Tomas Mitell drog längsta strået under tisdagskvällen mot Skellefteå. Trots att Färjestad hade både färre chanser och mindre tid i anfallszon. Men lagets boxplay och individuella prestationer bäddade för segern över 60 minuter, menade Tomas Mitell.

- Vi har ett bra boxplay, Carl är bra i målet, och vi gör mål på våra omställningar. Det kändes kontrollerat - även om Skellefteå låg på oss i slutminuterna.

Mitell menade att det är svårt att veta om man ska gå mer fram, eller kanske ställa upp mer defensivt i Skellefteå, men att Färjestad hade en god balans i spelet mot ett bra Skellefteå - där Robert Ohlssons lag i långa stunder stängdes ner i tredje perioden.

- Färjestad var som kobror i omställningarna denna afton, så vi hamnar under med två puckar det är inte optimalt, sa Robert Ohlsson. Som var missnöjd med hur Skellefteå fastnade i mittzon.

Enligt Ohlsson fastnade Skellefteå i "en mittzonsgegga" - där Mitells lag krympte både tid och yta för Skellefteå, som behöver höja nivån i prestationen enligt tränare Ohlsson.

- Det finns saker vi kan förbättra som grupp, vi maxade inte vår prestation. Framförallt med hur vi startade vårat spel i tredje perioden där vi inte kom framåt med fart.

För Skellefteås del blev det för ovanlighetens skull inget mål i powerplay. Men väl två mål efter skymning/retur.

- Det var positivt att vi även kan gör två mål av den typen, särskilt mot ett defensivt starkt Färjestad, sa Robert Ohlsson.

Sedan avslutades presskonferensen med att båda tränarna gav sin syn på domarnivån. Där båda var eniga om att den tillät mycket, men inte var avgörande för utgången av matchen.

Skellefteå kom ut bra mot Färjestad - men åkte på en förlust trots spelmässigt övertag. Något som fick Rickard Hugg att kvarstå med känslan av en sur förlust.

- Jag tycker vi gör en bra förstaperiod, en relativt bra andraperiod också. Men det är i den tredje perioden vi inte kommer upp i rätt nivå.

Tränare Robert Ohlsson sa att han tyckte sig se att Färjestad stängde ner i mittzon till den grad att det blev rörigt och trångt. Vilket är en bild Rickard Hugg delar.

- Jag tycker att vi alldeles för ofta fastnar i deras mittzon med pucken, dom får stänga ner ytorna och tiden. Det blir en "gegga i mittzon" i slutändan.

Konsekvenserna av spelet i mittzon menade Hugg gjorde så att Skellefteå fick chippa ner pucken, och komma utan fart och kontroll.

- Vi får inte fast pucken eftersom vi blev tvungna att vända hem och börja om för mycket.

Är det något annat i spelet som du önskar se bättre utfört?

- Ja, vi släpper ju till tre kontringsmål. Det är inte godkänt från våran sida. Vi får kolla på det och lära oss inför resten av säsongen.

En skillnad mot tidigare matcher var powerplay. Skellefteå gjorde inga mål och såg sönderlästa ut. Samtidigt som FBK var bra i boxen. Något Hugg delvis höll med om.

- Det måste till mer attack, och krispigare pass som tar oss förbi pressen. Då kan vi ta oss till lägen.

Det var en match med mycket kamp - men också fasthållningar och dylikt som spelet förstördes av.

- Ja, det var väl lika åt båda håll. Men visst... är det något lag som gynnas mer eller mindre så gynnas vi väl mindre när nivå är som den är denna afton.

1. Kan Skellefteå tävla om seriesegern?

Skellefteå har en intressant vecka framför sig, där man möter Örebro borta, och både Färjestad och Växjö på hemmaplan. Om Skellefteå vinner sina matcher blandar man sig i striden om seriesegern ända i sista omgången kommande tisdag.

****

2. Blir HV71 kvalklara?

HV71 har 12 poäng kvar att spela om. För att komma ovanför kvalstrecket måste de ta minst 10 poäng fler än Malmö på sina fyra kvarstående matcher. Det är nästan omöjligt - men större under har skett i hockeyvärlden. Och Jönköping är trots allt Sveriges Jerusalem.

****

3. Kan Rögle behålla sin plats i en åttondelsfinal?

Rögle har med nöd och näppe tagit sig upp till en 10:e plats i tabellen. En plats i åttondelsfinalen skulle vara en stor lättnad som kan putsa bort lite av denna mardrömssäsong - där lagets 10:e plats är en stor missräkning. Men också en livlina för ett lag som slår i underläge....

****

4. Kan Linköping behålla sin kvartsfinalplats?

Linköping har efter några säsongers kraschlandningar äntligen fått bärkraftiga vingar. Laget har en 5:e plats, och allt i sina egna händer inför slutspurten. Staden som välkomnar sina besökare med ett stridsflyg intill E4:an kan rusta för att lyfta resten av säsongen.

IFK Norrköping gick till sist vidare till kvartsfinal i Svenska Cupen efter 2-2 borta mot Sirius. Men i kvarten väntar tuffast möjliga motstånd då lotten föll på Malmö FF - på bortaplan.

Christoffer Nyman gjorde en fin match uppe i Uppsala på måndagskvällen och var en av anledningarna till att Norrköping kunde spela 2-2 mot Sirius. Det innebär avancemang från gruppspelet och nu väntar kvartsfinal.

När lottningen var klar kunde vi se att IFK Norrköping spelar borta mot Malmö FF i kvartsfinalen. Tuffast möjliga. En match som för övrigt spelas nu på söndag klockan 16:00.

Skulle man ta sig förbi den matchen så har man antingen BP eller Halmstad i semifinalen.

Arnór Ingvi Traustason kav vara tillbaka

En spelare som kan vara tillbaka i matchen mot Malmö FF är Arnór Ingvi Traustason. Hans avstängning på två matcher är avtjänad och om han är frisk och kry så ska han alltså kunna spela på söndag. Och det behövs. Även Ismet Lushaku och Jesper Ceesay är två spelare som Norrköping hade behövt hela till denna match - men dessa två har också varit borta och det är nog oklart i dagsläget om dom kan komma till spel.

Sebastian Strandberg har gjort ett bra jobb i SHL i många år. Nästa säsong blir det spel i en annan SHL-klubb för den nuvarande Linköpingscentern.

Det handlar om Växjö, avslöjar Expressen.

Den 31-årige pjäsen kommer troligtvis få rollen som tredjecenter i Lakers.

HV71-fostrade Strandberg har svarat för 26 poäng och +2 på 48 SHL-matcher den här säsongen.

På Luleås läktare är det drag. säsongskorten säljer som smör i solsken, H-läktaren är välfylld och röststark och discolamporna blinkar som aldrig förr. Den totala beläggningen i Coop Norrbotten Arena, Delfinen i folkmun, ligger på ca 97% i dagsläget, en anmärkningsvärt bra siffra. I synnerhet som Luleå hockey haft svårt att vinna guld, hitta värvningar under säsong och fostra egna talanger.

Sittplatspubliken sluter upp och skapar en vacker fond i den neonblinkande arenan. Det har även blivit alltmer vanligt att sittplatspubliken har på sig matchtröjor, vilket ytterligare förhöjer stämningen.

Ståplatsläktaren som i folkmun bara kallas för H är full på allehanda sätt och ramsorna haglar i arenan. Effektfulla tifos förgyller helhetsupplevelsen, varav Omark-tifot sticker ut lite extra då det rörde såväl huvudpersonen som en och annan frenetisk lökhackare till tårar. En levande klackkultur skapar en miljö där marginalåskådaren i större utsträckning infinner sig på plats och det borde även vara en miljö där spelare vill spela då Luleådraget ofta står i bjärt kontrast till den sömniga läktarupplevelsen i Skellefteå Kraft Arena och Malmö Arena. Det enda trycket som för tillfället infinner sig i Skellefteå Kraft Arena är som bekant snötrycket.

Ljus- och ljusshowen som Jakob Porsér bidrog med slantar till var jag riktigt skeptisk till initialt. Jag ville se att pengarna skulle läggas på spetsspelare. Med facit i hand kan jag konstatera att ljud-och ljusshowen bidrar till en förbättrad helhetsupplevelse över tid, som i kombination med det klassiska björngapet skapar en merupplevelse utöver det vanliga. När björngapet sänks ner från taket, spelarnas ansikten projiceras på isytan och basen dunkar så intensivt att rumpan rytmiskt lättar från stolsitsarna får jag gåshud. När pengarna i ett tidigare skede lastades på Sweatt, Micflikier och Rajala njöt jag i fulla drag då det kändes som en revansch där fattig-Luleå kunde bjuda över de mer penningstinna klubbarna Brynäs, Linköping och Färjestad. De spelarna kom och skapade korta stunder av magi, men likt tomtebloss från Dollarstore, var det gemytliga över innan man ens hunnit njuta av upplevelsen. Att byta ut raffliga tomtebloss mot ledlampor som går på el, har visat sig mer klokt och vettigt då det skapar en upplevelse som håller över tid.

Det är lätt att glömma att det inte alltid sett ut på det här sättet. En stark minnesbild av en betydligt andefattigare läktarkultur har etsat sig fast i mitt medvetande. Det var i ett slutspel, 2013–2014, där Luleå hade värvat in målvakten Owuya och en kameraman letade sig ut på isen för att skapa en närhet mellan tittaren och utövarna. Kameravinkeln var nyskapande och man kunde se Owuyas benskydd frenetiskt gnuggas mot isen. Den proffsiga TV-produktionen krockade brutalt med verklighetens realism när Delfinens fanérfärgade stolstifo och östtyskinfluerade grå betong uppenbarades i bakgrunden.

Vad är det då som lett fram till Luleådraget? Förutom en kombination av relativt förmånliga priser på årskort, en levande ståplatskultur och discotryck förefaller en god dialog mellan Luleås ledning med Stefan Enbom i spetsen och ståplatspubliken vara en viktig nyckel. Konfliktytorna med supportrarna har minskats och retts ut när sådana har uppstått. Föreningen har även anställt en mycket skicklig sociala-medier-ansvarig i form av Julia Edbom, samt försökt få snurr på en podd med spelarna och youtubesändningar i formatet LHF-live med sportcheferna. Vidare jobbar Luleås marknadsavdelning på ett bra sätt med sponsorer. Det visar sig ofta när intäkter från sponsring redovisas och Luleå placerar sig högt.

Hur ska Luleådraget kunna behållas och förbättras ytterligare? Mina förslag är att förbättra arenan med fler loger och utökade möjligheter till att äta och dricka under match likt arrangemanget i Hägglunds Arena i Ö-vik. Att fortsatt hålla ner priset på årskorten och se till att säsongskortinnehavarna på ett lättare sätt kan tillgängliggöra sina platser. I dagsläget står hoppet till vädjande upprop på Facebook - en strategi som upplevs som naiv och ej fungerande då många stolar gapar tomma trots att arenan på papperet är fullknökad. En bättre juniorverksamhet för att hålla ner kostnaderna, öka klubbens attraktivitet och skapa en ökad vi-känsla mellan folket och laget. Sedan behöver draget i näringslivet i Norrbotten ännu tydligare avspegla sig i sportchefernas budget så Omark får spetsigare medspelare och kan skapa tro på framgång. Avslutningsvis kan supportrarnas inblick i lagets vardag förbättras ytterligare. Korta videoklipp från gymmet, bortaresorna och vardagliga situationer gör spelarna till profiler som blir lätta att tycka om, trots att de inte alltid är bäst på isen. Genom att skapa fler Lassinanttis och Einars kan laget bibehålla folkets kärlek även när kalla vindar blåser. Så tror jag att Luleådraget kan fortleva.