärks med en bra forward samtidigt som Bromé och Larsson producerar framåt, då finns en skrällpotential för detta svårbedömda lag.


Olins Englandblogg

Foto: Maxim Thoré/Bildbyrån

Lämnar svensk hockey efter åtta år i följd i Sverige

Sören Dietz-Larsen har lirat i Sverige ända sedan säsongen 2015/2016. Nu bryts den trenden.

Dansken är nämligen klar för Aalborg Pirates i den danska högstaligan.

Kontraktet gäller säsongen ut.

Dietz-Larsen var som bekant nyligen på tryout i allsvenska Mora, men fick inte något vanligt kontrakt.

Han har tidigare ett förflutet i Nyköping, Segeltorp, Malmö, Oskarshamn och Olofström på svensk mark.

Olins Englandblogg

Foto: Tobias Sterner/Bildbyrån

Linköpingsbekantingen återvänder till Nordamerika

Stefan Matteau hade det tungt i Linköping i fjol, men fick det att lossna i den tyska högstaligan med ERC Ingolstadt under den senare delen av säsongen.

Nu blir det en flytt tillbaka till Nordamerika för den 29-årige forwarden.

Det handlar om ett tryoutavtal med Columbus Blue Jackets, uppger CapFriendly via Twitter.

Noterbart är att Matteau har 92 NHL-matcher på meritlistan och har lirat i Columbus tidigare i karriären.

Olins Englandblogg

Foto: Daniel Eriksson/Bildbyrån

Får fortsatt förtroende i det allsvenska laget

André Dahlqvist har som bekant haft en tryoutdeal med allsvenska Mora.

Nu är det klart att den 25-årige backen blir kvar i MIK säsongen ut.

Sportchefen Andreas Hägglund om beskedet.

- En egen produkt som varit här förut också vilket känns väldigt positivt, säger Moras sportchef till klubbens hemsida.

Orsa-produkten har framför allt lirat i Hockeyettan de senaste åren och är bokförd för finfina 86 poäng på 167 matcher på den nivån.

Olins Englandblogg

Ola Westerberg/Bildbyrån

Sportbloggare tippar SHL-tabellen 2023/2024 - plats 10

Plats 10: Oskarshamn

Oskarshamns styrkor:


I offensiven vi hittar Oskarshamns styrkor. Förra säsongen hade laget fyra spelare med minst 40 poäng - inklusive Karlqvists 61 poäng.

Även om laget tappat Antti Suomela (66 poäng) så har laget en bredd och spets på forwardssidan som gör laget rustat att gå till ett slutspel.

Oskarshamns svagheter:


Svagheten finns inte så mycket på en enskild position, mer att laget ligger väldigt pyrt till om någon av Karlqvist på forwardssidan, eller Marek Langhamer i mål skulle gå sönder. På så vis är Oskarshamn i hög grad beroende två enskilda toppspelare .

Och förlusten av Antti Suomela är ytterst kännbar - det saknas fortfarande en förstacenter i högsta klass.

Oskarshamns: stjärnspelare:


Patrik Karlkvist är en av ligans största stjärnor - om inte den största på förhand. Han kan på egen hand vinna matcher åt Oskarshamn, och är en toppkandidat till att vinna skytteligan i SHL.

Oskarshamns slutplacering:


Oskarshamn har ett lag som kniper tiondeplatsen, och väl där kan laget överraska. Men då måste någon fylla tomrummet efter Antti Suomela, och bibehålla stjärnspelarna hela i 52 omgångar. Annars kan det åter bli respass i åttondelsfinalen.